nest allmänna, nemligen spanmål och smör. Om
Jen kongl. propositionen blefvo bifallen, så skulle
lerigenom skatteiemkningen komma att undanskju-
as Vill on oviss framtid, genom det i propositionen
omnämnda sättet att vidare höra vederbörande. Just
på det sättet bagrafdes på 4770 talet frågan, sedan
den oupphörligen varit å bana från 1712.
Det föreslsgna sättet för skatternas utgörande kri-
ticerade3 också af friherren, som trodde att hvar-
ken råntegifvare eiler räntetagare dermed skulle
blifva belåtna, eller statsverket deraf hafva någon
rdel; han pimiade om svårigheten att öfvertyga
allmogen att de; voro rättvist alt nödgas betala en
tunna säd med en tunza säd och penningar derut-
öfver.
Herr Dalman MW. F., var till hufvudsaklig del
förekommen af frih. Raab, man trodde sig likväl
böra lemna stats-utsk. hänvisning på en ännu mer
genomörd bevisning för nyttan af persdelräntornas
förvandling till ständig penningskat!. Denna bevis-
ning funnes klart och talingsfuilt utredd uti det
yttrande vid förra riksdeges, som, under debatten
om den s. k. skatteförenklingsfrågaan å riddarhuset
agafs af samme konungens rådgifvare, som nu kon-
trasignerat den nu föredragna, derifrån :å väsendt-
ligt afvikande kongl. propositionen, hr statsrådet
Gripenstedt. He statsrådet hade då till protokol-
le; yttrat, det hen enskildt hyste ännu samma åsig-
ter, och det voro således att beklaga, det han nu-
mera frånträdt desamma i sin egesskap af konun-
gen3 rådgifvare. Talaren ville icke här uppehålla
med uppläsning af hr G:s anförande, men ville lem-
na stasu skottet anvisning dertill uti 7:de häftet af
ridd. och adelns protoko!l dea 31 Juli 4848 pig.
406 och följande.
Statsrådet Gripenstedt förklarade att. han förr sagt
sg önska största möjliga enkelhet i skatteberäk-
ningen, men sedermera hade ew faktum inträffat,
det, att representationen uttalat sig emot förvand-
linzen till penningar. For den som menar allvar:
samt med reformen ansåg han det derföre vara nö:
dizt att, äfven med gillande af don radikalare äsig
ten, afse hvad som är möjligt at göra; och då der
koagl. propositionen just sjort detta, så visades der
genom aw förslaget är allvarsamt menadt. Har
klarade att afsigten icke vore att, hvartelst per
seclar voro bestämda, de skulle utgå, utsn att d
blott tog0s till beräkningsgrund i de olika trakterna
men att efter orternas lokala förhållanden och till
lsångar de skulle förvandlas till dena eller de fö
hver ort lämpligaste. För öfrigt ansåg talaren a!
lingen värdemätare voro säkrare än arbetskraften
som stiger och faller med produxtionen. Slutliga
trodie hr Gripenstedt att man skulle hålla Kong
Maj: räkning för att aseende fästats så väl å rän
tegifvarens billiga klagomål, som å råntetagaren
rättvisa anspråk.
Hr Dalman. Ställningen är visserligen i mång
fall förändrad nu mot 1848. Men i denna fråg
borde den snarare af regeringen ansetts i förändra
MNiberal riktning, enär regeringen till stöd för e
mera genamgripande reform vid förra riksdage
hade det stora antalot skattskyldigas representant
I på sin sida, och endast löatagarne emot sig. D
sednares rätt måtte väl icke vara heligare än d
förras; och om det vid förra riksdagen fått gå ti
jefter grundlagens bud, samt frågan följaktligen biti
vit behandlad såsom en statsregleringsfråga, så bad
Itroligea borgare- och bondeståndens mening blifv
segrande i förstärkt statsutskott, hvarefter vissa lode
möter af adel och prester gerna kunnat protester:
bäst de glite: Ej heller kunde talaren inse, att regt
iogen här visat sig särdeles angelägen om ett re
sultat, men fastmera att få frågan undanskjuten ti
län vidare tvister och utredningar hos de skaitskj
I dige, länskommitteer, kollegier etc. Hela resultat
torde således stanna vid ett yiterligare uppskof, hvi
ket, om det än ej åsyftades, troligen ändock blefi
jhela viosten.
oekistsssssss———
— L - !sil