Iraderade ett bastant bord af masurbjörk ; nål Ikusin Björn, hvad är det, som gifvit mig nö. jet alt se er så tidigt på mörgonen? Den tilltalade, en reslig och bredaxlad man Imed milda ehuru allvarliga anletsdrag cch kri:; hvars silfverhåriga bjessa redan sjuttio vintra Å j strött sin snö, blinkade så bemligbetsfullt me ögat när ban lutade sig intill fru Gunilla oci hviskede liksom lite orolig: rjo, syster lilla Jkan du gisia hvad? — bågen har klingat natil... Söger kusin det! ropade Gunilla förvånat Joch slog i hop begge händerna ; har bågen klingat, då händer snart något märkvärdigt!o Jo mer, vi få väl se, svarade Björn allvarsemt i det ban med bister uppsyn mätte ett porträtt, som hängde midt emot soffan på väggen i det s k. gästrummet cch föreställde sal. fendrik Pistolkors. Men värdaste kusin, jag bade så när glömt något, afröt fru Gunilla, i det hon reste sig upp, kusin nekar väl icke att deltaga i vår lilla frukost?s Och så skyndade bon utan att afbida svaret bastigt ur rummet med sin slamrande nyckelknippa. Björn steg emedlertid opp och gick fram till taflan, som hans blickar denna gång omöjligen kunde slita sig från, och vi vilja nu för ett ögonblick lemna honom der. medan fru Gunilla anstaltar om frukosten, och i stället berätta hur det hängde ihop med båslägtregister, men det skall bli kort. gen som klingat. Det är en gammal familjhistoria, må ni tro. och derföre måste vi först gå igenom ett slags Fendrik Gösta Vincentius Pistolkors, som hänger der på väggen så fredligt inom glas och ram i er till halsen bopknäppt blå vapenrock med kyjyller och elgbudshaadskar, hade i lifstiden vari: intet mer och intet mindre än en tapper Carolin. Ni skulle blott sett bonom hur han vid