Samme hr v. H., som öppet sagt att regeringe! med dess år 4848 framlagda förslag, begått ett mis: teg, och som å riddarhuset citerat de kända order Nous Vous deendrons, malgre Vous, Sire: samm hr v. H. som bestrid: månget förslag från regerir gen, emedan det kunde menligt inverka på konunga mekten, framstä!ler nu som ett faktum, att bvarke regent e!ler folk anser några ärftliga bålverk behöflligs och bygger på denna vår tids förvillelse, om de verkeiigen finnes, ett ryttrepresentatlonssystem. För underliga motsägelse! Ilan säger til och med (pad 459) att regeringen ef:er att bafva framlagt sitt för slag ej mera kan, utan sjelfmotsäxelsa, yrka sjel skrifvenhetens bidehållanda till valrätt. Fit dylik argument från ds radikala vore rätt naturligt; frå hr v. H., som alliid s3kt an ingifva sjelfva regerin gen styrka, väcker det lindrigest sagdt förundrar Hans get försleg, bygdt på äfven 1 det kongt. för kastad: stånd, vore då lika omöjligt. För en föru faltad mening måste allt gifva vika, äfven ko Dupganakteo, när det gäller. Hvar finnes väl ni nigon borgen derför, att ej ur detta förslagsdig-a hufvud, hvars organisation utgör elt af psykolo. giens olyckligare fenomener, än en gång kunne framträda nya läror, om, sidan da nu framlagds skulle hafva visit sig entagliga, en genom dem Byväckt demokratiskt lusta hunnit skapa nya fordringar hos massorna, hvars stormar hr v. H. tror sig kunne besvärja; kaoske finge vi då till detta så kallade te. stamentte jäsa en codicil, der för konungameaktens upp rättbållar ds föreslogs Sveriges förvandlande till at Valrike; och liksom vi vu fått, som stöd för adeln: afsksffande, höra frågor af sådan halt som denn: (pag. 51): hvarför skall en obesutsn koadsa icke fi prepressatera, när det tillåtes en adelsman, hvilken är like fattig och okunvig som han ? — torda vi der få se framställas som skäl för ärftligbetens af skaffande äfven inom konungahuset, den lika dijuptänkta frågan: shvarföre skulle elt folk på throner bibehålla en arffurste, som det ej ansåg deita dyra kall fullt vuxen ? Hela detta uppträdande förklarar åtskilligt ho denne märkelige man, det man förut ej ansett sig kunna :sda, Hela skolfrågan, med dess ensidiga. rent ralikala behandling blir ej mera en besynAerligheta mm mm os ms BL LL Ållt detta skulle vara gjordt för att bereda fåderneslandets luga och styrka. Vi kunna ej dela dett: hopp. Split och dermed följande svaghet äro der emot en möjlig följd, ehuru vi ej tro dat. Emed Jertid har hr v. H., genom förtroendets kraft nys: så mäktig, skiljt sig från alls, för att ställa sig ensam och liksom bära händer på sig sjelf. Vi bafva värit stränga i vårt omdöme, men hvad namn skall man gifva åt hr v. H:s sätt att behandla sina politiska vänner och de många som med förtroende följt honom Skonsamhet kan din ej vänta. som så föga skonsamt bedömt de sina, och den vore hans fasta karskter ej värdig.a Hvad tyckes nu om sådana uttryck bland de här ofvanstående, som t. ex.: detta förslagsdigra hufvud, hvars organisation utgör ett af psychologiens olyckligare fenomenera? Eller att hr v. H. står ensam och likasom bär bänder på sig sjelfa? Eller om sdet föga ridderligan, om-ota2cksamheten mot det stånd, hvars pmejoritets förtroende han så länge och så oinskränkt åtnjutits, m. m. Avad man vid allt detta i förbigående måste anmärka är, att förf. af denna artikel, som synes tala i hela Riddarhussts namn, tyckes hafva förgätit, att Adeln sjelf vid en föregående riksdag genom ett högtidligt beslut för klarat, att dess sjelfskrifna representationsrätt: bör upphöra. Hr von Hartmansdorffs förslag kan dock betraktas såsom ett enkelt, konseqvent och naturligt korollarium af detta beslut, som det nuvarande junkerpartiets små friska viljor gerna skiulle önska usplånadt ur minnet, men fom dock alltid har den förargligheten med sig, stl för en eftertid stå qvar i ståndets protokoller, det må hafva varit ärligt menadt elter icke. ) Hr v. H. vädjar ru allts? med de radikale tidtipogarne till de ,..delarne och medger att han genom titt förslag. som borttrger ärftlig rätt, söker att närma osa till ett valrike!!