nom för sista gången. Ja, jag skall återse honom ! Hvem ? Gomes.n Gomes! upprepade Paquita; men du utsätter dig för fara. Det är möjligt. Han kan hämna sig. Jag äfven.n Paquitan, sade Monserrat, hur talar du? Vet du ej att hon älskar honom ? Det är sannt., : xDetta enda ord är nog. Hvad kan du sätta deremot ?) Hu Det är för oss hon uppoffrar sig, Estevan. Ja, i det hon uppoffrar sig åt honom., Dolorida hade vändt sig till smugglaren. Till Torenos! sade hon till dem med en åtbörd af myndighet. Jag följer er. Låtom oss gå V Lifliga bandklappningar helsa dessa ord; röfrarne återtaga sina vapen och utrymma hyd dan. Hilario, stolt öfver sin !ångst, är redan på vägen till fästningen. Akta er, sade enkan Mugnos sakta till guitarreron, under det hon gick förbi honom. vEr låt år i den lilla viken vid Pirmas, nästan midt emot Torenos. Pirmas är det enda stäle der man kan gå ombord. Glöm ej att yttersta försigtighet är nödvändig; dessutom skall jag vaka öfver er.n Den oförskräckta spanjorskan är korta, Nu är det vår tur, sade Pedro, i det han nalkades Paquita. Miroär oss belt och hållet illgifven; han skall ej uppel ålla vår gång. Tvärtemp, svarar fiskaren, jag skall sjelf edsaga er.n Kan hon hålta sig uppe? sade Estevan till; ig sjelf, med ögat fästadt på sin maka. Fången i Torenos, stödd på don Manuels!