oehöfves ock hela deita upptagande elier re-
yeterande af d2 borgeriiga punkterna alls icke;
y man har då hela samlingen af des:a punk-
er att till:å i samma lag, hvarje på sitt rum,
epetitionen förutan. Låtom oss, för att be-
löma de sörvarande svårigheterna, höra buru
ar C. yttrar sig sid. XVII:
I anledaing af Kongl. Maj:ts förut nämnda nå-
liga befallning i K. Br. den 27 D-c. 4835. att 3ea
sya fullständiga redaktioasen af? kyrkoförattningar-
na — — bordåge indelas i: a) Kyrkolag, innefatan-
12 föremålen för Konil. Maj:ts och Rikets Ständers
semensamma lagstiftning, och b) Kyrkostadga, iane-
attande alla öriga föreskrifter, dem komiterade med
fseende på kyrkoväsendet funne nödiga, yttrar
Komiten, som fördelat sist arbeic i: 4) Kyrkosg
) sirskilde lagar rörande kyrloväsendet, och 5)
(yrkostadgar i sin underd. skrifvelse (;. 48): som
srkan cch staten äro med hvarandra på det mnär-
naste förenade och i mångfaldigt hänseende s:m-
erksnde, låter sig likväl ej alllid med fullkomlig
skerhet afgöra, haruvida en föreskrift af blandad
yrklig och borgeilig beskaffenbet bör hänföras till
len ena eller andra af nämnda 9:ne hufvudklesser,
ch kommiiterade insa således nogsamt, att grucder
kunna anföras till tvekaa om rättmätighetes af den
plats, som vid denna icdelninz blifvii åt en eller an
nan föreskrifi af kommitterade hänvisad, Komi-
Ln har emellertid, til närmare upplysning, om
bvilka i n. v. kyrkolegstiftniogen intagna föreskrif-
ter ansetts böra eller kunna häaföras till den ena
eller andra af dessa afdelniogar, uppgjort en arbe:et
itföljanda tablån öfvsr da inom kbyrkolagstiftningens
nråde liggande stadganden, och komten yttrar gir-
ssildt, med aseende på denna tablå och de svårig-
eter, hvilka måste vara förenade med försöket att
ippdraga ifrågavarande grånsskillnad, att intet tvif-
vd kan vara, att i allmänhet meningarna om derna
kola visa sig genska delade,. De äro detock. Men
är sjelfva vetenskapens försök och de skarpsinni-
aste kyrkoförfattares bemödanden visat sig vare
ruktlö.a ati ill ovilkorlig klarhet bringa den om-
vis ada f.ågan, i allmäshet, om kyrkans och statens
nbördes förhållanden, så kan ick2 väntas annat än
tt afgörandet i detaljerna miste blifva vanskligt.
Vi iose ej heller, huru den tvisten siall kunna sli-
as. Grundlagen, som ingentiog bestämmer hvarken
im kyrkans form och organism, eller om de:s re
iresentatioa, såsom sådan, stedgar väl i allmäzsbe
ättet för behandlirgsn af kyrkolsgsfråror tem i
37 N R. F. man den strax derpå följande 89 och
len praxis, som långe egt rum, att ömsom följa den
ena, ömsom den andra, gör grundlagens stadgande
så vecklande, att man ej helier hir har rågon led-
niog för bastämmendet, ätminstona i flera ej cvä-
ser dtliga fell, at hvad vid redsktionea af en ny
kyrko!sg och särsiilda kyrkostadgar skall hänföres til
len förra elier 4il da sedaara Dt NELF. förfat-
are hafva, oaktadt allt bemödand:, som bör erkä
lock, enligt hvad ofsaa är nämndt, måst medgiva
vårighetersa och ä:ven faktiskt bivisat den, enär
la i sitt förslag till kyrloleg, eler sgådaa som (jem-
ikt R. F. 87 6) af Konung och Ständer gemoasamt
tl tas, iotspil ötskilligt, hvilket efter vanlig elat-
komst, ick2 rimligen kan tilltöra begge statsmak-
enes gemenssamroa lagstiftains, emoden det, såsom
sndast bero:nda af särskilda förhållanden vtan rin
.aste samband med kyrkoförfattningen och dess vård,
-lHer uoderkastadt föränderliga åsigter och omstän-
Vgheter, e!ler af underordnad vigt, tillhör da in-
rältnisgst af sla sleg, om hrika och 89 R. F.
