ganla förbundsdagens återinförande, med nå-
gra obetydliga modifikationer.
Erkehertig Albrecht har för en summa af
100,099 floriner inköpt erkehertigen-riksföre-
ståndarens palats i Frankfunt, med hela dess
möblering.
Från Dresden meddelas uti en korrespon-
densartikel följande:
Hufvudfrågan vid revisionen och reformen
af den tyska förbundsrätten är: om man skall
bibehålla eller frångå den hittills följda prin-
cipen rörande denna rätt; om förbundet endast
med hänseende till utlandet skall bilda en en-
bet, men i det iore vara en samling af sjelf-
ständiga stater; om det skall vara en blott folk-
rättlig, eller tillika en statsrättlig förening.
Man har orsak att åtminstone lemna en öfver-
gång öppen från det förstnämnda till det sed-
nare. Utan enhet i det inre, är icke heller
enhet mot utlandet möjlig. Ea mängd mot
utlindet sammanhållande stater skall aldrig
utveckla dea kraft, som är nödvändig, för att
med eftertryck mo:stå de europeiska makterna.
Vid första allvarsamma konflikt skall förbun-
det, om det oförändradt består i sin hittilis va-
rande skepnad, upplösa sig, och i dess ställe
skola da enskilda staterna uppträda som par-
tior. Afven de inre förhållandernas utveckling
manar till fastare enhet. Det nyare statsväsen-
det beror på en mängd inrättningar, som ej
kunna vårdas eller utvecklas afsöndrade i min-
dre kretsar, utan att förderfvaa e!ler urarta.
Rörande denna hufvudfråga måste man först
och främst vara på det rena; ty på dess afgö-
rande beror det, hvad som skall reformeras.
Skrider man till :eformerna, förr än man har
vunnit klarhet härutionan, skall man blott-
ställa sig för att göra förslag, som ej passa sam-
man, med hänsseende till organisationen af de
högsta myndigheterna och deras kompetens,
Vill man bibehålla förbuadets gamla karaktär,
så är förbundets kompetens dermed redan be-
tecknad, och det kommer blott an på att finna
organen för förbundsärendenas förvaltning.
Vill man emellertid försöka, att äfven införa i
förbundet större enhet och gemenskap i inre
förhållanden, så kommer det rärmast an på att
utvidga förbundets kompetens till dessa för-
bållanden. Hvad som skall tilläggas förbundet,
måste fråntagas de enskilda staterna och un-
derkastas förbundets beslut, d. v. s. majorite-
tens bestämmand. Detta kan antingen ske så,
att man hänvisar enskilda bestämda saker,
hvilka hittills, såsom territoriernes inre ålg-
ganden, icke varit underkastade förbundets in-
verkan, till dettas kompetens, eller att man tillå-
ter allmänna majoritetsbeslut, angående såkallade
allmännyttiga anordningar, och blott specificerar
de undantag, vid hvilka förbundet icke skall vara
befogadt till sådana beslut. Men härvid har
man blott sörjt för den närmaste framtiden,
och man skall, så vidt förbundsutvecklingen
sker på detta sätt, snart inträda i ett annat
stadium. Man skall känna behofvet af en egent-
lig förbundslagstiftning och derföre äfven yrka
på bestämda organiska inrättningar, som be-
tryggade denna lagstiftnings bindande kraft för
territorierna, och häfde den motsägelse, att en
på icke-konstitutionel väg tillkommen lagstift-
ning skulle gälla för enskilda konstitutionella
stater. Det skall då snart visa sig, att en-reell
delning af statsmakterna, hvarpå det konstitu-
tionella väsendet ofta stöder sig, dock i grun:
den icke är möjlig. Man skall icke kunna
öfverlåta lagstiftningen i vissa. saker till för-
bundet, men ledningen och regeringen, eler
lagstiftningens fullbordan till de enskilda sta-
terma. Det skall således äfven behöfvas en
egentlig regering i förbundet, och denna skall
kräfva en modifikation af förbundets organer.
Förbundets hittillsvarande organer egna sig
hvarken till en Isgstiltning, eller till en regering
Således skuile en reform af förbundsrätten
i denna anda föra ganska långt, och det för-
tjenar ett allvarligt öfvervägande, om man vill
en sådan reform, och om man anser den ut-
förbar. Ingen som väntar något stort af Tysk-
land: framtid etall oätta lör d 2 if
ten, att Frankrike, uti en not till Wienerbof-
vet, har protesterat mot upptagandet af alla
de österrikiska staterna i det tyska förbundet.
ITALIEN.
Kriminalrätten bar nu fällt dom mot de an-
klagade ledamöterna af den s. k. Setta dell
unitå Italiana (den italienska enhetssekten).
Pre hafva blifvit dömda till döden; två till
lifstids galerstraff; andra till olika års, några
inda till 25 och 30 års fängelsestraff. Konun-
sen har 2fterskänkt dödsstraffen,, hvilket för-
modligen vill säga att de nådigst blifvit för-
vandlade till lifstidsfängelse.
Det berättas att Siccardi skall lemna sin mi-
nisterbefattning åt Galvagno.
SCHWEIZ.
Från Tessin berättas, att en stark österri-
ssk armö sammandrages vid Piemonts gräns.
RYSSLAND.
Eit kejserligt manifest förkunnar storfurstin-
jan Katharinas högtidiiga för:ofning den 2 d:s
ned yngste sonen till storhertigen af Mecklen-
urg-Streli:z.
FÖRENTA STATERNA.
Mot slutet af Januari var den någon tid på-
ående folkräkningen i staten och staden New:-
ork fulländad. Enligt den var hela statens
olkmängd då 3093249 menniskor och hade på
0 år ökats med 668699 personer eller 26
roc. Sjelfva staden Newyork hade 513394
vånare i 37730 boningshus samt förstäderna
rockiyna 968530 invånare i 10197 hus och
Villiamsborgh 30786 invånare i 3836 hus.
staden och dess förstäder funnos 3387 slöjdin-
ittningar, med ett rörelsekapital om 34232822
ollars, och dervid sysselsattes 53703 manliga !l
rbatare samt 20917 avinnlisa framhrinsanda