användas tull stlatsverkels behbol. Han ansåg nemligen stt då ur:skottet erkänt, att bankens ställnivg blifvit försämrsad sedan sista riksdagen, så hade ingen vinst i verrkligbeten uppkommit, ehuru det på papperet så kunde synäås. Bankens första och förnämsta ändamål, att vara vexelbank, borde framförallt tagas i betraktande, och då enligt såväl utskottsmajoritetens scm fere reservanters medgifvande anledningar funres att befara det möjligen hinder för realisationen kinde uppkomma, så ansåg hr Cederschöld, att vinterna nödvändigt borde användas till att sätta bankn i tillstånd att kunna möta en möjlig kris, hvarfire kan yrkade afslag, förordande att om man nödvåndigt ville sprida bankoinkomsten bland allmänhe:en, det åtminstone måtte ske på låneväg, varande: det alltid bättre att hafva en revers än intet för dten reela va!tutan. Bondeståndet. I plenum sistlidne lördag förekom, såsom vi nämnde. frågan ov utvidgade rättigheter för Mosaiske trosbekännare, dervid Ekonomiutskottet, i utlåtande J4 55, föreslagit att Kongl. Mej:t måtte bestämma vissa stapelstäder, der dessa beskännvare finge vistas, såvids vederbörande borgerskap dertill gåfve sitt samtycke. Den vidlyftiga debatt, som härom uppstod, var i korthet följandte: Petter Pettersson från Jönköpings län yttrade skriftligen, att utskottets utveckling af saken nästan frestat bonom till bifall för dess förslag, åtminstooe för inom Sverige födde Judar; men han hade å an dra sidan betänkt huru lätt de kunde blifva en sta i staten och kinske ett verkligt plågoris. Penningen är en mäktig driffjeder, medelst hvilken de skulle kunna intränvg: i städerna och der genom sin vanliga kommers med Ilyxartiklar och lappri draga till sig förmögenhåer och silfret ur landet. Oroligheterne år 4838 hade äfven framställt ett varnande exempel, och, tillade talaren, jag har dessutom från barndomen hört berättas att personer, som råka komma i beroende af Judar, ingalunda haft skäl att rosa sin behsndling; och derföre yrkade han afslag å betänkandet. David Ande:rssom från Halland tyckte, att Judarnes friheter endast blifvit ännu mer inskränkte genom utskotteets förslag. Kongl. Maj:t skulle föga kunna åtgöra dlå det berodde på städernas borgerskap att bifalla, och hela tillställningen innebure blott ep kränkning mot de mosaiske bekännarne, hvilken han för egen del nmäste ogilla. Han förkastade den föreställningen, attt en menniskoklass, blott derföre att den tillhör en !fremmande tro, skall hindras från utveckling i bildning och välmåga. Om landsbygder hölles fridlyst för Judsrne, borde de åtminstene få vistas i städerna. Det låge brist på konseqvens i tidens riktning, såvida icke med privilegiernas äfven andra fördomars stund vore förbi. Man talar om likhet i rättigheter och bördor, och bördorna äro likväl i samma stund det enda man vill medgifva åt en folkklass såvida den icke genom afsvärjandet af sin tro vill kaffa sig rätt att få lefva såsom menniskor; man frmtvingar skenkristna medborgsre och anser sig trygead. Tal. yrkade återremiss och rätt för Judarne at: bosätta sig i städerne och der drifva borgerlig näring. Ola Månssor från Skåne ville äfven återremiss, men ej från Petterssons synpunkt. Hen iostämde j stället med frilerre af Ugglas om utvidgade fribeter för mosaiske bekännare. De tider voro väl förbi då religionsbatet Jät utgjuta strömmar af blod, men fördomarne äro ämnu nog iorotade då man tillbakasätter menniskor fför deras tros skull, eller tvingar dem ätt blifva kristtoa af politik. Judarne voro ej så farliga; de görea inga proselyter och torde i handel och vandel ej vvara fruktansvärdare än andra. Hendeln är deras ernda utväg till uppehälle, då de ej få ega svensk jorcd. Må man