DISKUSSION HOS RIDDERSKAPET OCH ADEL? ÖFVER JUDE-FRÅGAN. Den egentliga diskussionen i Jude-frågan började ef bv Weidenhjelr, August, som förklarade utskot tet sn tillfredsställelse deröfver att, bland motivern: för afsleget tillhvadmotionärerna begärt, utskotte denna gång icke uppfört eller inblandat religiösa hin. der. Det bade nimligen alltid förefsllit talsren syn. nerligen vidrigt, att man till grund för ett kärlers. Jöst förfarande åberopat kärlekens lärs, och att mar genom förfö!jelser mot oskyldiga sfkomlingar af oger: nisgsmön seden nära tvåtusen år tillbaka, trott sis vinoa beheg eller förvärfva förijenst i den store mästa rens Ögon, ban, som likväl sjelf i sitt lidandes öfser mått bed sin fader förlåte dem, ty de visste ick hvad de gjorde. Då det således torda kunna anta gas, att upplysningen. tiden och den religiösa för. dregsamhsten gjort sådana framsteg, at olikhet i cui: och troslära numera icke borde hindra bifsl till motionerna, återstode stt tillse, huruvida i stats ekonomisks eHer politiskt hänseende något giltigt skäl förefenns för sfstyrkinde deriilt. Att bärutinpan inlita sig på tsoriernas och ahbstrokiionens områds skulla icke leda tili något resultat. Erfarenhe ten vore i denna som all annan lagstiftning den bista ledaren, och den, som utgisgs från sådan grund. vore mipst ofta biousttild för vådan af misstog, I värt eget land utgjorde de mosaiske trosbekännarne et, i förbällsnde till landets öfriga befolkning ricgs antal. Uti indusirielt bänseende voro de idoga och om:änksamma, och de hada således ådagalagt ex gagnande verksamhet i ce yrken eller näringsgrenar, til! hvilka deras arbetsförmåga och försörjningsrätt hittills vari: icskränkt. Man måste göra den förödmjutande bekännelse, at de i moraliskt afseerde äro de kristne öfverlägsne. Brottmilsarnalsrns, så rika på kristna förbrytare, kunde hos oss, talaren ve:eriigen, icke uppvisa ett ends fall, der en Jude blifvit sakfältd för ev gröfre brott. Det fel, hvarför ruas egentlaen hbeskyllda dem, vore begäret ef.er egea vinDicg; men sa vara sig sjel! närmast YO:e icke bly.t judendomens, uten hela mensklig arfsyrd. Om än deuva få hos en och annan jude urariat till last, ågde ben hörutinnan mårga kristos bröder; och. lika: litet som detta fel kunde för de sednare verka till förlust af medborgerliga rätiigheter, lika litet borde det för de förra leda tilluteslutaede derifrån, — Rådfrögade man vidare eferen