De båda sistnäämnde, som förut ej blivit hörde,
nekade att hafvsa vid tillfället begått något öfver-
våld, medgifvancde dock Jansson, att då han seu
Sjöblom i rusigt tillstånd hålla i stakettet, hade ha
sökt lossa händerna, under uppmaning att Sjöblom
måtte gå sin väg för att undvika folksam!ing. Kä-
randerne hafva uppgifvi: att Forsling hotat kasta
Sjöblom öfver stakettet ned i jernvågen. Som
vittnen åberopades å kärande sidan näringsidkerskan
Zetterljung, pigan Ljungqvist, jernbärarne Peiters-
son, Nilsson, Andersson, Carlsson och Gran, hvilka
efter sflagd ed berättade:
Zetterljung: attt hon, som håller näring entrapp2l
upp i hörnhuset vid slussen, genom fönstret sett.
flere jernbärare kkomma upp från vågen och deltaga
i tumultet. Vittmet hade ej kupnat igenkänna någon
mera än Boberg, hviiken gifvit Sandberg minst te
slag i ryggen med knoytnäfvarne, men några spark-
ningar hade vittnet icke kunnat observera.
Ijungqvist: lika med förra vittnet, endsst att)
hon antog kuvytnäfveslagen till minst två.
Pettersson: att han af de tilltalade endszst obser-
verat Boberg, hvilken uzder det Birk och Sandberg
legat omkull, tilldelat den sistnämnde två sparkoin-
går på ena benet.
Nilsson: att uinder det alla tre konstaplarne legat
omkull, han sett :Forslings m. fl. andras fötter flitigt)
röra sig, såsom dlå man sparkar, men vittnet hade
ej märkt, hvilkeendera sparkninzgarne träffat. På
fråga af Bark, om icke Forsling efter uppträdets siut
yttrat: om det varit någon annan än Bark, skulle
han fått jesuknäppenov, förklarade vittnet, att F.
endast yttrat: det var synd med Barken, det är.en
mycket beskedlig karl, men hade det varit en an-
nan, så,... (Eftersatsen hade ej fullföljts).
Andersson: att han, som stått på nägot afstånd
nere i vågen, sett Boberg med i högen och utdela
slag; men vittaett hade ej kunnat observera, till
hvilka. Likaledes hade vitinet sett Jansson taga loss
Sjöbloms härder.
Carlsson: att ihan sett Jansson taga i Sjöbloms
händer, men ej märkt, om han lyckats lossa dem.
Gran: att han äfven sett Jansson försöka lossa
Sjöbloms händer och att Åkerstedt, då konstaplarne
legat omkull, utdelat minst två sparkningar, men
hvilka dessa träffst, bade vittnet ej observerat.
Alla vittnena intygade, att Bark varit klädd i
uniformsrocken och Sandberg i skinnkregen, men
att Sjöblom varit civil med undantag af uniforms-
mössan.
För flere vittnens hörande uppsköts målet till den
27 dennes, till hvilken dag Boberg skulle kallas att
vid vite af 3 rdr 46 sk. bko sig infinna
— Förhör böllg i deg ånyo med förre kronocar-
betskarlen Ablstedåt, häktad för stölden samt våldet
mot pizan hos löjutnanten Scbultz. Såsom ytiterliga-
re vitinen voro inbkallade protozotarien Tham, semt
hans piga Eva Chrristina Berg, äfvensom skräddaren
Ekholms bustru, bvars man sistl. gårdag aflidit, till
sagd att äfven varga närvarande,
Ahlstedt, först tilllfrågad burtu minga knifvar han
egde, svarade derph!: en, samt medgaf at: en täljknit,
som man efter hoonom funnit på verkstaden hos
skräddaren Ekbolmn, vore han:, men då polismästa-
ren för honom frarmvissda dea fällksif med bred:
blad man påträffat på golfvet i det rum våldet sked-
d , samt uppmanade honom att erkänna hvarifrån
han fått denna knif, svarade kan att han aldrig eott
den. Hustru Ekholm, härom tilifrågad, svarada att
knifven vore hennes, samt att den alltid legat fram-
me uti verkstaden, derifrån den försvusnit semms
dag som ifrågavarande stöld skett. Afven upplyste
poliskommissarien Thomssson, att gkräddaren Ek-
holm, kort före sin död, u:i Thomassons och en
annan poliskommissaries närvaro igenkint knifven
cch gjo:t samma uppgif: som hustrun.
