till de enskilda tyska staterna. Parlamente kunde antingen inrättas efter det franska, eller det engelska mönstret. Tänker man sig et! tyskt parlament efter franskt mönster, med et öfvervägarde demokratiskt element, så visar detta systems historia i dess eget hemland, för hvilka farliga skakningar det är utsatt, och huru rioga sälkerhet det gilfver för en lugn och fredlig utveclkling af folkhfvet. Men dessa olycksbringanale följder skulle inträda i lång! högre grad i Tyskland, än i Frankrike, emedan det förra icke såsom det sednare u!gör er enhe:tsstat, utan ett förbuud afstater. Tänker man sig åter ett nationalparlament, dansdt efte: engelskt mönster, det vil säga mera stödt på konservativa elementer, så blir frågan: om de närvarande förbållanderna och sionesstämningen medgifva en tillfredställande utveckling p? denna väg. Svwårigheterna med hänseende till ett national-parlaments förhållande till de enskilda staterna äro ännu större. Det skall redan möra ssvårighet att få en nationalrepresentation ttill stånd för en förbundsstat; men ännu långit svårare blir det att åstadkomma en dylik för ett sfätsfö bund, som består af otika storlek och skiljaktiga intressen. Ingenstäde:; i historien finner man lösningen af en sådan uppgift, och icke heller fårefinnes något hopp, att den skall kunna uppnås i Tyskland, när man betänker huru opinionerna, passivnerna och intressena nu korsa hvarandra. Men om mean ändock vill göra ett försök, att Jösi denna uppgift, så skall ett af de tvenne alternativen iaträffa: antivgen skall man få eit svag: nationalparlament, men ett dylikt skulle blott vara en farlig lek med politiska former, och endast tjena til att göra ett redan alltför mycket invecklal! system ännu mera invecklad; e!ler ock siall man få ett kraf igt parlament, hvarmed 2n total omdaning af Tyskland skulle begynna, hvilken ej skulle kunna utveckla ig fredbigt, utan framkalla revolutionära stormar, hviskas utgång och resultat för Tysklands väl och bestånd ingen kan förutsäga. Den fysiska makten kan väl icke längre upprätthålla något samfond, men man bör räkna på den bättre anda som nu utbreder tig, samt derp3, att alla välsinnade ailt mer cch mer komma till erkännande deraf, att man, vid en ny byggnads uppförande, så myc ket som möjligt bör kezgagna den redan befiatliga grundvalen för det bestående, och icke experimentera med att verkliggöra idealer, som antingen äro overkställbara, eller ock endast med största fara kunna eftersträfvas. Om än intet nationalparlament kian blifva upprättadt, han dock mycket göras till förbättrande och befästande af det moraliska och politiska band, som omsluter det tyska förbundet, t. ex. genom att inskränka de alltför långt drifna fordringar om enståmmighet vid fattandet af beslut; genom en starkare koncentrering af rösterna i det mindre rådet, och i exekutifmakter; genom att sammankalla notabla och erfarne män till att behandla enskilda vigtiga trågor, men i synnerhet genom att ordna de tyska tull och bandelsförbåilanderne. Omsorgen för de materiella intressena är visserligen icke ensam mäktig att öfvervinna revol!utionen och förebygga omstörtningar. Den menskliga naturen förer det med sig, att det till sluts alltid är högre andliga intressen, huru vanskapliga de än ofta framträda, som sätta veriden i rörelse och åter bringa den ti!l lugn. Men det är dock alltid, och isynnerhet i närvarande tid, af största vigt, att regeringarne åtaga sig de materiella intressena. Att verka till nödens lindrande, är icke mindre en mensklig pligt, än en uppgift för statseklokbeten, isynnerhet i vår tid. då de revolutionära rörelserna söka begagra pauperismen och proletariatet sisom sina :llierade och sina redskap. I Tyskland skall onsorgen för de materiella ;ntressen2, isynnerhet upprättandet af ett hela Tyskland omfattande tulloch bandelssystem, Folkeläsen till nationel enhet och makt. — vande i statssamfundets vigtigaste ärender, som så MYCKEL Onorkos, skall äfven öga rum på ett indirett sätt, äfven om intet Dötiosalparlament upprättas, nemligen genom landstände i Ander-representationerna j verkan på dera3 SOM hafva inSås förbuodspolitik. —Framgå vi på denna väg, vid bebandlingen af de tyska ärenderna, så skall förbandets gamla författning blifva förbättrad genom nya institutioner, i de fall der den led af brister, och der den visat sig otillräcklig, och frön läggas till en vidare ut veckling i framtiden, utan att dess tillvaro utsättes för faror, eller prisgifves åt en oviss framtid.n Skrifvelsen slutar med att uttala det bopp, att om Tysklands furtar vilja göra allt, hvad de, utan fsra att framkalla nya stormar, kunna göre, till förbättrade af landets politiska tillstånd, skall också den välsinnade delen at folket töredraga att mottaga färre och mindre omfattande, men verksfällbara förbättringar, hellre än att inledas i storartade, men outförbara företag, och fäderneslandet skall då med förtröstan kunna vänta en lyckligare framtidp. Andra kommissionen har förelagt konferensen i Dresden följande märkliga propositioner: 1:0 Alla förbundets medlemmar förpligta sig att afskaffa alla från och med 1848 i deras lands författningar införde bestämmelser, som äro oförenliga med förbundsförfattningen, eller med den monarkiska principen. 2:o Uppstår oenighet mellan suveränen och landets ständer, angående tolkningen, eller tillämpandet af författningen, bafva bida parterna rätt att underställa frågan förbundsdagens afgörande, och hvilken då anticgen sjelf skall slita tvisten, eller nedsätta en skiljedomstol... 3:o Skattevägran af ständerna betraktas såsom motstånd af undersåter mot regeringen, och skall behandlas efter art. 25:i Wienersiutakten af den 15 Ma: 4Q9N