SITE OT BÄTC ej jangesedan var ett IOre-lr
må! från Handelstidnisgens sida. ;
Men historien med dessa cirkulärer har se-
lermera vixt ut till så remarkabla proportio..
ner och hela saken fått ett så komisk - grotesk i
utseende, derigenom att landshöfdingen i Jm-
köpings lin br Bergenstråle nu uppträdt med
en formlg faderlig varning till alla i 8 emen
samt läsxets invånare en och hvar i syn perhet
att akta sig för den i hans ögon samt jällsom-
störtande Handeistidniogen, att en kort species
dacti öfver hela dådet med hvad de sraf vidare
Aöljt säkert skall inressera lisaren.
Hade hr Sandvall blott och bar; skrifvit och
bedt folkskolslirarne skaff, hosom prenume
ranter mot 15 procents provision, såsom han
utfästade, så hade sådarit troligen pisserat tys!
och stilla nog. Mien nu råkade ban, måhända
mindre väl beräl nadt, att spela upp i de öm-
ma tonerma. ÅA ndamålet med cirkuläret var
— naturligtvis — att göra Handelstidningen,
att börja med , åtminstone till utseendet känd
på landsbygd an, äfven i de mflågsnaste delar
ef riket — och som man vet, ser Handels-
tidningen 2) Ideles icke illa ut — och då det
egentliger, vore för bondeståndets, äfvensom
för arbetskiassens i allmänhet politiska och
sociala rihet, som Handelstidningen efter bä-
sta öfvertygelse strider, vågade han hoppas att
tit. (folkscoleläraren) icke tillbakavisar hans
vänliga anhållan att göra tidningen känd.,
Vidare :antydes derpå, att ingen tidning kan
lemna ff.rskare och utförligare utländska un-
derrätte iser än Handelstidningen, hvarjemte den
med Vflighet deltager i dagens politiska stri-
der, Sarskildt representationsfrågan. Under så-
dans förhållanden bar hr S. föreställt sig, att
tidningen kunde och borde vinna en vidst-äckt
atsättning hos Sveriges allmoge, eftersom, — nu
komma de ömma tonerna — eftersom tidnin-
gen existerar, strider och verkar hufvudsakli-
gen för denna allmoges rättigheters. Derlöre
vände h:an sig nu till folkskolelärarne, hvilka,
jag är dlerom öfvertygad,, heter det, lika med
Mmig brinna af längtan att gagna det egentliga
psvenska folket eller den arbetande klassen
pderaf, och hvilka troligen till större delen,
slika med mig, äro bondsöner, samt således
möjligen i någon mån böjde att äfven ur den-
na sednare synpunkt underlätta mina bemö-
dandenn.
Efter denna ingress och något mera, kom-
smer sjelfva hufvudsaken, som är, om tit., ef-
ter att sålunda hafva gjort en flyktig bekant-
skap med mina politiska åsigter, skulle anse
sig böra eller kunna använda sitt inflytande
patt skafffa mig några prenumeranter inom tit.
församliivg,, m. m, för hvilket ändamål äfven
antydes på den goda utvägen, att flere slå sig
tillsaromans om ett blad,. — Slutligen tilläg-
ger Gr Sandvall, att oxom ban vore en förmö-
gen man, skulle ban gerna, för idens skull,
mer än gerna, sända ett exemplar gratis til:
ohvarje folkskolelärare i riket — åtminstone
tills vidaren; men som desse äro 2000, skulle
detta, menar han, falla sig dyrt i Jängden,
hviiket onekligen har sin riktighet, och han
,nödgas sålunda, för att få tidningens åsigter
espridda, söka än vidare upparbera prenume-
rationen, hvarpå följa sjalva affårsviskoren
Såsom sagdt är, finner läsaren, att detta är
hvarken mer eller mindre än ett precumera-
tionsfiske, ehuru vi ej vilje afgöra, huruvida
sjelfva cirkuläret, med de beten som derut:
förekomma, bör betraktas såsom en not eller
en långref.
Men mos de förskräckta verkade detta helt
annorlumda. Postgumman kände håren genast
resa sig på sitt hufvud, och Snällposten i Mal
mö, Skånska Posten m. fl. bafva med anled-
ning af (dessa cirkulärer innebållit mer eller
mindre uppbyggliga artiklar. Den intressanta-
ste delen af historien kom likväl i går uti det
bär ofvan omvämnda motcirkuläret från herr
landshöfdiongen Bergenstråle, för hvilket vi i
korthet skole redogöra.
Herr landshöfdingen, eller rättare Konun-
gens Befallningshafvande i Jönköpings län, ty
skrivelsen är in optima forma kontrasignerad
af hr landssekreteraren C. 0. B-orström —
börjar mied att fästa uppmärksamheten på huru
f. d. studenten Marcus Thrane i Norge lyckats
att genom och inom de der stifiade arbetsför-
eningar, inplanmta de mest förvillande och mot
ailt samhälle fiendtliga läror, hvilkas yttersta
syftning är att från den besutna och bemed-
lade befolkningen rycka egendomen, samt ut-
skifta den bland dem som mindre eller intet
shafva.v
Häraf förledde bafra vilda folkhopar sammanro-
tat sig. vildfört enskilt egendom och husfred, samt
förstört samfäöllighetsskogar; bota ännu de mera be-
medlade, och hålla hela orter i en ständig fruktan.
Den väpnade makten har nu sett sig till motvärn
emot dessa våldsamheter, som snart torde hafva nåt!
sin gräns, men ändock qvarstår — straffet, som vän-
tar de förvillade, och den stada som blifvit tillskyn-
dad semhället.
pHärförutan, heter det vidare, hafva vi izom
eget land en sorglig erfarenhet, hurugom vissa tid-
pingar redan länge, men på sednare tiden med en
allt jemat stegrad ifver, sökt att för sioa syften be
arbeta fänkesättet hos folket, icke till kärlek och
förtrosnde till Konungen och Hans ädla och välvil-
liga åtgärder för det alimäcna bäste; icke till akt-
ning ock hörssmbet för landets lagar; icke till en-
drägt och fördragsarabet medborgare emellan — utan
alldeles motsatsen af silt datta. Den lycka och det
lugn det kära fåderneslandet få länge fått åtnjuta,
till och med under den stormiga tid, då Inre och
yttre krig med alla sioa fasor öfvergått en stor del
af verlden -— kunna de icke fördraga, utan, på det
att, åtminstone i de svagares föreställning, något må
fionas hvaröfver man skulle kunna klaga, klandras
och häcklas styrelsens nästan alla åtgärder, och stämp-
Jas dewsa såsom härledda ur oädla hevekelsegrunder.
På detta sätt och gerom att med alla möjliga me-
del ingjuta misstroende, ha, obelåterbet och bitter
het, söker men bereda och påskynda samhällets fuli-
komliga upplösning.
Till dessa sig så kallande radikala tidningar, fi-
endtliga ej allepast emot landets regeringssätt uten
äfven det samhallstillstånd som är. räknar sig sjelf,
och räknas a? sina motståndare, Handels- och Sjö
fartstidninger,. — — — — — — — -
Det är kändi, att den hederliga Wermlacdsall
mogen med förakt afvisit norrmannen Thranes för
sök, at: der i landet vinaa medhilsse och enhängere.
Jag gör mig även der bopp, att folksko!elärarne, som
på dst allnänneg bekostnad blifsit bildade till det