förvandter sjelfve få taga på sig, men Strinnlund beskyllde likväl judarne både för dem och för uppträdena i Grekland under nästlidet år, bevisande derigenom att man än i dag gerna låter en liten och förbatad hop bära skulden för hvad ondt som händear, likasom sjelfva kristendomen i sin början fick umgälla såväl Neros grymheter som alla andra o:yckor inom det romerska kejsardömet. — Petter Claesson i sina klagovisor öfver de schackrande ju darne bade gerna kunnat öka sällskapet med de van drande vestgötharne, hvilka ej tords ge da förra efer. — Ait Christen Andersson talat um judarne så som stora mjölnare, torde varit af en smula frukta. ör intrång i eget yrke, men att judarne i Köpena harman kommersa så starkt med fremlingar vore gan ska he!sosamt, ty de dra in psaogar till sitt land. I Viose lag står ju: du skall ocsra på främlingar, ej på dina bröder; låt då judarna blifva våra bröder och vi skola ej mera få att beklsga oss öfver diras prejeri. Daniel Danielsson var högst förvånad öfver ståndsbrödernas försvar för judarne, och instämde med Petersson i afslag. Jöns Månsson var i synnerhet förundrad öfver länskamraten Ola Månsson oeh ville, att om judarne finge fast fot på landet, man åtminstone derefter borde insätta i litanian: från dem bevare oss milde Herre Gud! Per Hänsson från Wermland vill yttra sig ef tersom det tillhör en representant att i hvarje fal! ega en tanke. Han påminner, att den kristna reli gionen är till sitt urspruog byggd på den judiska... (Afbrott, skratt). Han tror att Mose lag bör gälla än i dag, ty den är fotad på sundt förnuft, och detta är äfven grunden för vår religion. Således bör juden ej vara farlig för sin tros skull. Hvarföre skulle man då icke äfven giva honom medborgerliga rättigheter? Hens trosbröder få af guns! och nåde vistas bland andra folk och äro tvungne att nära sig genom företagsamhet och omtanka. De bära dock samma gnista, äro samma element af ett högre väsende som de kristna, och böra med någon mildhet behandlas, såsom likväl varande menniskor födda i Sverige, skattande till staten och underkastade lagarne. Ioga stater förkofras långsammare än de, der man infört tvång och kränkning af manskliga rättigheter. Men på andra sidan oceanen finnes ett land, som går framåt i rikedom, konster och industri, och öfver alla andra i frihet och fördragsamhet. — Talaren yrkar återremiss och tillstyrker beviljande af fulli medborgerliga rättigheter för mosaiska trosbekännare. Petter Claesson vill ej neka, att judekrämare och vandrande vestgöthar kunna godt trifvas i sällskap, men få judarne fast fot på landet, säger han, torde Ola Månsson snart få sina vänner till sig, ty de söka nog upp de bästa orterna. Emellertid, så länge man erkänner bibeln vara Guds ord, måste man lyda de: budet, att ej sällskopa med de otrogna; och hvar och en, hvilken ej såsom Per Hansson anser kristna religionen vara fotad på den judiska (skratt), måste också antaga judarne tillhöra de otrognes antal; den som säger annat vill Petter Claesson tala vid. Strinnlund hade menat, att 1838 års uppträder tillkommit genom författningen om judarnes frihet. Har ser ej heller spöken hvarken i ljus eller mörker, men den som något sett, han något känner — det vore för Ola Månsson. Ett skäl mot judarne vore ock, att de ej deltaga i något kroppsligt arbete, de se endast på hvad de kristne uträtta. pVår religion är byggd på hörnestenen, och en annan grund tan ingen lägga än den som lagd är, hvilken är Jesus Christus. Det är möjligt att Pehr Hansson bygger på judendomen, och är ej vår tro den sanna, då torde hans framställning vara riktig.o (Bifallssorl ) Anders Medin från Kronobergs län hade ännu aldrig sett någon jude uträtta ett ärligt svenskt dagsverke. Efter hvad han för öfrigt hört, måste han vill och med tro, att judar funnes inom stånden, och förenade sig med Strinnlund och Petter Claösson. Eden och Henrik Andersson talade för bifall. Malis Mattsson från Dalarne önskar återremisi och hyser ej så stora farhågor för judarne; finge de komma på landet, önskar han dem välkomna. . (afbrott) — de skola i hans kommittentskap sannerligen ej må för väl! (bifall, skratt.) Uhr upprepar att han gerna tillåter judarna få vistas så väl i stad som på landet, äfven med fara att sjelf blifva intagen i Jöns Månssons litania. David Andersson tillbakavisade några fällda uttryck om att vissa personer här gingo andras ärender och trodde lika stor sjelfständighet finnas hos dem som talat för som emot judarne. Man säger om dessa menniskor att de ej arbeta; orsaken .orde ligga i judereglementet, som inskränker deras verkningskrets. Och att de ej arbeta på jorden, borde ej förundra dem som ständigt föra talet om jordbrukarens tunga cch otacksamma lott. Ett afslag å betänkandet vore kanske mest till judarnes belåtenhet. Att Kongl. Maj:t skulle föreslå de orter der de finge vistas vore otjenligt och borde bero på kommunerna sjelfva, helst nästan alla våra småstäders vanmakt och förfall är en följd af bristen på kapitaler och spekulationsanda. Per Hansson nämnde i anledning af det föregå ende, att han med handen på hjertat och presterskapets intyg kunde bevisa sin värma för religionen. Men den bibel han läser innehåller bägge religionerna, både gamla och nya testamentet, och de äro ej så goda att skilja åt. Ola Månsson anhöll äfven att alla personliga tillvitelser om inverkan från judarnes sida borde tillbakahbållas. Han nämnde slutligen huru våra ottesånger och högmässor ofta hemtas ur Mose lag, samt att sanningen af Pehr Hanssons yttrande angående de begge religionernes sammanhang ej borde behöfva bevisas för personer med någorlunda klara begrepp. De som yrkat återremiss afstodo derifrån och Voteriogen utföll med 49 röster för afslag och 39 för bifall till utlåtandet. Ola Månsson reserverade sig mot beslutet.