DISKUSSION HOS RIDDERSKAPET OCH ADEL?
ÖFVER JUDE-FRÅGAN.
Den egentliga diskussionen i Jude-frågan började
ef bv Weidenhjelr, August, som förklarade utskot
tet sn tillfredsställelse deröfver att, bland motivern:
för afsleget till- hvad- motionärerna begärt, utskotte
denna gång icke uppfört eller inblandat religiösa hin.
der. Det bade nimligen alltid förefsllit talsren syn.
nerligen vidrigt, att man till grund för ett kärlers.
Jöst förfarande åberopat kärlekens lärs, och att mar
genom förfö!jelser mot oskyldiga sfkomlingar af oger:
nisgsmön seden nära tvåtusen år tillbaka, trott sis
vinoa beheg eller förvärfva förijenst i den store mästa
rens Ögon, ban, som likväl sjelf i sitt lidandes öfser
mått bed sin fader förlåte dem, ty de visste ick
hvad de gjorde. Då det således torda kunna anta
gas, att upplysningen. tiden och den religiösa för.
dregsamhsten gjort sådana framsteg, at olikhet i
cui: och troslära numera icke borde hindra bifsl
till motionerna, återstode stt tillse, huruvida i stats
ekonomisks eHer politiskt hänseende något giltigt
skäl förefenns för sfstyrkinde deriilt. Att bärutin-
pan inlita sig på tsoriernas och ahbstrokiionens om-
råds skulla icke leda tili något resultat. Erfarenhe
ten vore i denna som all annan lagstiftning den bi-
sta ledaren, och den, som utgisgs från sådan grund.
vore mipst ofta biousttild för vådan af misstog, I
värt eget land utgjorde de mosaiske trosbekännarne
et, i förbällsnde till landets öfriga befolkning ricgs
antal. Uti indusirielt bänseende voro de idoga och
om:änksamma, och de hada således ådagalagt ex gag-
nande verksamhet i ce yrken eller näringsgrenar, til!
hvilka deras arbetsförmåga och försörjningsrätt hit-
tills vari: icskränkt. Man måste göra den föröd-
mjutande bekännelse, at de i moraliskt afseerde
äro de kristne öfverlägsne. Brottmilsarnalsrns, så
rika på kristna förbrytare, kunde hos oss, talaren
ve:eriigen, icke uppvisa ett ends fall, der en Jude
blifvit sakfältd för ev gröfre brott. Det fel, hvarför
ruas egentlaen hbeskyllda dem, vore begäret ef.er
egea vinDicg; men sa vara sig sjel! närmast YO:e
icke bly.t judendomens, uten hela mensklig
arfsyrd. Om än deuva få hos en och annan jude
urariat till last, ågde ben hörutinnan mårga kristos
bröder; och. lika: litet som detta fel kunde för de
sednare verka till förlust af medborgerliga rätiighe-
ter, lika litet borde det för de förra leda tilluteslu-
taede derifrån, — Rådfrögade man vidare eferen-