medgifva dem medborgerliga rättigheter och må Bondeståndet afsäga sig en fördom, som: innebär en förnekelse af menniskovärde och billighet. Tobias Lind från Bohus län biföll betänkandet, under medgifvande af den lilla rätt Judarne dezigenom fått; intet mer. Strinnlund kunde ej finna att Judarne hos 0ss ba att klaga öfver något religionstvång; men upptädena i Stockholm år 4838 borde varna från att bevilja dem större friheter, och händelserna i Grekland under fjolåret framställa ett ännu kraftigare exempel, der em Judes fordringsanspråk satte hela landet i fara (och åstadkom hamnarnes blockering. m. m. Greklands excempel slog an, och flere instämde. Rutberg bförr sin del trodde det böra bero på Kongl. Mej:t attt afgöra hvarest Judar må få bosätta sig; men då svcenska Borgareståndet städse gjort sig kändt för stor liberalitst, och då utskottet tillåtit det fortfarande få wisa en sådan, biföll han utlåtandet. Anders Eriksson från Elfsborgs län ansåg vår kyrka stå något stadigare än att judendomen kunde rubba den, och en ovärdig medlems affall från denna kyrka till den nämnde religionen gjorde henne ingen skada. Men lagarnes tvång, som hindrar Judarnes emancipering och sammansmältning med andra klasser, nödgar dem att med all makt värja sig mot elände och förfall, och att medlen derför kanske ej alltid äro så fullt ärliga, vore mindre underligt. Tal. ansåg dock tiden för utvidgade rättigheter ännu ej vara inne och bifoll betänkandet. Petter Claösson hade ej väntat att inom Bondeståndet få höra telas om utvidgade rättigheter för Judar eller att fördenskull behöfva framlägga utskottets motiver. Han byste ej hat till någon religion, men kärleken till hans egen hindrade horom från härmandsa till dem, som äga en annan. Fivge Judarne tillträde till landsbygden, skulle de nedsälte sig der och hvar och medelst sitt schacker sprida lyx och öfverflöd, kanske ej alltid inom handelsordningens gränser. Han föreställde sig huru de skulle komma att äga jord och få krisina underhafvande, och som Judarm:s sabbath ej är samiidig med vår, skulle dessa uaderhafvarde ej få pjuta den kristna hvilodagens helgd. Judens religion stöter vår på den klippa, der dan är fotad, och hans dom står skrifven i Methei 27: 25.n Christen Andersson från Skåne ville ej att ett folk, som icke arbetar, utan hvars soutien endast går ut på prejeri och handel med lyxartiklar, skulle erhålla större friheter i Sverige. Han nämnde bu:u Judarne i Köpenhamn, hvilka genom penningelån till förra konungar derstädes fått fast fot, i otrolig mängd kringsvärma de ankommande fremlingen, och bvilken vidsträckt aan !el med småkram de der drifva. Han nämnde k, huru ett till stor förmögenhet kommet judisit handelshus genom snläggning af ofantliga ångqvarnar höll på att slå under sig hels mjölberedningern i Köpenhamn, så att de öfrige qvarnegarne nödgades med all makt söka förekomma denna fara, Hen varnide för dyika exempel kor 038 och ville bifelia utskottets förslag. Jöns Månsson från Skåne fruktade att Judarne skulle blifva verkliga kräftor på landsbygden; huru da stora egendomerre skulle komma i deras händer och med dem t. o. m. rättigheten att tillsätta prester, 0. 8. V. 2 ÅA. W. Uhr från Örebro län såg ej så stora faror i utvidgada rättigh:ter för mosaiske bekänrnare. Åf ven våra trosförva dier torde förstå konsten att ockra. och i de städer. der Ju3ar fionas lärer moralen cch saderna ej genom dem bafva blifvit försämrade; mer gil dem medborgerliga rättigh:ter, och de skola upphöra stt uteslutsnde fchackra. Hn önskade återremiss; och frimet för Judisrne, att med innevinparnes samtycke få vistes i hvilsen stad som helst, Odin, Bergström och Östmen vwilie ej gå utöfver betänkandet.