uppmuntran, gaf honom ett t embete. Att d
var ett för stort steg för en ice-mästare, att bli
va Landshöfding, bör ej påstås af Aftonbladet ell
Allehanda, som varit förtjusta ö!ver vissa lieutenai
ters upphöjelse till statsråd. Ja, men dessa hade,
stället för embetsmanna förtjenster, politiska och 1
berala, som gå öfver alla andra. Skulle ej sådar
kunna framdragas äfven till förmon för hr Bergman
Var icke hr B. ordningens vidmakthållare i hu
vudstaden, 1844, när pöbeln fick alitför länge hof
och ofreda ärke-biskopen, innan någoa åtgärd dei
emot vidtogs? Var icke hr B police-mästare 484
när presidenten von Hartmansdorff likaledes och ä
värre bloitställdes, ehuru både police och förstärk
militärvakt stoio i grannskapet, fårdiga och väntar
de på befallning att upprätthålla husred och persor
lig säkerhet? — Men hr B:s utseende för det suv
räna folket värderades förmo!eligen icke såsom ma
borde väna af de liberala tidningarne, emedan hai
vid bögge tillfällen, s od under friherre Sprengtpo!
tens Irdnad, och måste rätta sig efter denna. Su
um cvique, tänka de liberala tidningarne. Må va
ra. Men kanske säga de: oaktadt vår frisinnighet
värdera vi dock ordningens vidmaktbål:ande,. Iså
dant fall böra de ibäskomnma, att hr B. äfven va
police-mästare 1850, då Kronprinsens förmälning gic
för sig, under ett lugn och skck, som allmänt er
kändes. Hr B. var det äfven, då det utpuffade Re
presentationsörsleget afslogs, utan att dess motstån
dare blefvo illa m:-dfarna. Förtjensten deraf tord
man vil böra tillerkänna öfver-s åthållaren grefy
Hamilon, och det med skäl. Men hr B. hade na
turligtis i bägge hänseenden, både besvär och be
kymmr, för hvilka man bör hålla honom räkning
Man br äfven göra det, för det inre lidande, son
han uan tvifvel känt, om han yelat, men icke fåt:
1844 och 1848, förfara annorlunda, än han gjorde
I alla fall borde de liberala låta gå i qvittning han
förhållande dessa bägge åren mot hans förbåiland
41850. tminstone vilja vi, för vår del, göra det, si
väl emot honom, som mången annan. — — -—
Ean tärskild fägnad gör oss Länets återbesättande
under pågående Riksdag, och innan decharge-be
tänkanlet kommit från Konstitutions-Utskottet. Ut
nämnligen synes oss vara en antydning, att der
Parlarentariska styrelsen, som är på upphällnin
gen i selfva Frankrike, alltmer nalkas sin under
gång i Sverige.
Vi hoppas att våra läsare något hvar skol:
finna sig uppbygzda af förestående tröstegrun-
der. Eller är det icke i sjelfva verket näistar
rörande, när man tänker sig att förmälnings-
högtidligheterna kuade gå för sig utan attlug.
net stördes? När man vet huru mycket stin
ofta uppstår bland jungfrur och ungherrar, som
löpa att se bruden vid bröllop hos mamsell
Björklund eller i privata hus, hvilka befor-
dringsmeriter måste det icke då innefatta, at!
hafva kunnat hålla ordningen vid makt, när
sjelfva kronprinsen skulle gifta sig?
Vi anse för öfrigt ännu några ord för egen
räkning påkallade i anledning af den nästan
ovanliga känslighet, som på ett par håll synes
hafva uppenbarat sig i anledning af anmärk-
ningarne vid denna befordran. Man synes nem-
ligen framför allt vilja insinuera, såsom låge i
dessa anmärkningar någonting personligt mot
hr Bergman. Deri har man, efter vår tanka,
mycket orätt och specieit är detta fa!let hvad
Aftonbladets anmärkningar beträffar. Vi tycka,
om vi skola vara uppriktiga, rätt bra om hr
Bergmans person, hans franka och tiefliga um-
gingessätt, och uti sjelfva den värma och häf-
tighet, hvarmed han stundom utlåter sig, lig-
ger någonting rättfram och dugtigt, om än blan-
dadt med litet mera beräkningsbegär, än som
kunde vara nödigt. Men orsaken hvarföre vi
gjort ammärkning vid utnämningen är en helt
annan, newmligen att vianse polismästarebefatt-
ningen, serdeles såsora den här varit uppfat-
tad, att polismästaren hufvudsakligen betraktat
sig sjelf såsom ett slags öfvergevaldiger eller
om man för hederns skull hellre vill kalla det
generalgevaldiger, som helt sin egen tid för-
nämligast upptagen med ransakningarna, icke pre
cist utgöra ett fält att förvärfsa skicklighet och
insigter i de mångartade och svåra administrativa
embetsnannagöromål, som böra fordras hos en
landshöfding. Emedlertid om nu polismästare-
embetet hädanefter skuile komma att betrak-
tas såsom en ny genväg till höga civila embe-
ten, så synes detta ock medföra en ny våda för
de allvarliga studierna och embetsmannakun-
skaperma, hvarpå i alla fall måhända ej är öf-
verflöd.. Se der vårt egentliga skrä!, hvilket
också tillräckligt angafs.