deraf bildat ettt helt förslag till cmarbetad kyrkolag. Den första bettydligsre animadversion man utan tvifvel i vissst fall kan göra emot begge kommitteernas föörslager, är den, att de ickel synas hafva fullgjort det lemnade uppdrage efter ordälydelsen och verkliga meningen i dej åt dem gifaa föreskrifterna för arbetet, hvilket ursprungligen ansågs böra inskränkas blott till förbättringen af vissa mindre detaljer, utan rubbning af sjellva grunderna för kyrkolagen och kyrkoförfattiningarne, samt till en kodifi kation af hvad bbland de sednare nu är gällande. Det är sf ooffentliga handlingar klert, att hvarken ständerrna begärt eller regeringen an befallt utarbetavndet af något helt och hållet) nytt förslag till kyrkolag, utan endast en om-l. arbetning deraf jemte en samiing af kyrkostadgar, tiilgärgiig på ett ställe och svsrandel, mot tidens bebof. Att detta blifvit öfverskri-s det erkänna till en början 1828 års kommit-! terade, gnärp — sågom de sje:fva yttra sig il skrifvelsentill Kongl. Maj:t — i stället förl särskilda nödigboefunna ändringar och rättelser, ett fullständigt förslag till kyrkolag och ordning till K. M.. i upderdånighet aflemnades,. Till sitt försvar, anföra emellertid dessa kommitterade, att det redan vid granskningens början ej kunde undfaila deras uppmärksamhet huru svårt det skulle blifva, att jemna och bibebålia vid någon liknelse af enhet ett! verk, der nya rättelser och tilläggningar idykeligen måste nförlifvas med lsgstadgar afen xåldrig stils, o. 3. v. Ehuru detta förslag, anmärker hr C, ålunda både till form och bok-j staf afviker friår kyskolager, bar det dock il det hela så bit: sållet dess ton cch uttrycks: . sätt, lämpadt eter sednare tid3ns språkbruk, och än mera såsom en helgedom vårdat denl sanna christliga anda, som lefvande och kraft-) fullt lefver i vår svenska kyrkoförfattning,i (kommitterades egna ord), att man i det förgl:get dock igemkänner denjl:g, hveraf en omarbetving var flÖreskrifven och väntedes. Denl sednare (1846 iärs) kommit! s arbete, deremct, frarbträder som. en py skapelse, i hvilken man icke kan upptäccka den ,:edaktion af kyrkoag och författnicg:21, hvarom likväl var fråga; och om orsaken till denna stridighet mot de, särskildt för denna kommitt i Kongl. brefvet den 27 Dec. 1833 lemnade föresir.fter, som bestämma förerålet och gränsorna för kommitteens uppdng, har densamma hvarken yttrat sig i sin uderdiniga skrifvelse af den 29 Dec. 1846, elle i de förslaget åtföljard: motivern2. Om 828 års kommit es verk kanls man för öfrigt med sköl ock stga, att dess språk var alltfr mycket härmadt efter gamlar kyrkolagens, och i synnerhet ait de många e k. förmaningsp2ragraferna ej allensst blivit bibehålin?, utan till och med förökade, hvarigenom det hea hade en vidlyftighet i stilen, en brist på bestämdhet och eftertryck, som gjorde det mimdre tjesligt. Den sednare kommit:cns förslag; (f 1846) bar gått en anran väg gerom sti. adoptera det i allmänaa lagen; begagnade och der genom vår äld ta lagsrtping häfdvunaa uttrycksättet. Hirvid anmärker br C., avt tarkarne kunna vara delade huruvida detta språk passar vid kyrkolagstiftBingen: genom. din ctkta lakonismen synas utirycken stunfom alltfor obestämda och konstruktionen t.usgen; på det hela är dock stilen visserligea kort, ren och bestämd. — Såsom föjaktligen af alit detta inses, att ohkheter före fianas emelian de båda kommit!terpas afgifna förslager ce de åt dem meddelade förestkrifier för arbetets utförand:, bir br C. föresatt sig tll vppgifi att söka verkligsöra det ursprangliga uppdraget åt de tvenne kommitteerne, genomi avt til ext helt sammanfatta det ännu ciltiga ii vår kyrkolag med hvad i 1828 och 1846 årenns särskilda förslager vore mest användbart ccch dermed förenligt. 4 Ehuru vi icke vilja gå läsarens omdöme i förväg, torde vi likväl utan fara för misstydning kunne sitta i fråga huruvida deti sjelfva verket var si illa gjordt af kommitterade, att försöka skopindet af en helt och bållet ny kyrkolag; eburu anmärkningen må qvarstå, att detta kanske ej al dele: öfverensstämde med instruktionen. E:t verkiigt och i inre mening sammabphängande lagverk var väl på ennan väg omöjligt att ästadkomma. Så mycket mer kunde ett sådant förslag vara tillståndigt, som det hade sin motsvarighet i den vid samma tid skeende utarbetningem af pya civiloch kriminal-lagar för Sverige. Ea hbelt annan fråga blir emellertid den, bvad regering och ständer omsider stch taga för åtgärder med slla dessa kyrkolagsförslager, i vår tid, och innan el männa lagens revision elier nya redaktion blifvit afslutad och antagen. Derom kan mycket sägas. Den tid torde mij igen icke vara atitför aflägsen, då min inser orimligheten el!er åtminstone obehöfligheten af en frin den allmänna lagstiftningen skild cch för byrkan egen ju:isdiktion, med sina sparia fora, domare och rältegångssätt. Man må kal!2 det privilegium eller ej så utgör det dock ingenting vidare än en qvarlefva från katholcismen: ett foster af den åsigten, att kyrkan :kall vara ett slags stat i staten: en återstod, som det tillhör protestantismen, just som sid.n, :tt bortrensa. Det är ganska intressin, att se — såväl i kommitterades kyrkolagsförsleger, sum nu sist i br Ciii arbete — med hviken vedermöda man kämpat, att få reda på rätta skiltneden mellan det pborgeriigan e3 kyrkligan, så-om i hvarann så ofia iogriipande, att åtskiljandet är hardt nära omöjligt. IBist är utan tvifvel att bortkasta hela deita iåtskiljsnde, och icke nytija mer är ett enda slag sf lagsuftning. Hfva icke vår allmänna domstolar nu ganska många olika äm nen ati belbandia och 2afdöma; och det går än dock bra. Dessa i viss mån divergerande ämner ega, som man ser, sisa olika balkar eller afdel nipgar i lagen; men skötas dock af enshand; domare, vid samma fora, och efter samma rät tegångsforim i det hela. Att någon särskild af delning inom ailmänna lagen skulle uppiag och bestämma hvad enkom behölves för kyr koväsendet, är visserligen i alla fell tydlig men häraf blefve hka litet en apart Kyrkt lag), som en spert Handelsisg, eller Byggning lag, Utsokrnirgleg 0. s. v. existerar i och me