RR nn Sn gifva rättvisa åt alla, och med institutionernas keskydd värna den svagare emot de iatrång i Jättghetter, hvilka aldrig uteblifva från de s:arkare:s sida, om de sednares inflytelse får tillfälle att göra sig gällande. Lika angeläget Er det äfven att ihågkomma, att samma behof utgör sjelfva orsaken till nödvändigbeten af myndigheternas fördelning och af en verksam Jontroll från folkets sida på deras utöfning, med andra ord, af de styrdas kontroll på de syrande, vare sig representation eller regering. Om man härjemte vill taga i betraktande den närvarande tidens serskilda skaplynne, så är: det visserligen sannt, att den politiska vincen för ögonblicket icke blåser gynnande för reformer i allmänhet, och att reaktionen snarare för närvarande är öfvermäktig i. sinnem has pluraliteten bland dem som här hafva mest 3tt siga i de offentliga ärenderna. Denna re estion härleder sig dels från ena ännu återstående farhåga för de utopiska och samhäållsrevolutionära låror, som efter Februari 1848 uppcykade i en skola i Frankrike, och feberlikt spridde sig öfver Tyskland, samt äfven här haft ett och annat eko, dels från den villervalla och ovisshet hvari mången ännu befinper sig med sina politiska meningar, till dess erfarenheten kommer att gifva vid handen, buru de politiska förbållanderna slutligen gestalta sig på kontinenten. Mången som nitälskar för framskridandet, har i följd häraf blifv.t ledd till den slutsatsen, att det är bättre :it lägg: armarna i kors och vänta tills vwidare, än att nu anstränga sig för en sak som sannolik. ej skall bära någon frukt omedelbart; och slutigen finnes eit antal personer, som )ifvit nog uppskrämda af den i synnerhet hos es3 Ovanliga rörlighet som begynt vwisa sig i sinnena hos massorna, för att tro det rätta botemedlet. mot framtida faror böra sökas snarare i repressiva åtgärder, än i något slags eftergift. Detta anse vi emedlertid vara högst orätt regoneradt, och ett närmare eftersinnande skall snart leda till öfvertygelse härom. En hvar som känner menniskorna och något reflekterat öfver kulturens gång genom seklerna, skall erkänna, Itt en rörelse af det slag, som nu engång uppenbarat sig) bland de stora massorna, vil kan för en tid eomprimeras, men icke upphöra, och det är fara värdt, att den genom e stark tryckning bhfver så mycket mera elistisk, då massorna i sin belägenhet hafva en ständig eggelse att återkomma fill samma ämne. Det kan lika litet bestridas att det hos dessa klasser blifvit en tro, att den politiska reformen utgör en väg som skallleda till deras lyftande såsom samhällsmedlemmar, till deras aeltagande i samhällets moraliska förmåner och erkännande såsom medborgare, om också icke till en omedelbar förbättring i ekonomiska vilkor. Denna tro låter icke utrota sig, man kan vara säker jderpå. Den skall tvärtom omfattas alltmera såsom ett slags räddningsmedel, verkligt eller inbilladt. Ju längre de politiskt berättigade klasserna dröja eller försumma, ait göra ett billigt afseende härpå, desto mera brinnan de och stridbar skall denna tro blifva, desto mera vidgar sig svalget emellan samhällets oJika elementer, och ju längre sådant får räcka, desto svårare skall: den kris slutligen blifva, saa änau kan undvikas genom en någorlunda biilig eftergift. Häruti ligger hela hemligheten af den sympithi, som Örebroprogrammet äger hos den r!:ora mängden, och hvilken vid det ifrågavarande tillfället icke bör förbises af konstitutionsutskottets liberala minoritet. Vår mening är icke derföre att yrka såsom en absolut nödvändighett, att Orebroförslaget behöfver i allo läggas tilll grund för reservationen. Med afseende på det möjliga att erhålla på fredlig väg stall ett förmedlande element, som förvissar intelligensen om ett visst inflytande, icke möta motstånd från demokratien, om blott försaget i det hela får en karakter, som lemnar folket utsigt att i representationen finna ett utt-yck för sina rättmätiga önskningar och behof. Detta har också den såkallade Örebrofraktiopen af riksdagsmännen vid de nu sednast hållna sammanträdena insett och medgifvit. Men å andra sidan blir det äfven en oeftergiflig fordran att iförslaget, om det skall erhålla någon framtid, llemnar den freie arbetaren en billig andel i vialrätten; ty om det icke sker, så befara vi att förslaget kommer att innan näst: riksdag göra ett fiasco, föga mindre än de konservativas klassvalsplan, och hvilket vore så mycket obehagligare, som det komme från en liberal fraktion af riksdagsmän, och endast skulle bidraga ätt desto mer föra oss närmare de olägenheter som här ofvan äro påpekade. — ER — I Bore, berättas såsom alldeles afgjordt, ait mamsell Julie Berwald erhållit anbud af h: Lumley, direktör för italienska operan i London, att taga engagemeat vid nimnde teater, nu genast; men som detta icke kan ske, i följd af nu ingånget kontrakt med kongl. taterdirektionen härstädes, lärer m:ll Berwald först afresa härifrån i Juli månad detta år, då br Lumlsy föreslagit benne att först gifva gästsorer i Lndon och sedan medfö!ja honom till Paris, för att ingå vid italienska operan derstäides, mot ett ganska högt honorarium. Då man ej kan annat än glädja sig åt de enskilda fördelar, som genom ett sådant engagement troligen kan af den frejdade sångerskan påräknas, måste man dock beklaga, om derigenom den svenska scenen för lång tid kommer at sikna henne. Re Gaslysningen i Hufvudstaden. Såsom redan varit nämndt i Aftonbladet, hvilar denna fråga för närvarande, i afvaktar på den preskriptionstid som är lemnad för dem, som kunna vara hugade att bilda ett svenskt kompani för gaslysningens öfvertaganda. Såsom en lämpig och nödig upplysning för dem, hvilka tilläfventyrs tänka hörpå, kunna vi nämna, att sedan ingeniören James Malam nu xoera aflidit, finnas egentligen tvenne utländskal avbud bit ingifne att välja emellan för sakens verkställsnde. Det ena är af engelske ingeniören Corlett, som under förbehåll af 60 åros nieclhtanda -x:t it