stödd emot klippan och vettande åt en öde
strand. Hafsvågorna- rullade fram på afstånd
och tycktes liksom vilja uppsluka:den i sina
tloder. Då orkanen tjöt med kraft emot dessa
ler- och jordväggar, genompiskade regnet hal-
Men, som utgjorde dess tak, och droppade ned
här och der igenom taket.
Några lider omgåfvo hyddan ; de voro smugg-
larnes tillflyktsorter.
Fiskaren var en ung, munter och skämtsam
katalonier. Hans små vildsyinsögon voro fulla
af klokhet och list. Hans mörka mobriska an-
sigtslärg: kontrasterade på ett eget sätt mot
hans hvita tänder. Hans ansigte var spetsigt
och smalt som -ea lekatts nos, och hans fina
och spensliga ben påminte om hbjortens.
Miro hade knappt fyllt tjugu år.
Varen välkomna, kamrater!, sade han till
Gomes flibustierer. Nisköter era nät lika godt
som jag mina, det är i sia ordning, inte sannt?
En bat för hvarje och oväder för alla.
Just så, din sjögastl svarade en af de ny-
komna. Den ene går i land, den andra til
botten.s 2
Vi föra just till dig en skeppsbrutenn, till-
lade Hilario; men i stället för att draga henne
ur vattnet, hafva vi uppfiskat henne iskogen.
Och jag ber dig, se bara på hennes lots!!
fortsatte en af röfrarae pekande på Estevan.!
aDen der linkfoten bar hvsrken lemmar eller
figur; och likväl inbillar sig den der, för det!
ban bar två qvianor under armarae, (märk att,
han har bara en arm) att vara en man.n :
Ett gapsbratt följde på denna srofkorniga j
qvickbet. Monserrat betraktade sin maka; hon :
hade hört det! — Hvilka oändliga qval för
konom!
Jag skal uppgöra litet eld åt er, sede fiska-!r
ren glädtigt; sedra bössor äro alldeles våta och
edra kläder bra att slå tåg af. Det fins ögon-r