diverande frossor. På garnisons-sjukhuset: mes chroniska sjukdomar: en lunginflammation och 4 katarrh. På provisoriska sjukhuset: 1 nyt! fall af koppor. På stora barnhuset, bland ds späda barnen: lungianflammationer, diarrheer och en bjern inflammation; bland de äldre bar. nen: skarlakansfebrar, dock i aftagande. Pi allmänna barnbördshuset: 2 fall af underlifsinflammation. På Pro Patria: friskt. (P. T.) ——t—— — Det är snart ett år sedan vi fästade upp märksamheten på det oformliga deri, att pro fessor Schlyer utan rinzaste skäl bibebåller de från flera bibliotheker lånade manuskripter til! gama svenska l:gar, som han redan för et! fjerdede!s århundrade sedan från trycket ugifvit. Vi hafva icke sedan dess hört någon åtgärd i detta afseende vara vidtagen, och sjelfva Tiden anmärkte i går det besynnerliga i dletta förhållande, liksom den fäster uppmärksammheten derpå, ait br Schlyter under några tiiotal af år uppburit ett icke obetydligt årligt arrfvode, för utgifvande af landskapstagarne, men att det nästan synes, som skulle derigenom allmäsheten få alltför länge vänta på, att den återstående lagea utkommer. Redan sex år har man väntat förgäfves, ehuru, såsom bekant är, Gottlandslagen fordrar minsta redaktions:rbetet, både emedan den är den minst vidlyfliga och emedan så få manuskrip ter finnas att jemnföra. (Boare.) — Tiidningsankor dö icke, sade nyligen den fransyskte författaren Lon Gazlan. På sanningen häraf fiona vi ett nytt bavis i Götheborgs Handelstidaing för i lördags, uti ett återuppdukande af den för ett par år sedan mycket omskrifna, eller rättare omskrikna frågan om förlagsföreningens i hufvudstaden förmenta skråmessighet och illiberalitet emot begynnande bokhandllare, hvilken fråga först kom på tap2ten genom Barometera i Calmar. Man lläser nemligen i lördagens handelstidning, i saummanbang med underrättelsen om bokhandarem Bagges ce:ssion, följande: Megistter Bagge har, tillika med hrr Bonnier och Heggström, varit en af da ifrigaste förfaktarne e det pya s!ags skrå, som i sednare tider, under namn af Svenska förlagsföreningenp, uppstått och äfven i br L. J. Hjerta till en tid råknade en varm vän och försvarare. Hr Hjerta lärer dock på dat sednare året hafva betydligt modlifisrat sina åsigter i danna del af den fria konkurrensen. Det länder honom tili heder, om så verkligen är förhållandet. Att drifva så absurda satser som den, att det icke fick vara mer äa så och så många boxhandlare i den och dan staden, emedan de icke annars kunde hafva sin utkomst och att drifvi den, oaktadt många sökande erbjödo siz att stilla den borgen, som föreningens skråmessiga stadgar föreskrifva, — det är något, som man icke skulle kunnat tro ske i medio af det nittonda århundradet, om ej svenska förlags förenisgen haft den godheten öfveriyga allmänbeten om raka motsatsen.p Hela detta räsonnemang visar att vissa personer fionas som ännu ej uppfattat hvarom frågan in e2su egentligen är, eller ock ej vill litsa veta det. Förlagsföreningen har nemligen aldrig förbjudit hvem som helt att handa böcker hos förläggarne,. och desse äro utan tvifvel beredvillige att sälja till ju flere ju bättre. Men frågan har ej varit bärom utan om kommissionärers antagande, bvilka ingenting behöfva köpa, utan mottaga lager till försäljning och efteråt åter!emna hvad de ej förså!t. Den com begriper denna skillnad skall äfven förstå, att förläggare af böcker icke kunna hafva andra eller större förbindelser, än ägare af andra varor,fatt utlemna kommissionslager åt andra än de sjelfve finna för godt, och att omtankan ej blott för egen fördel, utan ock för de bokhandlares, hvilka en gång fitt ett dylikt uppdrag med förbindelse att egaa hela sin tid deråt, föreskrifver en nödig varsamhetstt tillse det dessa personer, hvilka så!unuda kunna betraktas såsom förläggarnes agenter, kunna någorlunda existera på sitt yrke. Vi känne ingen annam handtering, hvaruti fabrikanter eller varuefgare hålla mer än en agent i hvarje stad; emelltertid hafva bokförläggarne icke inskränkt sig härtill, di ing2n något större stad finnes, som ej har flere bokbandelskommi:sionärer. MHäiri ligger hela historien. Om förlag föreningen skulle antaga huru många kommissionärer som helst pi hvarje ställe, utan afseenda på folkmängden och sannolikheten till afsättning, så skula hvarkea böckernas utgilvare eller kommissionärerne skörda någon vinst deraf. RER e — I Norr!andspostenre läses från Gefle den