Sierra iNivada ar ena herrlag Dergstrakt. Ju
högre man kommer ju mera storartad blir hel:
nejden och utvecklar de skönaste och mest un-
derbara utsigter. Från Mariposa har msn I
synnerhet ena anblick af Sierra Nevads, som
kan kallas ojemföriig. Granitmasiorna tycka
pyramidformigt uppstaplida på hvarandra; än
skjuta tusentals toppar långt upp i himlens
blå rymd, än bilda de omitiigt långa och jomna
isar, eller domer, så runda och jemna som
vore de konstbyggnader. På hvar bergtrapps
frodas en yppig vegetatior, sam väsendtliger
förhöjer landskapets prakt. På fältet nedan
före hafva vårens och sommarens blommor skjo-
lit i frö och det höga gräset vissnat; trakten
liknar vårt lands mogna gsädesfält; också har
icke en regndroppe fallit på nära åtta måna-
der. Oaktadt denna torka har likväl icke al
växtlighet wissnat; de gröna flåckarne göra yp-
perliga afbrott i landskspets färgton. De gamla
ekarne som i århundraden fått skjuta lodrätt
upp i luften pråla ännu, likasom bäcksträn-
derna, med den lifligaste grönska. Den vilda
rosen och den vilda rankans otaliga grenar
hölja sandgrunden emellan klipporna. Den vilda
kastanien, med sina solfjäderlikt ordnade löf,
dignar under sia bittra frukt, och täflar med
lagern och pilen i vårens färger. Middagshet-
tan är ännu vid denna sena årstid brännande,
ehuru nätter och mornar äro kalla. Men oak-
tadt den svala marker, hvarpå bergsmannen,
inlindad i sin filt, måste sofva, besväras han
likväl icke af någon fukt, emedan här ej fal-!
ler någon dagg.
Ötverallt hafva vi på vårt ströftåg under-
sökt flodbottnarne i bergen, men blifvit öfver-
tygade att så långt granit är bergarten, inne-
båller den intet guld. Träffas guld i några
bäckar, som: genomlöpa granitgrund, så komme
de från den afligsnare, skiffergrunden, hvilier
är guldhaltig. Guldet i dem består af ovan-
ligt fina fjäll, och endast i denna form med-
förs det af bäckarne flera timmars väg; det
grofkornigare sjunker och qvarstadnar långt
förut. Den bäck, der indianstammen Sevedye,
Sawich- elle: Savage håller till för närvarande,
är af det richaltigaste slaget, och likaså några
i dess närmaste grannskap. Indianerna arbeta
här sjelfva, ehuru ganska vårdslöst; guldet
lemna de till sin höfding, som derföre ger af-
lemnaren en färgad.skjorta eller ett par bro-
kiga håtsmansbyxor, efter behof; men hvar
dag låter han slagta en oxe åt dem. Savage
är äfven namnet på höfdingen: det är en hvit
men, hvilken de bor!snappat som barn; detär
ingenting ovanligt, alt dessa vilda stammar
valja ea hvit till sin anförare. Det säges att
Savage beherrskar alla de indianstammar, som
kringströfva mellan Mercedes och San Joa-
quins källor. - Höfdingen talar sexton olika
stammars språk, och dessutom engelska, span-
ska och begripligt franska. Aila stammarne
hafva likväl icke underkas:at sig honom; men
hos alla äger han ändå inflytande, och det är
detta man har att tacka för deras åtminstone
skenbara fredsamhet. Alla dessa vildar äro
märkvärdigt fula; de frommaste bland dem
hafva vi träffat vid Oro Grosso, der vi för
närvarande vistas.
Namnet Oro Grosso (groft guld) år en ny
benämning, som trakten fått af den form, hvar:
guld bär blifvit funnet. Det träffas sparsamt;
men när så sker, visar det sig i tjocka rund:
stycken, oclh i samma mån tunga. När jag
var bär förrsta gången försmådde guldsökarne
det fina gulidstoftet; de gåfvo sig ej mödan ati
bearbeta muwllen och alfven, hvsri det före
kommer; de gräfde i stället gropar ända ned
till klippgrunden, och i sjelfva flodbottnarne
skrapade de upp det ur klyftorna med sina
knifvar eller ryckte upp det med fingrarne, ty
det visade sig här i större, präktigt glindrande
kon Detta sätt kallas att arbeta med knif-
ven. Men på den tiden rådde ännu ett slags
hänförelse bland de fjerranifrån komna guld-
sökarne. En fransk sjöman hade gräft en tio
fot djup grop och i dess botten samlat elfva
uns guld på en förmiddag; det största stycket
vägde ensamt sex urs. Alimän glädje uppkom
vid tidningen härom, cch öfverallt omkring
havs grafstopar gräfdes skyndsamt en ofantlig
mängd gropar; men i dem fanns ingenting;
bela ställets guldförråd tycktes vara samladt i
den iörste lycklige hittorens grop. Efteråt upp-
täcktes en bergsplatt2, med hvars guldhalt ar-
beteroe icke syntes obelåtne; men hundrade-
tals andra försök blefvo alldeles fruktlösa. Der-
före hade man öfvergifsit den guldtömda nej-
den, så alt vi här icke träffade en enda guld-
sökare.
I allmänhet har jycken icke gynnat a;b tena
i den södra gruf:rsktep, och minst vid Mer-
cedes. Der hade stora bolag stufiats, hva:till
somliga blard lottägarae försträckte pennir gar,
andra arbetskraft, och några begge deterne.
På vå. en och sommeren företogo sig dessa bo-
1ag stora arbeten, 1 hopp att iå hösten se dem
jikt belönade. At den djupa fMercedes, som
håller sina 100 tot från strand tilsirend, hide
de grät en alldeles ny bidd, och deri, medelst
för n ngar, ifled: bonom frin sitt fordna
lopp på flera ställen, Pa dena gamla flodhbott-
nea väntade man ait hemta det rika bytet
Dea 18 Sep ember voro alla dessa förberede
ser tärdisa och guldskördea begynte verkligen
Dea 20 Septemb r kom e:tåskväder med sky-
fall, som svällde upp fladen så, att din för
störde alit. Inom råsra ögonblick hade vatt-
net sörderbrutit både dammer och broar och
sköljt bort siväl machiner som verktyg. Icke
blott arbetirne och kapitalisterna blefvo dervid
ru nerade, utan äfven d2 köpmän, om i hopp
om vinstens storlek förströckt arbetarre lifs.
medel och andra behof. j
Ätven guliv rierna vid sAgua Frion, som
en tid bortit högst beryktede och dit
leckade många menn skor, bafva belt och hål
lat mistat förtroende. Endast Sauorsnerna hafv:
kär fortsatt (guldsökningen sista året, och son
det beter ,vraskat torrt, Detta sött att Ull
godogöra torr men gulchatig jord består i at
sönderslå den till finbet ef hvetekorn, vann:
den på samma sätt och sluliigea blåsa bor
gtoftet från det tyngre guldet. Det är et
ganska mödosamt arbete; men Sozor:s invinar
hafva ifrån barndomen förvärfvat färd gbet deri
- da : MasichaA