Article Image
Men det är min säkra förhoppning, att det blomstrande tillståndet hos mitt folks andra klasser skall verka förmånligt till minskande af dessa svårigbeter och till befrämjande af jordbrukets fördelar. Antagandet nyligen af vissa andliga titlar, dem en främmande makt förlänat, har här i Indet lifligt upprört sinnena, och ansenliga massor af mina undersåtare hafva till mig öfverlexinat adresser, hvari de uttryckt sin till gifvenhet för thronen, och bönfallit om hindrandet af dylika antaganden. Jag har försäkrat dem om milt beslut att värna min kronas rättigheter och nationens oafhängighet mot alla ingrepp, de må komma hvarifrån som helst. Tillika har jag uttalat mitt fasta beslut att med Guds bjelp upprätthålla osränkt den trosfrihet, som foliet i detta land med skäl skattar så högt. 2t tillkomner er att öfverväga de åtgärder, som i afseende härpå skola föreläggas er. Rättvisans haudhafvande i åtskilliga Departements of Law and Equity skall utan tvif vel ådragr sig parlamentets allvarligaste uppmärksamhet; och jag förlitar mig på att de förslag, som torde komma att göras er till förbättring häraf, skolla af er öfvervägas med det mogna eftersinnande, som förändringar i koaungarikets högsta domstolar ovilkorligt fordra Ett förslag kommer att föreläggas er till ett registersystem för sådana handlingar och urkunder, hvilka angå öfverlåte!se af egendom. Förslagelt är resultatet af undersökningar, som jag låtit anställa om möjligheten att införa ett registersyystem, som kan betrygga rättstitlar och minska orsakerna ti!l de tvister, som sådana hittills varit underkastade, äfvensom minska öfverlåtelsekostnaderna. Att förena reformernas fortgång med våra institutioners fasthet, skall, derom är jag förvissad, blifva er oaflåtliga omsorg. Vi kunna skatta oss lyckliga för det att vi, utan att störas, förmå fullfölja vägen till lugaa och fredliga förbättringar; och vi hafva alla skäl att tacka den allsmäktige Guden för det mått af lugn och lycka, som blifvit os3 beskärdt. Kardinal Wiseman sades vara illa sjuk. Enligt sin advokats råd hade han icke ärnat frivilligt underkasta sina anspråk någon engelsk domstols utlåtande. Den ständigt omskiftande Times) har åter bytt om tro angående Frankrike, efter sista ministerkrisen derstädes. Kort förut voro demokratema för Times ögon de mest obetydliga menniskor i verlden. De saknade allt förstånd; ty Frankrikes visaste män — en Thiers, en Mole, 0. S. Vv. — voro deras motstindare. De saknade allt mod; ty en socialistisk barberare, som utfarit i dödshotelser mot en general, hade helt beskedligt rakat honom efteråt, utan att passa på tillfället och skära strupen af honom. Deras inmoralitet låg framförallt i öppen dager genon deras brist på all andel i både treprocents och femprocentsfonderna. De voro dessu!om så få, att Times öfver hufvud ivifJade om en enda demokrat återstod i hela Frankrike. Nu deremot skådar Times i den franska demokratien ett förfärligt vidunder, mot hvilket hvarken 500000 soldater, eller eitadeller, eller trycktvångslagar, eller högmålsanklagelser, koastaplar och meneder, eller sjelfva statskonstnärerna förslå, utan som kommer att sluka hela Frankrike med hull och hår, så framt mtionalförsamlingen understår sig att yttra ett enda ord emot de napoleontiska kom mis:ariema, som sitta på ministerbänken. Tre socialistika skräddare hafva ju blifvit häktade, och fasaväckande sammansvärjningsstatuter sägas ju vara upptäckta. Väl har icke Thiers sjelf, men så mycket mer hans anhängare, öfveriygat sig om att de blott arbetat de röda i händerna; koalitionen med venstern är också nu att betrakta såsom upplöst, och man bör hoppas, att ur gruset skall uppspira ett nytt och fastare ordningsparti, Times, anmärker härvid ett annat blad, tycks tro republikanerns okunniga om de konstitutionelianburggrefvarnes rätta balt, och att det bade slutat något förgav: Viljen j nödvindigt löpa efter oss gån på då! — men tron icke att vi väsda om till er. Häri sig Times en koalitioa! — Underligt är likväl icke, att det så kallade ordningspartiet kröker och vrider sig; spjutet, som det egenhändigt rännt uti sig, är onekli gen högst obeqvimt.

14 februari 1851, sida 2

Thumbnail