Musik
Le prophete, de Meyerbeer: deux Transscrip-
tions pour le Piano par H. Berens. Stock-
holm, Hirsch. oo
Vi hafva förr yttrat oss om tran skriptions-
väsendet, såsom musikgenre, och förbigå såle-
des nu denna sida af saken. Närvarande ar-
bete innehåller 92:ne stycken af Meyerbeers
nya opera: det förra, Marche de sacren, är
en ståtlig, med en melodisk trio försedd kom-
position, som emellertid synbart är anlagd på
stora instrumentaleffekter samt den sceniska
situationen, och i srrangement sålunda blow
kan väcka ett underordnadt intresse. Herr
Berens har icke dessmindre, såsom. mana hopp
5er, utan att, såsom eljest brukas, öfverskrids
deras gränser. Hufvudintresset stadnar vic
N:o 2, Melodie de la Mendianle, som fru
Nissen-Salomans och hr Ciaffeis föredrag äfver
ho: oss gjort känd och popuiär. Denna karak-
teristiska och uttrycksfulla komposition är i
sin väg ganska väl behandlad: de små vari
tioaerna och koloraturerna äro uppfunne med
smak och eiegars samt störa ej kompositio-
nens karakter; endast behandlingen af det på
sista sidan (rad. 2 och 53) förekommande du.-
motivet närmar sig nog mycket till det vanliga
transskriptionsmaneret. För öfrigt ligger arran-
gemenet väl för handen och är af en lätt exe-
kution.
Fyra Sånger, med pianoforte-sckompagne-
ment cf Edvard. Stockholm.
Man finner här ett op. 1, en singfågel, som
första gången pröfvar sina vingar uti det fria.
Man sker hos ew första försök ej uppflinnivgens
fulla sjelfständighet, ej den djupt träffande upp-
fattningen, ej formens fulländning; men väl fordrar
man anlag, som lofva dewuta, bemödanden, som
garantera uppfyliandet af d-ssa löften. Detta
tro vi oss ej sakna uti detta lilla arbete, som
tillika antyder en anspråkslöshet, hvilken man
ej finner hos alla debutanter. Uppfianingens
nyhe! söker författaren till en börj:n ej utan
framgång ersätta genom en viss bjerilig ton,
som temligen troget följer textens innetåll;
derjemte är satsen i allmänhet ren. En viss
ovana vid formens behandlivg märkes ännu,
hvarigenom styckena stundom förefalla något
afbrutn:; man väntar i de flesta fall den sed-
nare hälften. Bland de särskilda sångerna är
N:o 3 minst lyckad: den röjer något sökt, nå-
ot preciöst, som man ej finner hos de öfriga.
Den sista sången deremot gilva vi företrädet
afseende på uppfattningen. —U—