förvandter sjelfve få taga på sig, men Strinnlund
beskyllde likväl judarne både för dem och för upp-
trädena i Grekland under nästlidet år, bevisande
derigenom att man än i dag gerna låter en liten
och förbatad hop bära skulden för hvad ondt som
händear, likasom sjelfva kristendomen i sin början
fick umgälla såväl Neros grymheter som alla andra
o:yckor inom det romerska kejsardömet. — Petter
Claesson i sina klagovisor öfver de schackrande ju
darne bade gerna kunnat öka sällskapet med de van
drande vestgötharne, hvilka ej tords ge da förra ef-
er. — Ait Christen Andersson talat um judarne så
som stora mjölnare, torde varit af en smula frukta.
ör intrång i eget yrke, men att judarne i Köpena
harman kommersa så starkt med fremlingar vore gan
ska he!sosamt, ty de dra in psaogar till sitt land. I
Viose lag står ju: du skall ocsra på främlingar, ej
på dina bröder; låt då judarna blifva våra bröder
och vi skola ej mera få att beklsga oss öfver diras
prejeri.
Daniel Danielsson var högst förvånad öfver
ståndsbrödernas försvar för judarne, och instämde
med Petersson i afslag.
Jöns Månsson var i synnerhet förundrad öfver
länskamraten Ola Månsson oeh ville, att om judarne
finge fast fot på landet, man åtminstone derefter
borde insätta i litanian: från dem bevare oss milde
Herre Gud!
Per Hänsson från Wermland vill yttra sig ef
tersom det tillhör en representant att i hvarje fal!
ega en tanke. Han påminner, att den kristna reli
gionen är till sitt urspruog byggd på den judiska...
(Afbrott, skratt). Han tror att Mose lag bör gälla
än i dag, ty den är fotad på sundt förnuft, och
detta är äfven grunden för vår religion. Således
bör juden ej vara farlig för sin tros skull. Hvar-
före skulle man då icke äfven giva honom med-
borgerliga rättigheter? Hens trosbröder få af guns!
och nåde vistas bland andra folk och äro tvungne
att nära sig genom företagsamhet och omtanka. De
bära dock samma gnista, äro samma element af ett
högre väsende som de kristna, och böra med någon
mildhet behandlas, såsom likväl varande menniskor
födda i Sverige, skattande till staten och underka-
stade lagarne. Ioga stater förkofras långsammare än
de, der man infört tvång och kränkning af mansk-
liga rättigheter. Men på andra sidan oceanen finnes
ett land, som går framåt i rikedom, konster och in-
dustri, och öfver alla andra i frihet och fördragsam-
het. — Talaren yrkar återremiss och tillstyrker be-
viljande af fulli medborgerliga rättigheter för mo-
saiska trosbekännare.
Petter Claesson vill ej neka, att judekrämare och
vandrande vestgöthar kunna godt trifvas i sällskap,
men få judarne fast fot på landet, säger han, torde
Ola Månsson snart få sina vänner till sig, ty de söka
nog upp de bästa orterna. Emellertid, så länge man
erkänner bibeln vara Guds ord, måste man lyda de:
budet, att ej sällskopa med de otrogna; och hvar
och en, hvilken ej såsom Per Hansson anser kristna
religionen vara fotad på den judiska (skratt), måste
också antaga judarne tillhöra de otrognes antal; den
som säger annat vill Petter Claesson tala vid.
Strinnlund hade menat, att 1838 års uppträder
tillkommit genom författningen om judarnes frihet.
Har ser ej heller spöken hvarken i ljus eller mör-
ker, men den som något sett, han något känner —
det vore för Ola Månsson. Ett skäl mot judarne
vore ock, att de ej deltaga i något kroppsligt arbete,
de se endast på hvad de kristne uträtta. pVår re-
ligion är byggd på hörnestenen, och en annan grund
tan ingen lägga än den som lagd är, hvilken är
Jesus Christus. Det är möjligt att Pehr Hansson
bygger på judendomen, och är ej vår tro den sanna,
då torde hans framställning vara riktig.o (Bifalls-
sorl )
Anders Medin från Kronobergs län hade ännu
aldrig sett någon jude uträtta ett ärligt svenskt dags-
verke. Efter hvad han för öfrigt hört, måste han
vill och med tro, att judar funnes inom stånden, och
förenade sig med Strinnlund och Petter Claösson.
Eden och Henrik Andersson talade för bifall.
Malis Mattsson från Dalarne önskar återremisi
och hyser ej så stora farhågor för judarne; finge de
komma på landet, önskar han dem välkomna. . (af-
brott) — de skola i hans kommittentskap sannerli-
gen ej må för väl! (bifall, skratt.)
Uhr upprepar att han gerna tillåter judarna få
vistas så väl i stad som på landet, äfven med fara
att sjelf blifva intagen i Jöns Månssons litania.
David Andersson tillbakavisade några fällda ut-
tryck om att vissa personer här gingo andras ären-
der och trodde lika stor sjelfständighet finnas hos
dem som talat för som emot judarne. Man sä-
ger om dessa menniskor att de ej arbeta; orsaken
.orde ligga i judereglementet, som inskränker deras
verkningskrets. Och att de ej arbeta på jorden,
borde ej förundra dem som ständigt föra talet om
jordbrukarens tunga cch otacksamma lott. Ett af-
slag å betänkandet vore kanske mest till judarnes
belåtenhet. Att Kongl. Maj:t skulle föreslå de orter
der de finge vistas vore otjenligt och borde bero på
kommunerna sjelfva, helst nästan alla våra småstä-
ders vanmakt och förfall är en följd af bristen på
kapitaler och spekulationsanda.
Per Hansson nämnde i anledning af det föregå
ende, att han med handen på hjertat och prester-
skapets intyg kunde bevisa sin värma för religionen.
Men den bibel han läser innehåller bägge religio-
nerna, både gamla och nya testamentet, och de äro
ej så goda att skilja åt.
Ola Månsson anhöll äfven att alla personliga till-
vitelser om inverkan från judarnes sida borde till-
bakahbållas. Han nämnde slutligen huru våra otte-
sånger och högmässor ofta hemtas ur Mose lag,
samt att sanningen af Pehr Hanssons yttrande an-
gående de begge religionernes sammanhang ej borde
behöfva bevisas för personer med någorlunda klara
begrepp.
De som yrkat återremiss afstodo derifrån och Vo-
teriogen utföll med 49 röster för afslag och 39 för
bifall till utlåtandet.
Ola Månsson reserverade sig mot beslutet.