Korgl. Maj:t eger afsöra, thuru eiter ständernas an-
melig pföreställningar och össkrningar, hvarå Konun-
gan, sedan statsrådet deröfser? blifsit höråt, gör der
asserde han för riket nyttigt fisner.. Bland få-
sana i der nya försleget til ky koleg upptagna nämna
vi såsom ex. kop. ö SS 3 och 7 om gredation och
bestämningar af examensbeiyg vid presi- och pasto-
sslexamins; kop. 6 404, specialiteter om kyrko-
setjsoiog; kap. 7 S 23 om till domkapitlet icgifna
aandlicgsrs ordoande alfabetiskt efter församlivgar-
aa3 ramn od. Deremot saknas i sagde förslag åt-
;killigt, som ovilkorligt borde der finnas t. ex. KL.
1 kap. 7 Ö att piogen hafve makt, af egen godtycko
något ait förändra i kyrkoceremonierna, och flera
tylika föreskrifter, af obestridlig vigt säsom besiån-
lande lagbud, hvilka ej ensamt af regeringens goit-
Gonande böra få bero. Blott af dessa få exempel
synes, att, ehuru riktig den fördelning af kyrko-
örfattningarna är till sin grund, som det Kongl.
Brefvet föreskrifver, neml. att dessa böra afskiljas i
trkolsg coca kyrkostedser, blir dock tillämpningen
svår och snart sagdt omöjlig att fullt tillfredsstäl-
iande uppgöra, om dervid endast skall fästas afseende
vå omförmä!da serskilda former för lagstiftningen.
Det heter (s. 10): vid ett nytt ordsande af kyrko
författningar bör det borgerliga så vidt möjligt är
från det kyrkliga afsöndras. Detta är lätt sagdt;
nen när man besinnar, buru oändligt många för-
bållanden inom svenska kyrkan och staten äro både
vill sin natur och genom häfden så förenade att
deras frånskiljande vore hvarken helsosimt eller ens
verkställbart, så torde det så mycket mindre blifva
mölligt. att på dessa gruader fullt nöjaktigt uppgörs
at förslag, med bestämmande af föremålen endas:
illhörande kyrkolagen eller specialstadgarne. Att
det, som bestämit tillhör allmäsna ligen, utgår ur
ay:kolagen är nödvändigt; men det fiones mycke:
lien kyrkliga ordniogen tillhörande, som vwisserbgen
kan vera af civil lagegenskap ceh likväl ej lämpli-
gen kan saknas i kyrkans lag. Dess n. v. 1:geo tex
kallas ej uten orsak: kyrkolag och ordning: der
innesuter neml. både konstitutiva stadganden (lag
och föreskrifter i många ordningsmålsamt hvad man
.u vill hafva hänfördi under b2rämningen kyrko-
sadgar. Men meningarna om de:sas omfång kunna
-j ailenest för den tid, då derom lagstifcas, vara
skiljaktiga, de bafva länge visst sig sådana. Huru
olika åsigterza varit under olika tider röjer sig vid
setraktande af några de allmäcneste frågor. En så
jan är t. ex. den om fatrigvirden, som förut, — så
länge omsorgen om de fattige var en blott af kri-
1endomspligterna föreskrifven, af den krisdliga kär
eken och barmheriigkeren utgående angelägenhet
hvars utöfning ensågs böra af kyrkostyretsen ordna:
och stå under presterskapets egentliga ioseende, —
upptogs i den kyrkliga lagstiftningen, men numer:
insetss böra derifrån utgå, szdean den fråsen nästa:
ueslutands betraktas, des sisom en polisengeläsen
ret, dels såsom ett ekosomisktt ärende af endast med
borgerlig vist. Utan tvifvel kan något annat ämna
af lika allmän beskaff-nhbet, — och huru mycke
mera en mängd smiårra frigo:? — som ännu i vå
tid anses tilhöra det kyrkliga området, på samm
säll komma at, uncer vexlande åsigter i fremtider
eiraktas ur motsatta synpunkter vid kyrkoörfat
laingens uppgöranie. Mesa äfven om man i dett
fell ej räknsr så noga, utan biou efter nu:idecs me
laiogar verkställer fördelningen, syo8as and a b2iänk
lligbeter försvåra den. Skulle nemligen vid ev från
Iskiljeande i författningen af dessa, om ej till syfinis
gep, docx till den formelia beh ndlingen olika äm
aen, strängt och kons:qvent förfarae, så skulle der:
hända, att, seden i sjelfva lagen den egentl:ga cur
ilden för ett lagstadgande vora lagd och föreskri ve:
lensamma måste åberopas och i det-ljer förekomsra
-luti da 8 k. kyrkosiadgarna. Detta skule i NELI
sdigen hafva visat sig, om komiten uterbetat ce
sistnämnda afdelningen så fullständigt man önsk
och haft fog att vänta. Kesiar man en biick bio
på den förenämnde tablåa, skell man soert ficn
latt i förslaget till sådana stedgar scknas ganska my
;- Iket, som ej kan umbäres. Komi:erad? yttra i si
dlunderdåniga skrifvelse sid. 8: atv de uader Kyrk
mul Rs Iala törkt sir någAt cucsfärnntii