vidhåller : den låga men falska beräkningen af stats
inkomsttititlarne, hvilken vanligen och äfven nu före
slagits; mnen hvilken vållar att stora öfverskotl upp
komma, ssom uttagas från folket utöfver det verk
liga statsbsbehofvet, samt sedan förskingras till oft
rätt onyttttiga ändamål. Då jeg likväl vill tro, a
riksståndelen någongång skola finna sig manade att
detta afseseende bevaka det skattdragande folkets rät
och då i åtminstone hopp är att två stånd skola er
känna deenna sin plist, så att vi må kunna i de
fallet få f försöka spelet i förstärkt utskott, föreslår jag
att utskkottet måtte förhöja beräkningarne af föl
jande inkkomsttitlar, nemligen:
49. Krut- och salpeter-försäljningsmedel
ss vo vv v Au Fdr 115,000
21. Båk- och Lotsmedlen . . . . 90,000
27. Tullmedlen. . s s . . 4,000.000
29. Postmedlen . ss ss . . 420,000
50. Charte sigillate medlen . . . -600,000
Genom: denna beräkning vinnes en sann och ganske
påräkneliig förhöjning af inalles rdr 455,000.
Då såleedes det är tydligt, att en motsvarande lin.
dring i dden öfriga beskattningen kan ske, och då a!
bankovinsisten utan bankens skada 500,000 rdr kunne
under de nästkommande tre åren af den salderade
ehuru i lilånerörelsen använda bankovinsten, till all
mänt behåof användas, genom de under tiden infly-
tande vinostmedlen; så finner man att inalles 950,00C
rdr kunnsaa disponeras till minskning af de mest tryc
kande besskattningar.
Då nu hemmantalsräntan icke lärer inalles utgör
mera än omkring 560,000 rdr (hvarom jag anhålle
att utskotitet måtte lemna riksstånden upplysning
och manttalspenningarne utgjort 360,000 rdr, så be-
finnes, att till och med begge dessa beskattnin-
går kundie borttagas; det vill säga: mantalspen-
ningarne redan med 41852 års början och hem-
mantalsrätintan från och med 1853, då en fullständig
utredningz under tiden kunde ske angående de er-
sättningarr, som skulle gifvas för den del af hemman-
talsräntana2, som är anslagen åt särskilde verk, inrätt-
ningar elller personer, och hvartill säkert de under
4852 reserverade 560,000 rdr äro tillräcklige. Näst-
sammankommande Stärder blefve då i tillfälle att
vidare besluta, huru härmed bäst kunde för fram-
tiden förtållas.
I alla :fseenden vågar jag fästa såväl utskottets
som medståndens uppmärksamhet på nödvändigheten
att icke besluta om inkomstberäkningen, förrän så
väl alla föörslag till vissa ordinarie skatters afskaf-
fande, sopm frågan om beloppet af bankovinstens
dispositionn; blifvit först afgjord; och anhåller jag
derföre omn återremiss, samt att detta mitt anförande
måtte få 1remissen åtfölja och med de öfrige stånden
kommunicceras. Stockholm den 8:de Mars 1834.n
Bengt (Gudmundsson, som äfven ingifvit motion
om hemmsantalsräntans och mantalspenningars afskaf-
fande, yrksde återremiss och yrkade afseende derå.
Likaså Efraim Larsson från Elfsborgs län och
Magnus Månsson från Östergöthland, hvilka i skrift-
liga anföranden hufvudsakligen yrkade detsamma som
Nils Andersson.
Ola Månsson från Skåne anmärkte hurusom
statsusskottet vid föregående riksdag tillstyrkte att
inkomstbetänkandet ej må:te företagas till afgöran-
det förr än frågan om skatteförenklingen förevarit,
nu deremot, att utan hinder af den sednare företa-
ga den förra. Man ville sålunda sjka undanskjuta
skatteförerklingsfrågan, hvilket förra riksdagen ej
var möjligt. Han yrkade återremiss såväl i detta
fall, som ock för vinnande af pröfning af en inom
ridd. och adeln väckt och af Joh. Jac. Rutberg upp-
tagen motion, rörande inkomsternes förhöjda beräk- i
ning med 600,000 rdr, samt om arrendemedlen afli
kungsgårdar. Erik Månsson, Håkan Pettersson från
Blekinge, Falk m. fl. instämde
EUhr och Hinrik Andersson talade för återremiss,
äfvensom Rutberg, hvilken i anledniag af det all-
mänt kända tactum att tullintraderna äro i ständigt
tilltagaude;, hemställde att de måtte beräknas till 4
!Y, milliom, hvarigenom en half milliou kunde be-
sparas i hvad man ämnar begära.
Utlåtancdet återremillerades, äfvensom i samman-
hang dernmed statsutskottets N:o 51 lit. a, angående
åtskilliga 1 till vissa förvaltande verk anslagneinkom-
sters förvaandling till ständiga anslag.
r——n