De båda sistnäämnde, som förut ej blivit hörde, nekade att hafvsa vid tillfället begått något öfvervåld, medgifvancde dock Jansson, att då han seu Sjöblom i rusigt tillstånd hålla i stakettet, hade ha sökt lossa händerna, under uppmaning att Sjöblom måtte gå sin väg för att undvika folksam!ing. Käranderne hafva uppgifvi: att Forsling hotat kasta Sjöblom öfver stakettet ned i jernvågen. Som vittnen åberopades å kärande sidan näringsidkerskan Zetterljung, pigan Ljungqvist, jernbärarne Peitersson, Nilsson, Andersson, Carlsson och Gran, hvilka efter sflagd ed berättade: Zetterljung: attt hon, som håller näring entrapp2l upp i hörnhuset vid slussen, genom fönstret sett. flere jernbärare kkomma upp från vågen och deltaga i tumultet. Vittmet hade ej kupnat igenkänna någon mera än Boberg, hviiken gifvit Sandberg minst te slag i ryggen med knoytnäfvarne, men några sparkningar hade vittnet icke kunnat observera. Ijungqvist: lika med förra vittnet, endsst att) hon antog kuvytnäfveslagen till minst två. Pettersson: att han af de tilltalade endszst observerat Boberg, hvilken uzder det Birk och Sandberg legat omkull, tilldelat den sistnämnde två sparkoingår på ena benet. Nilsson: att uinder det alla tre konstaplarne legat omkull, han sett :Forslings m. fl. andras fötter flitigt) röra sig, såsom dlå man sparkar, men vittnet hade ej märkt, hvilkeendera sparkninzgarne träffat. På fråga af Bark, om icke Forsling efter uppträdets siut yttrat: om det varit någon annan än Bark, skulle han fått jesuknäppenov, förklarade vittnet, att F. endast yttrat: det var synd med Barken, det är.en mycket beskedlig karl, men hade det varit en annan, så,... (Eftersatsen hade ej fullföljts). Andersson: att han, som stått på nägot afstånd nere i vågen, sett Boberg med i högen och utdela slag; men vittaett hade ej kunnat observera, till hvilka. Likaledes hade vitinet sett Jansson taga loss Sjöbloms härder. Carlsson: att ihan sett Jansson taga i Sjöbloms händer, men ej märkt, om han lyckats lossa dem. Gran: att han äfven sett Jansson försöka lossa Sjöbloms händer och att Åkerstedt, då konstaplarne legat omkull, utdelat minst två sparkningar, men hvilka dessa träffst, bade vittnet ej observerat. Alla vittnena intygade, att Bark varit klädd i uniformsrocken och Sandberg i skinnkregen, men att Sjöblom varit civil med undantag af uniformsmössan. För flere vittnens hörande uppsköts målet till den 27 dennes, till hvilken dag Boberg skulle kallas att vid vite af 3 rdr 46 sk. bko sig infinna — Förhör böllg i deg ånyo med förre kronocarbetskarlen Ablstedåt, häktad för stölden samt våldet mot pizan hos löjutnanten Scbultz. Såsom ytiterligare vitinen voro inbkallade protozotarien Tham, semt hans piga Eva Chrristina Berg, äfvensom skräddaren Ekholms bustru, bvars man sistl. gårdag aflidit, till sagd att äfven varga närvarande, Ahlstedt, först tilllfrågad burtu minga knifvar han egde, svarade derph!: en, samt medgaf at: en täljknit, som man efter hoonom funnit på verkstaden hos skräddaren Ekbolmn, vore han:, men då polismästaren för honom frarmvissda dea fällksif med bred: blad man påträffat på golfvet i det rum våldet skedd , samt uppmanade honom att erkänna hvarifrån han fått denna knif, svarade kan att han aldrig eott den. Hustru Ekholm, härom tilifrågad, svarada att knifven vore hennes, samt att den alltid legat framme uti verkstaden, derifrån den försvusnit semms dag som ifrågavarande stöld skett. Afven upplyste poliskommissarien Thomssson, att gkräddaren Ekholm, kort före sin död, u:i Thomassons och en annan poliskommissaries närvaro igenkint knifven cch gjo:t samma uppgif: som hustrun. Protonotarien Tham berättads nu, att han, som bor i samma hus med löjtnanten