Riksdagen
Då, som i onsdagens Aftonblad nämndes, Kong
Maj:1s proposition om skatteförenklingen företogs ti
remiss, anmärkto hr von Hartmansdorff, aw ha
hade åtskilligt att anföra såväl mot de dsrati utte
lade grundsattser, som ock mot det föreslagna sätte
men han ville, då han icke varit i tillfälle att on
propositionen iohemta så noggrann och fullständi
tännedom, som han önskat, icke nu upptaga tidei
dermed, utan förbehöll sig att en annan deg rå af
sifvå sina anmärkningar.
Frih. Raab hade med tacksamhet läst den kongl
propositionen. men icke funnit sina förhoppninga
fullt motsvarade. Hen erkänner det goda syfiet at
genom medling mellan de olika åsigterna söka vinn:
ett resultat, men han kan icke gilla så stora jemk
aingar på principen, som den kongl. propositioner
föreslår. Friherren förmenar att det visar sig at
föredraganden enskildt icke vore af den åsigt, fom
h:n ansett sig i egenskap rådgifvare böra tillstyrka
och tror, att om den kongl. propositionen varit mere
öfverensstämmande med de vid sista ritsdsg utta-
:ade åsigter, så skulle den hafva rönt större bifall
och haft mera hopp om framgång. Redan under förra
irhundradet hade allmogen fordrat skattepersedlarnes
fårvandling till penningar och Konung och Sänder
nade åtskilliga gånger lofvat sådant, utan att detta
ofte bifvit uppfylldt, och frih. Raab ensåg icke möj.
ligt ait genomdrifva et förslag, eom icke mera öf-
verenssiämde med allmogens billiga fordringar. —
Hvad det angingo, att penningar icka vora någon
säker värdemätaro, så kunde dot piståendet hafva
tt skäl för sig, då kursea flaktuerade, men sedan
1834 års roalisation nu bregt silfver i rörelsen och
bypotheksföreningar i de flesta provinser skaffat ka-
pitaltillgångar, så ansåg friherren att penningen vors
dan säkraste värdemätare, som kunde åstadxkommas.
Vissa provinser hafva redan linge utgjort sin skatt
I penningar, under det andra måste utgöra den i
hvarjebanda persedlar. Om man vu antoger att
penringevärdet faller i jemförelse Med produkterna,
å blefve det en orättvisa, som linde just dem, fom
betea penniazar, till en del da rikaste provioserna,
ull fördel Deanna orättvisa borde hädanefter af-
stadna, gerom a:t antrga silfver till beräkvingsgrund,
hvarigenom såväl upphörds-, som redovisningskost-
saden skulle förminskas och skattejemkningen lät-
tare kunna försiggå.
Mot det nu gjorda projektet att b:räkna persed-
arne, hade friherren ätkiiigt att anmärka. PDetkan
vara rätt ett taca skatt af jorders Produkter, men
et beskatta den kraft som frambringar produkterna,
lagsverkera, ansåg talaren orätt. Dessutom äro
gsverktna mjeket olika i värde i olika provinser.
är ock beskattcing i kol orättvis, emedan denna
vara år underkastad den största prisskillnad i olika
unter. Veden likaså; när den i Oona provinsen gaäl-
er 30 rår, så är den i en annan värd Enoppast 6
dr. — Att beräkna skatten i fisk är d D obestäm-
daste beräkningsgrund men kan påfinna, dervid
möjligheten att utgöra skatten het och hållet be-or
Då något som den skattskyldige alldeles icke har i gin
nikt att bestämma. För sin del önskade frikerre
Raab, att om Staisuskottet icke kunde tillstyrka eta
)rsedlarnes förvandling till penningar, såsom hen
olst Önekado, det åtminstone måtte föreslå, att skatten
kulle ugöras till hälften i penningar och till hälf-
en i sädana produkter, om kusde anses som de