oehöfves ock hela deita upptagande elier reyeterande af d2 borgeriiga punkterna alls icke; y man har då hela samlingen af des:a punker att till:å i samma lag, hvarje på sitt rum, epetitionen förutan. Låtom oss, för att belöma de sörvarande svårigheterna, höra buru ar C. yttrar sig sid. XVII: I anledaing af Kongl. Maj:ts förut nämnda nåliga befallning i K. Br. den 27 D-c. 4835. att 3ea sya fullständiga redaktioasen af? kyrkoförattningarna — — bordåge indelas i: a) Kyrkolag, innefatan12 föremålen för Konil. Maj:ts och Rikets Ständers semensamma lagstiftning, och b) Kyrkostadga, ianeattande alla öriga föreskrifter, dem komiterade med fseende på kyrkoväsendet funne nödiga, yttrar Komiten, som fördelat sist arbeic i: 4) Kyrkosg ) sirskilde lagar rörande kyrloväsendet, och 5) (yrkostadgar i sin underd. skrifvelse (;. 48): som srkan cch staten äro med hvarandra på det mnärnaste förenade och i mångfaldigt hänseende s:merksnde, låter sig likväl ej alllid med fullkomlig skerhet afgöra, haruvida en föreskrift af blandad yrklig och borgeilig beskaffenbet bör hänföras till len ena eller andra af nämnda 9:ne hufvudklesser, ch kommiiterade insa således nogsamt, att grucder kunna anföras till tvekaa om rättmätighetes af den plats, som vid denna icdelninz blifvii åt en eller an nan föreskrifi af kommitterade hänvisad, KomiLn har emellertid, til närmare upplysning, om bvilka i n. v. kyrkolegstiftniogen intagna föreskrifter ansetts böra eller kunna häaföras till den ena eller andra af dessa afdelniogar, uppgjort en arbe:et itföljanda tablån öfvsr da inom kbyrkolagstiftningens nråde liggande stadganden, och komten yttrar girssildt, med aseende på denna tablå och de svårigeter, hvilka måste vara förenade med försöket att ippdraga ifrågavarande grånsskillnad, att intet tvifvd kan vara, att i allmänhet meningarna om derna kola visa sig genska delade,. De äro detock. Men är sjelfva vetenskapens försök och de skarpsinniaste kyrkoförfattares bemödanden visat sig vare ruktlö.a ati ill ovilkorlig klarhet bringa den omvis ada f.ågan, i allmäshet, om kyrkans och statens nbördes förhållanden, så kan ick2 väntas annat än tt afgörandet i detaljerna miste blifva vanskligt. Vi iose ej heller, huru den tvisten siall kunna slias. Grundlagen, som ingentiog bestämmer hvarken im kyrkans form och organism, eller om de:s re iresentatioa, såsom sådan, stedgar väl i allmäzsbe ättet för behandlirgsn af kyrkolsgsfråror tem i 37 N R. F. man den strax derpå följande 89 och len praxis, som långe egt rum, att ömsom följa den ena, ömsom den andra, gör grundlagens stadgande så vecklande, att man ej helier hir har rågon ledniog för bastämmendet, ätminstona i flera ej cväser dtliga fell, at hvad vid redsktionea af en ny kyrko!sg och särsiilda kyrkostadgar skall hänföres til len förra elier 4il da sedaara Dt NELF. förfatare hafva, oaktadt allt bemödand:, som bör erkä lock, enligt hvad ofsaa är nämndt, måst medgiva vårighetersa och ä:ven faktiskt bivisat den, enär la i sitt förslag till kyrloleg, eler sgådaa som (jemikt R. F. 87 6) af Konung och Ständer gemoasamt tl tas, iotspil ötskilligt, hvilket efter vanlig elatkomst, ick2 rimligen kan tilltöra begge statsmakenes gemenssamroa lagstiftains, emoden det, såsom sndast bero:nda af särskilda förhållanden vtan rin .aste samband med kyrkoförfattningen och dess vård, -lHer uoderkastadt föränderliga åsigter och omstänVgheter, e!ler af underordnad vigt, tillhör da inrältnisgst af sla sleg, om hrika och 89 R. F. Korgl. Maj:t eger afsöra, thuru eiter ständernas anmelig pföreställningar och össkrningar, hvarå Konungan, sedan statsrådet deröfser? blifsit höråt, gör der asserde han för riket nyttigt fisner.. Bland fåsana i der nya försleget til ky koleg upptagna nämna vi såsom ex. kop. ö SS 3 och 7 om gredation och bestämningar af examensbeiyg vid presioch pastosslexamins; kop. 6 