Schultz, en tr. upp öfver denne, den afconen då stölden och våldet skedde, blifvit förenledd af skriket uti kr Schu!z bonisgssum att skynda dit ned, åtföljd ef sin piga Christina Berg, samt hmagister Hallander, hvilken sednare härdelsevis; varit på besök, då han funnit hr Schultz piga, ståående på golfeet i ytltre rummet illa sårad, hvilken 1berättat tilldragelsen sådan der förut är cmnämnd, semt äfven beskrifvit tjufvens utseende, hvilken beskrifning fullkomligt öfverensstämt med Ahlstedts utseende. Hr Tham hade dål observerat en knif, ligganda på golfyst, uti hvilken han ru igenkände (densamma com husiru Ekholm förklarede vara hanane tillhörig. Uti denna berättelse instämde pigan EBerg till slla delar. Ahlstedt vidblef ddet caktsdt att hin aldrig sett knifven, samt bedyrrade sin oskuld. Mile: uppsköts ytterligare på 8 dager. Calmar d. 8 Febr. Vid hållen undersökning med npämndemannen Johannes Nilssons son, Anders Johannesson, samt drängarne Jonas Larsson, Adolf Fiedrik Petersson, Johsn Gustaf Jonsson, Johan Petereson, Johan Gustaf Svensson, Johan Fredrik Fredriksson och Petter Fredriksson, hvilka personer blifvit af länsman Rydell instämde till Södra Möre häradsrätt, har biifvit uppisst, att förbemälte personer sent på aftonen den 24 September tillsammans bogifvit sig till Harby gästgrifvaregård, der de förtirt bränvin och punsch, som Johannes Nilssons son Anders, hvilken endast är 1.4 år gammal, betalt: att de derstädes väsnats och uppfört sig oregerligt och att gossen Anders utfarit i svordomar: att drängarne blifvit rörde af de starka drycker som de vid tillfället förtärt och att de frampå natten begifvit sig frår gästgifvaregården i ett sällskap, samt att derefter dels å, dels vid den firbi Harby ledande landsvägen, många personer blivit öfverfallne och misshandlade. (Namnen uteslute v, då ingen synes varit dödligt sårad). Den 530 sislidce December afisunnade häradsrätten sitt utslg i detta mål, då gossen Anders Johannesson, som vat hög gred af vanart, dömdes att för ifrågaverant våld, utgifra 36 rir 46 sk. bk i böter samt att fö svordom agas med ris al sir fader, Johemres Nilisoo, sam öfrige tilltalade hvardera böta 95 rdr 40 sx., och tillika med Arcder: Johannesson, för bvilken sednare fadren ik!ädi tig betalningsansvar, utgifva stadgade ersättningar till måölsegarne för dsras lidande och läkarevård. — I ;Barometern berättas från Cslmsr, att några personer, C. P. Carlston i Åsgärde Avders P. Jonsson i Nickebo och Issk Ekedal i Ariebick, a Förlösa, Åby och Bläczeto socknar, företagit sig der obyggliga industrienn att inbilia en hop mönniskor att de skulle verar behäftade med venerisk smitlts. hvarföre bemälte qvvacksa!fvare åtegit sig att kurers de emittade. I såddan afsigt hafva de ge. k. doktorernan förotvgit sig eatt anställa zinober:öxningar, hvarom provinciatlålkaren J. G. H. Kiaobergs rapport innehåller, att seden ellmän besigtning af befo:kningen uti Åsgärde, Alebo cch Gilebo reterne blifvit företegen, utan att någon med venerisk smilte behäftad person förcfenne, anmäldes, ett ätskillige personer af nämnde imilia voro så illa angripna, att de icke kunde lemma sängen eller sina hen Dc:s: persorer, 6 till emtalet, b-söktes och c H tes, att dessmma ic:kte ledo af venerisk sjukdom, men väl utsf qvicksilfverrförgiltning, och det hos flere e dem uti fassväckanade grad. Donra försiftnicg hide åstadkommmits genacm zinnoberröäninrg, kviiken verkställts utaf dessa qmvvecksaliviten. Af tio personer, I hvilia undergått kuren, hor smo den Jonas Lisdgrenn, i Gelebo, dött. ( Vice krsncfogdenna Arnell hor blixit enbsfilid a åtal. vid vederbörlig demmsto! anstäl tr mligen oc d per:o2, srbet:k tlem Abraham Larsson i Ar