SCR R VAN VA VER Såsom vi ofvanföre yttrat, synes konsistoriernes egenskap som domstolar med skäl kunna försvinna, i sällskap med en från allmänna lagen skild kyrkolag. Styrelsen af skolorna och uppsigten öfver lärare och lärjungar inom dem öfverlemnas lämpligen åt dertill på orter och ställen valda direktioner, sammansatta af både lekmän och clerici, allt efter som de gjort sig värdige kommunens förtroende. Saken blefve till sina resultater densamma som man finner af de skoldirektioner, hvilka redan äro till i Sverige, omedelbart stående under regeringens öfverstyrelse genom ecclesiastikdepartementet. Fattigvården har genom existerande iörfattningar blifvit betydligen lagd på kommunalbestyrens område; pastorerne taga icke dervid en sjelfskrifvenp och oundviklig befattning, men då de äro driftige och värdige män, måste denna vård, som ligger deras religiösa kall så nära, med allt skäl uppdragas åt dem, i sällskap med: nitiske och menniskoälskande personer i orten för öfrigt. Fattigvårdsstyrelserna, organiserade för större distrikter eller länsvis, stå i högsta instansen under regeringen omedelbart, på samma sätt som skoldirektionerna. En mängd kassor, som nu förvaltas af konsistorierna och så till sägandes skötas af konsistoriinotarierne, komme genom hela denna sakförändring att dragas ifrån dem. Hvad som återstode för konsistorierna, sedan de upphört att handlägga egentliga rättegångsmål, skolmål, fattigvårdsfrågor och en mängd stiftskassor, inskränkte sig då till styrelsen af sjelfva presterskapet, uppsigten öfver de kyrkliga embetsmännens sätt att vårda religionen, och tillsättandet af hithörande tjenster. Det sistnämnda utgör nu en temligen invecklad befattning, enär upprättande af förslag till da tre klassernas pastorater, som lätt kan bestämmas för 1:a och 3:dje klasserna, deremot för den 2:dra, der lärdomsbetyg och tjenstår skola med hvarandra jemförass, vid flera tillfållen är ganska svårt, och i tillämpningen befinner sig i hvad hr Cn. med skäl kallar osäkerhetstiilstånd. Detta kan likväl afbjelpas genom en ny författning, som närmare bestämde presterskapets befordringslagar, och hvarigenom all den nu herrskande tvetydighet, ojemnhet i tillimpningen och möjliga inkonseqvenser borttoges. Hvad uppsigten öfver religionsvården beträffar, så står den från konsistoriernas sida för det mesta redan blott på papperet. Den skulle förmodligen utöfvas genom visitationer. Om dem vore åtskilligt att säga, som nu skulle föra oss för långt. I flere stift äro visitationerne så godt som komna ur bruk, åtminstone sällsynta; och, när de ske, för det mesta inskränkta till några formaliteter, som föga inverka på religionsvården. Utap tvifvel kunde häruti ett annat och verksammare sätt införas. Om ett slags Generalvisitationer förrättades af ecclesiastikministern, eller någre af bonom utsedde kraftfulle personer, som årligen genomreste stiften, toge den religiösa ställningen i sigte och gjorde sig kunnige om presterskapets förbållande; så skulle härigenom troligen mera uträttas, än genom de nu i kyrkolagen omtalade visitationerna; samt i synnerhet mera enbet och sammanhang vinnas i kyrkostyrelsen. Huru sker det nu? I det ena stiftet är biskopen Orkeslös eller liknöjd: han visiterar icke all!s, eller högst sällan; och när han gör sina besök, visa dessa inga andra följder, än att pastorerne, dit ban färdas, bulla upp för bonom; hvarefter bär och der prostfullmakter afhöras. I andra stift råkar biskopen t. ex. vara en fanaticus, som icke nöjer sig förrän ban i socknarne infört läseri af ett eller snnat slag; eller en politicus af det, mörkare slaget, hvilken tar sig för att vexera de prester i stiftet, som ej göra sig till bans svurne apostlar och vilja gå hans ären den äfven i verldsliga saker. Att biskopar kunna förrätta sina visitationer på ett för religionen gagnande och förträffligt sätt, är väl utom all tvifvel, likasom att de i verkligheten någongång cck gjort det; men sådant kan, med mera trolighet om ett lyckligt och för folket i det hela i anlligt afseende nyttigt resultat, utföras på annat sätt och genom andre, dertill särskildt utsedde, nitiske, för gudsfruktan och upplysning varme personer, åt bvilka detta af regeringen ombetroddes; då följden skulle blifva, att icke vissa stift sågos lottlösa på visitationer, samt framför allt jemnbet och likbet införas i uppsigten öfver presterskapet. Man behöfde icke derföre kalla dessa personer kyrko-fiskaler, eller tänka på ett Generalkonsistorium; eburu saken i åtskilliga fall finge någon likhet dermed, som också efter allmänhetens tanke förmodligen icke skulle skada. För att litet närmare se huru det förhåller sig med Biskopsembetena, om hvilkas indragning äfven ur ekonomisk synpunkt ofta varit taladt, då deras gagnolösbet i andligt afseende längesedan blifvit satt utom all fråga; skola vi införa ett öfverslag af hvad dessa embeten nu kosta det allmänna, och hvarefter reflexionerne om dessa summors användande för bättre ändamil göra sig sjelfva. Biskoparnes årliga löner stiga i ungefärlig beräkning raellan minimum och maximum, uti: Upsala stift till 10,000 å 12,000 rdr bko. Westerås 412,000 13.000 mnin nm ära Linköpings 10,000 12.000 g kara 4000 5.000 Strengnäs 5,000 6,600 å Darlsiads 5000 6,000 Fötkeborgs -5,000 6,000 Lunds 12,000 130007) Wexiö 5600 6.000 de Wisby 5,000 6,000 D Kalmar 6.000 8,000:) Hernösamds 3.000 6,000 Summa 84 000 å 99,000 rår bko. Emellan 80 cch 400-tusen rår banko — viserligen ändå icke noga räknadt — uppoffras 2ladaoe årlicen I det få tiga Cuanisa för ducca