Uti den, öfver granskningen af Bankoverkets för-
altning afgifna berättelse, hade revisorerne hänvist
ill en af dem gjord, och i berättelsen öfver verk-
tälld revision af riksgäldskontoret upptegen, fram-
tällniog, hufvudsakligen innefattande att, enär Ri-
e:s Ständer synas hafva åsyftat, att en fullkomlig
fverensstämmelse vid styrelsen af deras båda pen-
ingeverk, banken och riksgäldskontoret, borde, med
fseende å rikets financiella förhållanden, iakttagas,
nen sådant icke blifvit i gällande instruktioner form-
igen uttryckt, kunde, genom denna brist, verkens
ärskilda styrelser komma att vidtaga ej blott stri-
liga, utan äfven någon gång hvarandra motverkande
inanciella åtgärder; till bevis hvarå revisorerne an-
ört, det, under granskningen af banko- och riks-
äldskontorets fullmäktiges protokoller inhemtade för-
ållande, att på samma gång de förra inskränkt en
ånerörelse, i ändamål att ej vidare öka den utelö-
ande sedelstocken, hade de sednare eller fullmäk-
ige i riksgäldskontoret, med stöd af sin instruktion
ch till följd af Kongl. Mej:ts i detta afseende gjorda
ådiga framställning, beslutat att tillhandahålla all-!
nänna rörelsen en disponibel andel af riksgäldskon-
orets kontanta behållning, till beloppet öfverstigande
len summa, som bankofullmäktige velat samma rö-
else betaga; och syntes ett dylikt förhållande åda-
salägga det felaktiga deruti att ej den ringaste be-
öring med hvarannan vore styrelserne af ifrågava-
ande verk anbefalld, hvarigenom en sådan oegent-
ighet kunde förekommas och större enbet i åtgär-
ler vinnas; hvadan revisorerne, för att söka bereda
nöjlig rättelse, härå fästat Rikets Ständers uppmärk-
amhet.
I afseende å förevarande fråga har utskottet afl
oankofullmäktiges protokoll erfarit, att, sedan del
ander den 49 April sistlidet år fattat sitt. ofvanbe-
förda beslut att inskränka en del af handels- och
näringsdiskontens utlåning, jemte kassakreditivrörel-
men, riksgäldskontorets styrelse kort derefter, i ända-
mål att dels underlätta allmänna rörelsen, dels be-
reda en ökad ränteinkomst åt kontoret, låtit offent-
igen tillkännagifva att detta vore i tillfälle att, ge-
nom uppköp eller belåning ef vissa inrättningars
räntebärande obligationer, tillhandahålla och utlemna
någon del af kontorets kontanta behållning; så hade,
med anledning af denna stridiga åtgärd, bankofull-
mäktige, hos hvilka kommit i öfvervägande frågan
om nyttan och ändamålsenligheten deraf, att i de
för banken och riksgäldskontoret utfärdade regle-
menten det stadgades, att beslut, som af ena verkets
styrelse vidtoges i ämnen, hvilka egde inflytelse på
allmänna penninges ällningen, borde styrelsen öfver
det andra verket delgifvas, funnit sig förpmlåtne att till
fullmäktiges i riksgäldskontoret kärnedgm öfverlemna
det hos bankofullmäktige, rörande den vidtagna in-
skränkningen i bankens utlåning, förda protokoll.
Öfver revisorernes ifrågavarande framställning hafva
fullmäktige i riksgäldskontoret sig utlåtit, samt, uppå
anförda grunder, förklarat sig anse någon sådan in-
bördes beröring och gemensamhet vid bankens och
riksgäldskontorets förvaltning, som revisorerne synas
hafva åsyftat, icke kunna för framtiden föreskrifvas,
utan att de hufvudsakligaste ändamålen med dessa
verks inrättande och tillvaro derigenom motarbetas
och möjligen tillintetgöras.
