till de enskilda tyska staterna. Parlamente
kunde antingen inrättas efter det franska, eller
det engelska mönstret. Tänker man sig et!
tyskt parlament efter franskt mönster, med et
öfvervägarde demokratiskt element, så visar
detta systems historia i dess eget hemland,
för hvilka farliga skakningar det är utsatt, och
huru rioga sälkerhet det gilfver för en lugn och
fredlig utveclkling af folkhfvet. Men dessa
olycksbringanale följder skulle inträda i lång!
högre grad i Tyskland, än i Frankrike, eme-
dan det förra icke såsom det sednare u!gör er
enhe:tsstat, utan ett förbuud afstater. Tänker
man sig åter ett nationalparlament, dansdt efte:
engelskt mönster, det vil säga mera stödt på
konservativa elementer, så blir frågan: om de
närvarande förbållanderna och sionesstämnin-
gen medgifva en tillfredställande utveckling p?
denna väg. Svwårigheterna med hänseende till
ett national-parlaments förhållande till de en-
skilda staterna äro ännu större. Det skall
redan möra ssvårighet att få en national-
representation ttill stånd för en förbundsstat;
men ännu långit svårare blir det att åstadkom-
ma en dylik för ett sfätsfö bund, som består
af otika storlek och skiljaktiga intressen. In-
genstäde:; i historien finner man lösningen af
en sådan uppgift, och icke heller fårefinnes
något hopp, att den skall kunna uppnås i Tysk-
land, när man betänker huru opinionerna, pas-
sivnerna och intressena nu korsa hvarandra.
Men om mean ändock vill göra ett försök, att
Jösi denna uppgift, så skall ett af de tvenne
alternativen iaträffa: antivgen skall man få eit
svag: nationalparlament, men ett dylikt skulle
blott vara en farlig lek med politiska former,
och endast tjena til att göra ett redan alltför
mycket invecklal! system ännu mera inveck-
lad; e!ler ock siall man få ett kraf igt parla-
ment, hvarmed 2n total omdaning af Tyskland
skulle begynna, hvilken ej skulle kunna utveckla
ig fredbigt, utan framkalla revolutionära stor-
mar, hviskas utgång och resultat för Tysklands
väl och bestånd ingen kan förutsäga.
Den fysiska makten kan väl icke längre
upprätthålla något samfond, men man bör
räkna på den bättre anda som nu utbreder
tig, samt derp3, att alla välsinnade ailt mer
cch mer komma till erkännande deraf, att
man, vid en ny byggnads uppförande, så myc
ket som möjligt bör kezgagna den redan befiat-
liga grundvalen för det bestående, och icke
experimentera med att verkliggöra idealer, som
antingen äro overkställbara, eller ock endast
med största fara kunna eftersträfvas. Om än
intet nationalparlament kian blifva upprättadt,
han dock mycket göras till förbättrande och
befästande af det moraliska och politiska band,
som omsluter det tyska förbundet, t. ex. ge-
nom att inskränka de alltför långt drifna for-
dringar om enståmmighet vid fattandet af be-
slut; genom en starkare koncentrering af rö-
sterna i det mindre rådet, och i exekutifmak-
ter; genom att sammankalla notabla och er-
farne män till att behandla enskilda vigtiga
trågor, men i synnerhet genom att ordna de
tyska tull och bandelsförbåilanderne. Om-
sorgen för de materiella intressena är visserli-
gen icke ensam mäktig att öfvervinna revol!u-
tionen och förebygga omstörtningar. Den
menskliga naturen förer det med sig, att det
till sluts alltid är högre andliga intressen, huru
vanskapliga de än ofta framträda, som sätta
veriden i rörelse och åter bringa den ti!l lugn.
Men det är dock alltid, och isynnerhet i när-
varande tid, af största vigt, att regeringarne
åtaga sig de materiella intressena. Att verka
till nödens lindrande, är icke mindre en mensk-
lig pligt, än en uppgift för statseklokbeten, i-
synnerhet i vår tid. då de revolutionära rö-
relserna söka begagra pauperismen och prole-
tariatet sisom sina :llierade och sina redskap.
I Tyskland skall onsorgen för de materiella
;ntressen2, isynnerhet upprättandet af ett hela
Tyskland omfattande tull- och bandelssystem,
Folkeläsen till nationel enhet och makt. —
- vande i statssamfundets vigtigaste
ärender, som så MYCKEL Onorkos, skall äfven
öga rum på ett indirett sätt, äfven om intet
Dötiosalparlament upprättas, nemligen genom
landstände i
Ander-representationerna j
verkan på dera3 SOM hafva in-
Sås förbuodspolitik. —Framgå vi på denna väg,
vid bebandlingen af de tyska ärenderna, så
skall förbandets gamla författning blifva för-
bättrad genom nya institutioner, i de fall der
den led af brister, och der den visat sig o-
tillräcklig, och frön läggas till en vidare ut
veckling i framtiden, utan att dess tillvaro ut-
sättes för faror, eller prisgifves åt en oviss
framtid.n
Skrifvelsen slutar med att uttala det bopp,
att om Tysklands furtar vilja göra allt, hvad
de, utan fsra att framkalla nya stormar, kun-
na göre, till förbättrade af landets politiska
tillstånd, skall också den välsinnade delen at
folket töredraga att mottaga färre och mindre
omfattande, men verksfällbara förbättringar,
hellre än att inledas i storartade, men outför-
bara företag, och fäderneslandet skall då med
förtröstan kunna vänta en lyckligare framtidp.
Andra kommissionen har förelagt konferensen
i Dresden följande märkliga propositioner: 1:0
Alla förbundets medlemmar förpligta sig att
afskaffa alla från och med 1848 i deras lands
författningar införde bestämmelser, som äro
oförenliga med förbundsförfattningen, eller med
den monarkiska principen. 2:o Uppstår oenig-
het mellan suveränen och landets ständer, an-
gående tolkningen, eller tillämpandet af för-
fattningen, bafva bida parterna rätt att under-
ställa frågan förbundsdagens afgörande, och hvil-
ken då anticgen sjelf skall slita tvisten, eller
nedsätta en skiljedomstol... 3:o Skattevägran af
ständerna betraktas såsom motstånd af under-
såter mot regeringen, och skall behandlas efter
art. 25:i Wienersiutakten af den 15 Ma: 4Q9N