;kyrkostadga, -blott några sådane föregångne af serskilda lagar rörande kyrkoväsendet, hvilka dock, med undantag al leg om vård af kyrka oc kyrkosgendom m. m., röra endast de s. k. privilegierade örsemiogarna i riket, hvaremot, såsom redan är nämndåt, en mäsgd azdra ämnen saknas, så att inaehållet af komittns förslag, i datta hänseende, icke svarar emot hvad man af titeln väntar. Dettr är onekligen en brist i komitens förslag, — en brist, som ensamt kunde rättfärdiga yrkandet på dess ombetning eller revisioo. Men buru än en sådan sker, skota alid redan erkända svårigheter möta ör problemets lösning på denna väg. Fordrades af en kyrkolag ej ancat, än att den skuile innebålla yoct en iostruktion för presterskapet, — en åsigt, som, ehuru pägon gång framställd, dock ej kan försvaras, så vore likväl möjligheten anvisad och uppviften lat:are. Men en kyrkoleg är dock mera occb aåeta vara det. D.t är icke blott för presterskapet, utan för folket rättesnöret för bibehållandet och utvecklingen af den kyrkliga ordningen, till gudsfeukLans, seålighetens och dygdens förkoran och vård, irom hela samhälle: den miste all så innehålla allt nvad alla des; meilemmar, såsom mediemmar ef zyrkan, böra till sin efterrätielse känna och jakttega i allmänna kyrkliga förhitianden. Denna grundsa:s, som vi ansa hafva huvudsakligen varit Oljd i vår n. v. kyrkolag, har min bemödat siz aut äfver i detta försök iaktiaza, med dea förändring, som, af ofvananförda skäl, numera anses nödvändig, neml att frånskilja dels det rent litu giska, des allt, som bemotsägligt tillhör antingen alimänna legen, eller serskilda förhållanden, för hviika gerom specialstadgar bör reg!ementeras. Visseriigen blifver äfven här ett fil: för olika meningar om hvad till st:dganden af större eller mindre allmän vigt borda hänföras; nen man hade likväl då i vir n. v. kyrkolag en Ilförlidigare lednirg för beståmmardst deraf, och ien ursprungliga föreskriften on förslag til kyrko ag, såsom en omarbetning eller ny redaktion af d2nsamma, vora då noggrannare iskttagen. (For 8.)