ganla förbundsdagens återinförande, med några obetydliga modifikationer. Erkehertig Albrecht har för en summa af 100,099 floriner inköpt erkehertigen-riksföreståndarens palats i Frankfunt, med hela dess möblering. Från Dresden meddelas uti en korrespondensartikel följande: Hufvudfrågan vid revisionen och reformen af den tyska förbundsrätten är: om man skall bibehålla eller frångå den hittills följda principen rörande denna rätt; om förbundet endast med hänseende till utlandet skall bilda en enbet, men i det iore vara en samling af sjelfständiga stater; om det skall vara en blott folkrättlig, eller tillika en statsrättlig förening. Man har orsak att åtminstone lemna en öfvergång öppen från det förstnämnda till det sednare. Utan enhet i det inre, är icke heller enhet mot utlandet möjlig. Ea mängd mot utlindet sammanhållande stater skall aldrig utveckla dea kraft, som är nödvändig, för att med eftertryck mo:stå de europeiska makterna. Vid första allvarsamma konflikt skall förbundet, om det oförändradt består i sin hittilis varande skepnad, upplösa sig, och i dess ställe skola da enskilda staterna uppträda som partior. Afven de inre förhållandernas utveckling manar till fastare enhet. Det nyare statsväsendet beror på en mängd inrättningar, som ej kunna vårdas eller utvecklas afsöndrade i mindre kretsar, utan att förderfvaa e!ler urarta. Rörande denna hufvudfråga måste man först och främst vara på det rena; ty på dess afgörande beror det, hvad som skall reformeras. Skrider man till :eformerna, förr än man har vunnit klarhet härutionan, skall man blottställa sig för att göra förslag, som ej passa samman, med hänsseende till organisationen af de högsta myndigheterna och deras kompetens, Vill man bibehålla förbuadets gamla karaktär, så är förbundets kompetens dermed redan betecknad, och det kommer blott an på att finna organen för förbundsärendenas förvaltning. Vill man emellertid försöka, att äfven införa i förbundet större enhet och gemenskap i inre förhållanden, så kommer det rärmast an på att utvidga förbundets kompetens till dessa förbållanden. Hvad som skall tilläggas förbundet, måste fråntagas de enskilda staterna och underkastas förbundets beslut, d. v. s. majoritetens bestämmand. Detta kan antingen ske så, att man hänvisar enskilda bestämda saker, hvilka hittills, såsom territoriernes inre ålgganden, icke varit underkastade förbundets inverkan, till dettas kompetens, eller att man tillåter allmänna majoritetsbeslut, angående såkallade allmännyttiga anordningar, och blott specificerar de undantag, vid hvilka förbundet icke skall vara befogadt till sådana beslut. Men härvid har man blott sörjt för den närmaste framtiden, och man skall, så vidt förbundsutvecklingen sker på detta sätt, snart inträda i ett annat stadium. Man skall känna behofvet af en egentlig förbundslagstiftning och derföre äfven yrka på bestämda organiska inrättningar, som betryggade denna lagstiftnings bindande kraft för territorierna, och häfde den motsägelse, att en på icke-konstitutionel väg tillkommen lagstiftning skulle gälla för enskilda konstitutionella stater. Det skall då snart visa sig, att en-reell delning af statsmakterna, hvarpå det konstitutionella väsendet ofta stöder sig, dock i grun: den icke är möjlig. Man skall icke kunna öfverlåta lagstiftningen i vissa. saker till förbundet, men ledningen och regeringen, eler lagstiftningens fullbordan till de enskilda staterma. Det skall således äfven behöfvas en egentlig regering i förbundet, och denna skall kräfva en modifikation af förbundets organer. Förbundets hittillsvarande organer egna sig hvarken till en Isgstiltning, eller till en regering Således skuile en reform af förbundsrätten i denna anda föra ganska långt, och det förtjenar ett allvarligt öfvervägande, om man vill en sådan reform, och om man anser den utförbar. Ingen som väntar något stort af Tyskland: framtid etall oätta lör d 2 if ten, att Frankrike, uti en not till Wienerbofvet, har protesterat mot upptagandet af alla de österrikiska staterna i det tyska förbundet. ITALIEN. Kriminalrätten bar nu fällt dom mot de anklagade ledamöterna af den s. k. Setta dell unitå Italiana (den italienska enhetssekten). Pre hafva blifvit dömda till döden; två till lifstids galerstraff; andra till olika års, några inda till 25 och 30 års fängelsestraff. Konunsen har 2fterskänkt dödsstraffen,, hvilket förmodligen vill säga att de nådigst blifvit förvandlade till lifstidsfängelse. Det berättas att Siccardi skall lemna sin ministerbefattning åt Galvagno. SCHWEIZ. Från Tessin berättas, att en stark österrissk armö sammandrages vid Piemonts gräns. RYSSLAND. Eit kejserligt manifest förkunnar storfurstinjan Katharinas högtidiiga för:ofning den 2 d:s ned yngste sonen till storhertigen af Mecklenurg-Streli:z. FÖRENTA STATERNA. Mot slutet af Januari var den någon tid påående folkräkningen i staten och staden New:ork fulländad. Enligt den var hela statens olkmängd då 3093249 menniskor och hade på 0 år ökats med 668699 personer eller 26 roc. Sjelfva staden Newyork hade 513394 vånare i 37730 boningshus samt förstäderna rockiyna 968530 invånare i 10197 hus och Villiamsborgh 30786 invånare i 3836 hus. staden och dess förstäder funnos 3387 slöjdinittningar, med ett rörelsekapital om 34232822 ollars, och dervid sysselsattes 53703 manliga !l rbatare samt 20917 avinnlisa framhrinsanda