vidhåller : den låga men falska beräkningen af stats inkomsttititlarne, hvilken vanligen och äfven nu före slagits; mnen hvilken vållar att stora öfverskotl upp komma, ssom uttagas från folket utöfver det verk liga statsbsbehofvet, samt sedan förskingras till oft rätt onyttttiga ändamål. Då jeg likväl vill tro, a riksståndelen någongång skola finna sig manade att detta afseseende bevaka det skattdragande folkets rät och då i åtminstone hopp är att två stånd skola er känna deenna sin plist, så att vi må kunna i de fallet få f försöka spelet i förstärkt utskott, föreslår jag att utskkottet måtte förhöja beräkningarne af föl jande inkkomsttitlar, nemligen: 49. Krutoch salpeter-försäljningsmedel ss vo vv v Au Fdr 115,000 21. Båkoch Lotsmedlen . . . . 90,000 27. Tullmedlen. . s s . . 4,000.000 29. Postmedlen . ss ss . . 420,000 50. Charte sigillate medlen . . . -600,000 Genom: denna beräkning vinnes en sann och ganske påräkneliig förhöjning af inalles rdr 455,000. Då såleedes det är tydligt, att en motsvarande lin. dring i dden öfriga beskattningen kan ske, och då a! bankovinsisten utan bankens skada 500,000 rdr kunne under de nästkommande tre åren af den salderade ehuru i lilånerörelsen använda bankovinsten, till all mänt behåof användas, genom de under tiden inflytande vinostmedlen; så finner man att inalles 950,00C rdr kunnsaa disponeras till minskning af de mest tryc kande besskattningar. Då nu hemmantalsräntan icke lärer inalles utgör mera än omkring 560,000 rdr (hvarom jag anhålle att utskotitet måtte lemna riksstånden upplysning och manttalspenningarne utgjort 360,000 rdr, så befinnes, att till och med begge dessa beskattningår kundie borttagas; det vill säga: mantalspenningarne redan med 41852 års början och hemmantalsrätintan från och med 1853, då en fullständig utredningz under tiden kunde ske angående de ersättningarr, som skulle gifvas för den del af hemmantalsräntana2, som är anslagen åt särskilde verk, inrättningar elller personer, och hvartill säkert de under 4852 reserverade 560,000 rdr äro tillräcklige. Nästsammankommande Stärder blefve då i tillfälle att vidare besluta, huru härmed bäst kunde för framtiden förtållas. I alla :fseenden vågar jag fästa såväl utskottets som medståndens uppmärksamhet på nödvändigheten att icke besluta om inkomstberäkningen, förrän så väl alla föörslag till vissa ordinarie skatters afskaffande, sopm frågan om beloppet af bankovinstens dispositionn; blifvit först afgjord; och anhåller jag derföre omn återremiss, samt att detta mitt anförande måtte få 1remissen åtfölja och med de öfrige stånden kommunicceras. Stockholm den 8:de Mars 1834.n Bengt (Gudmundsson, som äfven ingifvit motion om hemmsantalsräntans och mantalspenningars afskaffande, yrksde återremiss och yrkade afseende derå. Likaså Efraim Larsson från Elfsborgs län och Magnus Månsson från Östergöthland, hvilka i skriftliga anföranden hufvudsakligen yrkade detsamma som Nils Andersson. Ola Månsson från Skåne anmärkte hurusom statsusskottet vid föregående riksdag tillstyrkte att inkomstbetänkandet ej må:te företagas till afgörandet förr än frågan om skatteförenklingen förevarit, nu deremot, att utan hinder af den sednare företaga den förra. Man ville sålunda sjka undanskjuta skatteförerklingsfrågan, hvilket förra riksdagen ej var möjligt. Han yrkade återremiss såväl i detta fall, som ock för vinnande af pröfning af en inom ridd. och adeln väckt och af Joh. Jac. Rutberg upptagen motion, rörande inkomsternes förhöjda beräki ning med 600,000 rdr, samt om arrendemedlen afli kungsgårdar. Erik Månsson, Håkan Pettersson från Blekinge, Falk m. fl. instämde EUhr och Hinrik Andersson talade för återremiss, äfvensom Rutberg, hvilken i anledniag af det allmänt kända tactum att tullintraderna äro i ständigt tilltagaude;, hemställde att de måtte beräknas till 4 !Y, milliom, hvarigenom en half milliou kunde besparas i hvad man ämnar begära. Utlåtancdet återremillerades, äfvensom i sammanhang dernmed statsutskottets N:o 51 lit. a, angående åtskilliga 1 till vissa förvaltande verk anslagneinkomsters förvaandling till ständiga anslag. r——n