blick, inte sannt? då man ej har annat torrt på sig än hjertat. : . Han gör narr ef oss, tror jag, den saltvattensräfven! sade Hilario, rynkande pannan. Men apropos, vi-trodde vi skulle träffa bär ett helt sällskap af lindansire och birfilare. Skulle då ha dränkt sig under vägen? Det vore godt för dig, Miro, det skulle göda din fisk.n Der äro de! svarade fiskaren. Ett bul:er af tamburiner, gitarrer och kastagnetter hördes nu: längs stranden. Detta buller ökade-sig allt mer och mer, oaktadt vindens och vågens sorl. Pequita har hört det, och hennes sänkta panna höjer sig, hennes ansigte återfår sin liflighet; kraft cch lif återkomma på nytt. Se der,, sade Monsersat till sig sjelf, hon år nytt lif då han nalkas, Pedro, följd af sitt muntra sällskap, skyndar n uti fiskarens hydda. Vid åsynen af smuggarne drar han sig tilbaka af förskräckelse. ,Vän, sade entan Mugnos, tecka dessa den idderlige Gomes kamrater; utan deras bjelp ade vi aldrig kunnat uppså detta ställe. Min yster kunde ej mer släpa sig fram och jag ade gått vilse i skogen, i bålvägen vid Cala ues.n ij Musikanterna trängde s:g omkring Paquita.! in stor risknippa sprakade i spiseln och röfarne gingo att värma sig dervid. Mina vänner, fortfor Dolorida, vändande ig tl musikanterra och gitanos, efier att hafva tbytt cn blick af godt förstånd med Pedro, j kolen ligga bär denra natt uti fiskarens lider; g skall tillbringa natten på fistningen och lerkomma i morgon till er. Hvad tänker du pålb utrep de P;quita. Jag måste befria er från dessa puraterp, svaide enkan Mugnos, förande sin bror afsides lvad skulle det bli af-er, om jag ej tog dem ed mig? Och dessutom vill jzg öterie hos