orbudssystemets anhangare, och visat nurusom
lessa invändningar egentligen bestå uti anta-
andet af utgångpunkter, som alldeles icke exi-
tera, utan äro uppdiktade, såsom t. ex. det ej
ällan upprepade påståendet, att de; som önska
tt liberalare system, skulle yrka på borttagan-
let af all tull, o. s.v. Det torde vara ganska
yttigt att lemna en vidsträcktare publicitet åt
frågavarande framställning, som derföre bär
neddelas:
Uti ett för icke så länge sedan utarbetadt
förslag till tulltaxa för inkommande varor, har,
ur praktisk synpunkt, sökt bevisas de stora,
och i min tanke, obestridliga fördelarne af ännu
gällande förbudsbestämmelsers upphörande och
utbytande mot afpassade, tillräckligt skyddan-
de tullsatser. Rättsenligheten af en sådan för-
ändring, nyttan deraf för staten, det verkligare
och varaktigare skydd, som derigenom skulle
beredas de inhemska slöjderna och fabrikerna,
hämmandet af den förstörande demoralisation,
som har ett säkert rotfäste i de mörksens ger-
ningar, hvilka äro oskiljaktiga från öfverträdel-
serna af tullförfattningarne, äro allt sanningar,
som förekomma mig och många, ja, jag vågar
säga flertalet af dem, som allvarligt och opar-
tiskt tänka i dessa ämnen, så klara och öfver-
tygande, att de motsatta åsigterna tyckas vara
besynnerliga, nära nog obegripliga. Det gör
dock icke tillfyllest, att man ogillar dessa å-
sigter, man måste vederlägga dem och söka
bevisa deras haltlöshet. Min uppgift för detta
tillfälle blir fördenskull att egna en kort gransk-
ning åt en och annan af de satser, dem pro-
hibitifsystemets anhängare ofta anfört och ännu
i dag till stöd för detta system upprepa, och
hvilka, märkeligt nog, ej mindre gjorde sig
gällande vid sednaste riksdagen, väl ej hos det
urval af sakkunnige män, som förberedde och
utarbetade tullfrågorna, men hos pluraliteten af
de beslutande riks-stånden, än även utöfvade
den inflytelse, att jemväl regeringens i en fria-
re ande vid samma riksdag aflåtne nåd. tull-
taxeproposition, vid ärendets slutliga pröfning,
i de flesta delar åter frånträddes.
En af dessa satser är den: att ställningen
så inom som utom landet är missgynnande förl
genomgripande förändringar itull-lagstiftningen,
eller med andra ord, att rätta tiden derför ännu
icke är kommen., .
Denna framställniog skulle man svirligen
vågat göra, så framt man icke till grund för
densamma helt enkelt lade ett påstående, neml.
det om föräodringens genomgripande art, utan
att anse sig förpligtad att detsamma bevisa.
Ville man på handelsgemenskapen, skiljda län-
der emellan, tillämpa en rationel tullbestäm-
ningsgrund, kunde man visserligen, och det
utan någon öfverdrift, påyrka ej allenast alla
lörbudsbestämmelsers borttagande, utan äfven
att tullskyddet för all inhemsk näring ej borde
lå öfverstiga 40 procent i tullafgift å utländ-
ska varors verkliga värde. En sådan förän-
dring kunde dock med skäl här i landet kal-
las genomgripande,, och blefve, om än iheo-
retiskt riktig, dock, enligt min öfvertygelse,
bestämdt skadlig för Sveriges inhemska indu-
stri, till följd af den rigtning densamma erhål-
lit. När pu denna rigtniog emellertid en gång
är gilven och, såsom grundlagd i långt fram-s
farna tider, vunnit likasom laga häfd, inse
äfven hvarje sarsad och klok tänkare i dessa
ämren, att det är en pligt, en nödvändighet,
att med synnerlig varsamhet ändra densamma: :
men deraf följer dock ingalunda, att de exclu-l:
siva fördelar, som vid vissa mnäringars första
grundläggnirg kanske nog oförsigtigt gåfvos.
skola fortfara för evärdliga tider eller ännu
sedan dessa närirgar hunuvit få fast fot och
oansedt ett sådant fasthållande af de exclusiva
fördelarne uppesbarligen strider emot ett ätt
visligt afvägande af samhällets öfrige medlem-
mars billiga anspråk. Mea det var icke hel-
ler någon genomgripande, någon omstörtande
reform i tullafgiltsbestämmelserna, som åsyf-
tades genom Kongl. Maj:ts vid sednaste riksda-
gen aflåtne och af bev:s-utsk. i allmänhet under-
stödåe förslag om tullafgifternas bestämmande li
till 25 9, å värdet för de varor, som hittills
varit förbjudne eller med högre afgift beag
de; och såvidt jag kusnat förnimma, hafva del:
flesta af dem, som uppträdt för ett friare han-
delssystem, instämt uti denva billiga hufvud-)
grund för en tulltaxeförändring; ja det ha
msdgifvits, att de inhemska räringarne böra
både kraftigt och på ett utförbart sätt skyd-
das och, med hänsigt till den ojemnhet hvar-
med Sveriges slöjde- och fabriks-industri är
utbildad. har de: äfvea blifvit yttradt, at! fle-
ra fall förefiunas, der de, nyssnämnde tulla-
giften af 23 ?N, kuvde, åtminstone ännu någon
vid, tåla en förhöjning. Någon genomgripan
de, eller hvad i andra ord dermed måste me-
nas, någon för den inhemska industrien obil-
lig eller på densamma förstörande inverkande
förändring har af kandelsrihetens sanna vän-
per aldrig varit åsyftad, mind.e bsgärd.
Då sålur da den för ofvan anförda satslegde grunt
sskrar den väsendtliga egenskap att vara enlig mec
verkliga förhållandet, blifva äfv-n de derpå byggd:
slutsatser af en obestärod och vacklande natur. Yt
trandet att ställningen så inom som utom lendet ä:
missgyncande för en förändriog i vår tull-lagstift-
ning är en klingande fras och kan liknas vid de:
srapna skalet, hvarti man dock förgäfves efserleta
kärnap. Såsom allmän grundsats kan man tili och
med antega, att inga missgynnande förkållenden kunne
finnas, som skäligen böra förbindra vidtagandet a
en i kommercielt bänseende gsgvelig förändring, enär
just dennas införande i sin mån bidrager till de
tillfälliga ordes lättare fördragande. Men om mar
äfven vill medgifva att krigsförhållanden till utländ
ska makter, att oroligheter, mi.svexter m. fl. oiyc-
kor inom lardet utgöra giltiga anledningsr till upp
skof med vidtegandet: af behöfliga jemkningar i ev
lends tull-legar; hvar finna dessa anledningar i Sve-
siges nuvarende yttre och inre skick? Afkoruogens
vill sikets pu församlade stender sflåtne helsnings i
al, af berättelsen om hvad i riksetyrelsen sig till
dregit, irhemtos bard arrst, att fred är med als
atrikes mekter somt att statens inkorster ingå jemt
och till det öfverskjutarde bebopp att upphörandet
ar en tillfällig beskattning kunnat föreslås. När, om
cka i en så evrecm neriod hör det länga färvån