Protonotarien Tham berättads nu, att han, som
bor i samma hus med löjtnanten Schultz, en tr. upp
öfver denne, den afconen då stölden och våldet sked-
de, blifvit förenledd af skriket uti kr Schu!z bo-
nisgssum att skynda dit ned, åtföljd ef sin piga
Christina Berg, samt h- magister Hallander, hvilken
sednare härdelsevis; varit på besök, då han funnit
hr Schultz piga, ståående på golfeet i ytltre rummet
illa sårad, hvilken 1berättat tilldragelsen sådan der
förut är cmnämnd, semt äfven beskrifvit tjufvens
utseende, hvilken beskrifning fullkomligt öfverens-
stämt med Ahlstedts utseende. Hr Tham hade dål
observerat en knif, ligganda på golfyst, uti hvilken
han ru igenkände (densamma com husiru Ekholm
förklarede vara hanane tillhörig. Uti denna berättel-
se instämde pigan EBerg till slla delar.
Ahlstedt vidblef ddet caktsdt att hin aldrig sett
knifven, samt bedyrrade sin oskuld. Mile: uppsköts
ytterligare på 8 dager.
Calmar d. 8 Febr. Vid hållen undersökning med
npämndemannen Johannes Nilssons son, Anders Jo-
hannesson, samt drängarne Jonas Larsson, Adolf Fie-
drik Petersson, Johsn Gustaf Jonsson, Johan Petere-
son, Johan Gustaf Svensson, Johan Fredrik Fredriks-
son och Petter Fredriksson, hvilka personer blifvit
af länsman Rydell instämde till Södra Möre härads-
rätt, har biifvit uppisst, att förbemälte personer sent
på aftonen den 24 September tillsammans bogifvit
sig till Harby gästgrifvaregård, der de förtirt brän-
vin och punsch, som Johannes Nilssons son Anders,
hvilken endast är 1.4 år gammal, betalt: att de der-
städes väsnats och uppfört sig oregerligt och att gos-
sen Anders utfarit i svordomar: att drängarne blif-
vit rörde af de starka drycker som de vid tillfället
förtärt och att de frampå natten begifvit sig frår
gästgifvaregården i ett sällskap, samt att derefter dels
å, dels vid den firbi Harby ledande landsvägen,
många personer blivit öfverfallne och misshandlade.
(Namnen uteslute v, då ingen synes varit dödligt
sårad). Den 530 sislidce December afisunnade hä-
radsrätten sitt utslg i detta mål, då gossen Anders
Johannesson, som vat hög gred af vanart, dömdes
att för ifrågaverant våld, utgifra 36 rir 46 sk. bk
i böter samt att fö svordom agas med ris al sir
fader, Johemres Nilisoo, sam öfrige tilltalade hvar-
dera böta 95 rdr 40 sx., och tillika med Arcder:
Johannesson, för bvilken sednare fadren ik!ädi tig be-
talningsansvar, utgifva stadgade ersättningar till måöls-
egarne för dsras lidande och läkarevård.
— I ;Barometern berättas från Cslmsr, att nå-
gra personer, C. P. Carlston i Åsgärde Avders P.
Jonsson i Nickebo och Issk Ekedal i Ariebick, a
Förlösa, Åby och Bläczeto socknar, företagit sig der
obyggliga industrienn att inbilia en hop mönniskor
att de skulle verar behäftade med venerisk smitlts.
hvarföre bemälte qvvacksa!fvare åtegit sig att kurers
de emittade. I såddan afsigt hafva de ge. k. dokto-
rernan förotvgit sig eatt anställa zinober:öxningar,
hvarom provinciatlålkaren J. G. H. Kiaobergs rapport
innehåller, att seden ellmän besigtning af befo:k-
ningen uti Åsgärde, Alebo cch Gilebo reterne blif-
vit företegen, utan att någon med venerisk smilte
behäftad person förcfenne, anmäldes, ett ätskillige
personer af nämnde imilia voro så illa angripna, att
de icke kunde lemma sängen eller sina hen Dc:s:
persorer, 6 till emtalet, b-söktes och c H
tes, att dessmma ic:kte ledo af venerisk sjukdom, men
väl utsf qvicksilfverrförgiltning, och det hos flere e
dem uti fassväckanade grad. Donra försiftnicg hide
åstadkommmits genacm zinnoberröäninrg, kviiken verk-
ställts utaf dessa qmvvecksaliviten.
Af tio personer, I hvilia undergått kuren, hor smo
den Jonas Lisdgrenn, i Gelebo, dött.
(
Vice krsncfogdenna Arnell hor blixit enbsfilid
a åtal.
vid vederbörlig demmsto! anstäl
tr mligen oc
- d
per:o2, srbet:k tlem Abraham Larsson i Ar