blick, inte sannt? då man ej har annat torrt
på sig än hjertat. : .
Han gör narr ef oss, tror jag, den saltvat-
tensräfven! sade Hilario, rynkande pannan.
Men apropos, vi-trodde vi skulle träffa bär
ett helt sällskap af lindansire och birfilare.
Skulle då ha dränkt sig under vägen? Det vore
godt för dig, Miro, det skulle göda din fisk.n
Der äro de! svarade fiskaren.
Ett bul:er af tamburiner, gitarrer och ka-
stagnetter hördes nu: längs stranden. Detta
buller ökade-sig allt mer och mer, oaktadt vin-
dens och vågens sorl. Pequita har hört det,
och hennes sänkta panna höjer sig, hennes an-
sigte återfår sin liflighet; kraft cch lif åter-
komma på nytt.
Se der,, sade Monsersat till sig sjelf, hon
år nytt lif då han nalkas,
Pedro, följd af sitt muntra sällskap, skyndar
n uti fiskarens hydda. Vid åsynen af smugg-
arne drar han sig tilbaka af förskräckelse.
,Vän, sade entan Mugnos, tecka dessa den
idderlige Gomes kamrater; utan deras bjelp
ade vi aldrig kunnat uppså detta ställe. Min
yster kunde ej mer släpa sig fram och jag
ade gått vilse i skogen, i bålvägen vid Cala
ues.n ij
Musikanterna trängde s:g omkring Paquita.!
in stor risknippa sprakade i spiseln och röf-
arne gingo att värma sig dervid.
Mina vänner, fortfor Dolorida, vändande
ig tl musikanterra och gitanos, efier att hafva
tbytt cn blick af godt förstånd med Pedro, j
kolen ligga bär denra natt uti fiskarens lider;
g skall tillbringa natten på fistningen och
lerkomma i morgon till er.
Hvad tänker du pålb utrep de P;quita.
Jag måste befria er från dessa puraterp, sva-
ide enkan Mugnos, förande sin bror afsides
lvad skulle det bli af-er, om jag ej tog dem
ed mig? Och dessutom vill jzg öterie hos