De vidt åtskiljda och olikartade föremålen för ban-
kens och riksgäldskontorets verksamhet ådagalägga,
äfven efter Utskottets öfvertygelse, tillfyllest, angelä-
genheten deraf, att dessa båda verk förvaltas, ful!-
komligt oberoende af hvarandra, så att, å ena sidan,
banken må, utan inblandning af riksgäldskontorets
styrelse, ega att för uppfyllande i främsta rummet
af sitt åliggande att upprätthålla myntets värde, en-
sam vidtaga alla de åtgärder med afseende å sedel-
stockens reglering och öfriga för handen varande
financiella förhållanden, som af omständigheterna på-
kallas, likasom, å den andra, styrelsen öfver riks-
gäldskontoret vara från bankens sida oförhindrad att,
enligt de af Rikets Ständer utstakade grunder, verka
för det ändamål, som med riksgäldskontorets stif-
telse öfverensstämmer; vid hvilket förhållande och
då utskottet anser banken böra, i afseende å skyl-
digheten att infria sina förbindelser, iakttaga ena-
handa förfarande, ehvad dessa förbindelser af en-
skilde personer, eller af riksgäldskontoret eller annat
publikt verk innehafvas, och sådant, hvad riksgälds-
kontoret angår, så mycket heldre, som det är af
största vigt att hvarje sammanblandning af statsver-
kets och bankens åligganden omsorgsfullt undvikes,
helst bankens tillförene vid flere tillfällen inträffade
obestånd städse härledt sig från dess förbindelser
och transaktioner med statsverket, utskottet icke kan
dela den framstä.lda åsigten om behofvet eller ända-
målsenlighoten deraf, att föreskrifter meddelas till
åstadkommande af en närmare öfverensstämmelse
eller gemensamhet i beslut och åtgärder, beträffande
bankens och riksgäldskontorets förvaltning; hvadan
ock utskottet, för sin del, fumnit revisorernes ofvan-
berörde framställning icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.,
I följd af en anmärkt oordning inom statskonto
ret, och fiskalsembetets yrkande, att kommissarien
Brakel måtte förklaras skyldig att första varnings-
graden undergå, hade denne redan år 1849 afgifvi
förklaring, men fullmäktige uppskjutit åtalets upp-
tagande, för att bebandlas i samband med en annan
anmälan. Utskottet har ansett detta uppskof oför-
enligt med 74 8 3 mom. bankoreg!ementet och der-
före förständigat follmäktige, att åtalet till pröfning
och afgörande företaga.
Efter inhemtad kännedom af de åtgärder fallmik-
tig? vidtagit för fullgörande af d t, genom 441 i
B -nkoreglementet, dem gifoa uppdreg att låta från
och med 4849 års början i landsorten tilihandabålla
allmänheten silfvermynt af V, och !,, riksdaler
specie i utbyte mot eedlar å 46, 12 och 8 sk. samt
14 och 40 sk. kopparmynt; synes det utskottet, som
skulle hittills begagnade sätt för spridande af silfver-
mynt å de lägre valörerne hafva varit ändamålsen-
liga.
Angående inköp af räntebärande papper anmäler
utskottet, att Bankens tillgång i dylika pepper, vid
början af innevarande år, 1831, var följande:
Riksgäldskontorets obligationer . . . 2,992,000: —
Armeens Ackords-amorteringsfonds d:o 4,344 400: —
Skånska Hypotheksföreningens d:o. . 580000: —
Östgötha d:o d:o d:0. . 500,000: —
6:20 d:o — ställda å utländskt
mynt . 512,000: —
Smålands Hypotheksförenings d:o 0, ställ-
da å utländskt mynt . . 266 666: 32.
Summa Bko Rdr 6,1935,066: 32.
Och anser utskottet berörde obligationer i allmän.
het för Banken innebära nödig säkerhet, samt de å
utländskt mynt ställde i så måtto ega företräde fram-
för de å svenskt banko utgifna, att de förra börs
kunna, i händelse af behof, med lätthet realiseras å
utrikes ort, hvarigenom dessa papper för Banken er-
bjuda en fördel, som icke är förenad med öfrige, a
Banken innehafvande, obligationer.
Angående Tumba pappersbruk anmäla revisorerne
a EE re a mr