höfra kännaa menniskohjertat, tillfälle att studera det 4 alla dess siskiftande former, om de med ett nit, som msn bör förirutsätta, sträfvads dertill; der kunde de dessutom skaaffa sig noga herravälde öfver sig sjelfva och nog sälldlskapsvena att ej behöfva utskrattas af dem de skaola lära under sin blifvands embetsmannaverksaamhet. Der hade juristeraa sitt forumn och sina emnbetsverk tillstädes till en helsosam förening af teoori och praktik — och de så kallade phiJosopherna! — hvilzet tillfälle för dem, som hvar i sitt ämne böra syfta till verklig kunskap, öfversigt af hvad de studera, att vinna dstta genom samtal med, åhörandet af vårt lands utmärkteste män, offentligt eller enskildt! Och hvilket välgörande inflytandsa skulle ej universitetets närvaro utöfva på .sjetfva hufvudstaden? Men det tj:nar till intet art räkna upp flera af dessa i sjelva verket oräkneliga fördelar. Hjertat känner sig blott blöda vid tanken på omöjligheten af deras förverkligande under mån ga, linga år. Lemnom således dessa — drömmar, ty de äre ju ej envatt. För oss och tusestals våra efterträdare vidl akademien skola källarlifvet och ruset, den endda förströelse småstaden ksn erbjuda de hemlösa, blilifva en nödtorft; professorerna skola qvarblifva onärmmeliga på de höga piedestaler, der studenten ru ffrån sin låga ståndpunkt ser dem höga och majestättiska som Olympens Gudar och der de måste förbllifva, för att ej göra sina hus till värdshus i småstaden. Våra professorer äro aktnivgsvärds, i allmänhet älskade af studezierna, somliga lärorika under föreläsningstimmarna, ehuru om detta slsgs undervisning merändels gäller: ante preterlabitur, quam percepta estv. Men vi se dem blott då soch då vid tentamina; dessemellan har man att till gripa blott ett pluggande uten all ledning och sammenhang, tiilll-dess man efter långa, mödosamma år, såsom sarrtastv kommer så långt, att man sjelf kan hopsamla occh förena en del af fragmenterna. Har man ej tid, råd eller kraft att göra detta, så gifver man vetenskapen på båten och tager sin examen utan kunskaper. Detta kallas brödläsa och går, isynnerhet hvad filosofiska graden avgår, förträffligt. Af detta undervisningssått kommer håglösheten och .okunnigheten hos studenterna. Man bör ej heller vänta strång moralitet af den som ser sig ur stånd att förvärfva sig duglighet och betraktar examen vid akademien !blott såsom en ledsam proforma-handling. Den är ofim ej annat. Så länge elementar-läroverkens förfall hålla nere fordringarnes till student-examen så jämmerligt, kunma de svenska universiteterna ej tänka på att täfl: med de tyska, t. ex. — studenten blifver hos oss för tidigt och för okunnig lemnad att studera på egen hand, han kommer, om han studerar filosofi isynnerhet, in i ett chaos af ämnen, i hvilka han sakmar elementerkunskaperna i alla, och band hvilka det ofta är honom omöjligt att träffa ett val. Få hafva råd att taga mera än ds nödvändiga kolle gierBav, äntnu färre hafva förstånd dertill. Det blifver I alla ffall af dessa blott en minnets kunskap. Man lär alcdrig att använda den. Huru skulle man då, genom en lätt förändring ef akademiska förhållanden, såden att man kan hoppas få se den ske, lära sig att kombinera och använda sitt vetande? Vi föreställa oss att hvarjs fakultet bildade en pfacko-förening, sisom redan skett. Men i stället för att i dessa hittills blott lärda män kunnat upperäda, skulle hvarje professions lärare och underlärare bilda stammen till en förening, i hvilken hvarje :student, som ämnads taga betyg i ämnet, måste inskrifva sig och disputera under en lärares presidium ett visst antal gånger. Genom tvånget att framträda, försvunno fordringarne på djupa kunskaper och öfniogslusten komme i stället. Ea eller helst två gånger i veckan skulle disputationer och fritt tal i ämnet tfllmtädjas. Troligen skulls ej länge dröje förr än hvyrarenda student, äfven de som måhända j börjon skygggade tillbaks, med lust och håg egnade sig åt detitsa slags öfningar och förvärfvandet af dertill nödiga. kunskaper. Måkända sku!le mången bland dem: i em framtid då kunna säga likasom Hesren i siin sjelfbiografi och, såsom det berättar. flera bland våra egna utmärktaste professorer bafva yttrat: hvad jag förmår uträtta i min vetenskap, förmår jsg till bufvudsaklig del genom de dialekti ska öfningtrne i min usgdom. Om vår: värderad2 hrr adjunkter, som hafva si Jöjligt små, och för vinnandet af landets yppersta veteoskspsnän för akedemiep, föga lämpliga löver finge dessa ökade mot skyldigheten för hvar och er att presidea i öfningskonventer för alla dem, som ämnade tak betyg till en akademisk slutexamen i hans ämne skulle detta utan tvifvel mera verkligt uppfriska ch nyskapa det vetenskapliga lifvet vid universitett, säkrare försvaga källertifvets allt mera månoghöfdale hydra, än förmaningar i bref och tid singar, än vältaliga föreställoingar, än en ny legio af föreläsningar, som för vår:s:udenter, under dv å eller 3 första akademi-åren, för deras brist på elementsr-kunskaper, äro rent af odugliga. Måtte de, som nu skrika mot studenternas arga lefverne, taga skäl, måtte studenterna underhje!pas nigot i sina bemödanden awt förvärfva kunskap, måtte sdjunkterna få större löner mot vilkor, som lända undervisningen till godo, måtte framför all: akademiens flyttning till Stockholm åtminstone komma nuvarande studenters barn till godo, och måtte slutligen de, som mera veta, mera tänka och tala för dessa och andra goda saker! Detta är blott försöket att tydliggöra tron, opinionen, önskningarna hos honom och hans ädlaste kamrater, samt ett uppträdands för att med förakt tillbakakasta beskyilningen för håglösbet och slapphet hos studanterna i allmänhet, af en Student. me Ah a s. ss sr FT SS ATV