404, specialiteter om kyrkosetjsoiog; kap. 7 S 23 om till domkapitlet icgifna aandlicgsrs ordoande alfabetiskt efter församlivgaraa3 ramn od. Deremot saknas i sagde förslag åt;killigt, som ovilkorligt borde der finnas t. ex. KL. 1 kap. 7 Ö att piogen hafve makt, af egen godtycko något ait förändra i kyrkoceremonierna, och flera tylika föreskrifter, af obestridlig vigt säsom besiånlande lagbud, hvilka ej ensamt af regeringens goitGonande böra få bero. Blott af dessa få exempel synes, att, ehuru riktig den fördelning af kyrkoörfattningarna är till sin grund, som det Kongl. Brefvet föreskrifver, neml. att dessa böra afskiljas i trkolsg coca kyrkostedser, blir dock tillämpningen svår och snart sagdt omöjlig att fullt tillfredsstäliande uppgöra, om dervid endast skall fästas afseende vå omförmä!da serskilda former för lagstiftningen. Det heter (s. 10): vid ett nytt ordsande af kyrko författningar bör det borgerliga så vidt möjligt är från det kyrkliga afsöndras. Detta är lätt sagdt; nen när man besinnar, buru oändligt många förbållanden inom svenska kyrkan och staten äro både vill sin natur och genom häfden så förenade att deras frånskiljande vore hvarken helsosimt eller ens verkställbart, så torde det så mycket mindre blifva mölligt. att på dessa gruader fullt nöjaktigt uppgörs at förslag, med bestämmande af föremålen endas: illhörande kyrkolagen eller specialstadgarne. Att det, som bestämit tillhör allmäsna ligen, utgår ur ay:kolagen är nödvändigt; men det fiones mycke: lien kyrkliga ordniogen tillhörande, som vwisserbgen kan vera af civil lagegenskap ceh likväl ej lämpligen kan saknas i kyrkans lag. Dess n. v. 1:geo tex kallas ej uten orsak: kyrkolag och ordning: der innesuter neml. både konstitutiva stadganden (lag och föreskrifter i många ordningsmålsamt hvad man .u vill hafva hänfördi under b2rämningen kyrkosadgar. Men meningarna om de:sas omfång kunna -j ailenest för den tid, då derom lagstifcas, vara skiljaktiga, de bafva länge visst sig sådana. Huru olika åsigterza varit under olika tider röjer sig vid setraktande af några de allmäcneste frågor. En så jan är t. ex. den om fatrigvirden, som förut, — så länge omsorgen om de fattige var en blott af kri1endomspligterna föreskrifven, af den krisdliga kär eken och barmheriigkeren utgående angelägenhet hvars utöfning ensågs böra af kyrkostyretsen ordna: och stå under presterskapets egentliga ioseende, — upptogs i den kyrkliga lagstiftningen, men numer: insetss böra derifrån utgå, szdean den fråsen nästa: ueslutands betraktas, des sisom en polisengeläsen ret, dels såsom ett ekosomisktt ärende af endast med borgerlig vist. Utan tvifvel kan något annat ämna af lika allmän beskaff-nhbet, — och huru mycke mera en mängd smiårra frigo:? — som ännu i vå tid anses tilhöra det kyrkliga området, på samm säll komma at, uncer vexlande åsigter i fremtider eiraktas ur motsatta synpunkter vid kyrkoörfat laingens uppgöranie. Mesa äfven om man i dett fell ej räknsr så noga, utan biou efter nu:idecs me laiogar verkställer fördelningen, syo8as and a b2iänk lligbeter försvåra den. Skulle nemligen vid ev från Iskiljeande i författningen af dessa, om ej till syfinis gep, docx till den formelia beh ndlingen olika äm aen, strängt och kons:qvent förfarae, så skulle der: hända, att, seden i sjelfva lagen den egentl:ga cur ilden för ett lagstadgande vora lagd och föreskri ve: lensamma måste åberopas och i det-ljer förekomsra -luti da 8 k. kyrkosiadgarna. Detta skule i NELI sdigen hafva visat sig, om komiten uterbetat ce sistnämnda afdelningen så fullständigt man önsk och haft fog att vänta. Kesiar man en biick bio på den förenämnde tablåa, skell man soert ficn latt i förslaget till sådana stedgar scknas ganska my ;Iket, som ej kan umbäres. Komi:erad? yttra i si dlunderdåniga skrifvelse sid. 8: atv de uader Kyrk mul Rs Iala törkt sir någAt cucsfärnntii