tonen oanmäld inträdde i rummet, betraktade
marnselln henne med en skarp blick och blef
icke litet förvånad ö!ver, att hon icke gjorde
ringaste försök till förklarande af sin ankomst
på en så sen timma, eller sade sitt ärende —
nej, icke ens sitt namn. Tvärtom visade hon
sig ganska hemmastadd och slog sig helt be-
qvämt ned i soffan.
De bida fruntimren tego och betraktade hvar-
andra, utan att under den långa pausen synas
råka i ringaste förlägenhet.
Ändtligen bröt den främmande tystnaden,
sedan hon förgäfves väntat att den andra skulle
inleda samtalet.
sDet har varit bra qvalmigt i dag, sade hon.
Det kan icke nekas; men ni är alldeles öf-
verflödigt god, om ni gjort er besvär att gå
hit, endast för att säga mig det.
Jag hoppas, att mitt besök i detta hus all-
tid skall vara välkommet.,
Det är hvad j:g icke vet, efter som jag
förut aldrig haft äran se er. Hvad j:g dock
tillåter mig anmärka, är att ni just icke väljer,
tid och stund för ert besök.
Tid och stund?
Jaz ty så sent plägar ingen göra visit.,
Vet hon, min kära mamsell, att det är en
värdinnas pligt att höfligt mottaga hvarj: gäst?
Det vet jag; men jag vet äfven att det är
gästernas skyldighet, att visa sig i en passande
drägt.
Hvad menar hon med det?
Jag menar att då man kedrar någon med
ett besök, måste kläderna vara rena och i godt
skick.
Ja, visserligen.n
Nå: då bör det icke förundra er om jag!
tycker illa vara, då ni uti ett ansedt bus in-
träder med trasiga, nästen förmultnade spetsar
kring bals och armar.
Bestört blickade den tjocka damen på sina
spetsar, och då hon märkte att de befunno sig
i ett alltför eländigt tillstånd, så målade sig
blygsel och förlägenhet på henne3 bleka an-
sigte.
Ni har i sanning rätt,, svarade hon nästan
vemodigt. Det skulle dock göra mig ond, i
fall ni trodde, att vårdslöshet är orsaken till den
oordning ni anmärkt. Jag har en så fuktig
bostad och. ..n
Såå!l,.. ni förstår att vända saken.