hvars skydd man deri ej just fann garanteradt, ett
förslag som ban dessutom ej hade rätt afgifva, all-
denstund det angår en grundlagsförändring. — Rö-
rande lagberedningens arbetssätt hade utsk. lätteli-
gen kunnat skeffa sig underrättelse ochj utlåta sig
lerom att J. O. ej deltagit i beredningens arbeten,
vilket tal. dock ansåg ej vara någon synnerlig
lycka. Han begärde återremiss. (Slutet följer.)
——E——AAAAA
Utskottsbetänkande.
Bankoutskottet har inkommit med sin Be-
rättelse angående rikets ständers barks sty-
relse oc förvaltning.
Då utskottet framdeles, vid behandlingen af frå-
san angående låne- och kreditivrörelsen semt vid
upprättandet af förslag till reglementariska föreskrif-
ter, kommer att yttra sig öfver de samband härmed
egande, i ofvanberörde berättelser gjorda framställ-
ningar, har utskottet här allenast upptagit sådans
ärenden, som afse förvaltningen under den tid, för
hvilken redovisning meddelas; varande dervid iakt-
tagen den ordningsföljd, hvartill bankoreglementet
samt revisorernes och fullmäktiges berättelser fören-
leda.
Beträffande öfverstyrelsen anmärktes det ovanliga
all, att vid 2:ne till den 24 och 28 Maj nästlidet
ir med fullmäktige utsatta sammanträden för be-
handliog af ett hos dem anmäldt ärende, hvarken
någon af de i bankostyrelsen deltagande ordinarie
jedamöter af hedervärda bondeståndet, eller den för
illfället i styrelsen inkallade suppleanten af nämnde
riksstånd tillstädeskommit; hvadan ock beslut i an-
Isdning af den gjorda anmälan, då icke kunnat, emot
stedgandet i bankoreglementets 41 af fullmäktige
vidtagas.
I avledning ef åtskilliga frågor, om huruvida vid
hvarje förändring af göromål för tjenstemännen, ser-
skilda arfvoden skulle anslås för nya uppdrag, ehuru
andra förut varande, ofta mera besvärliga genom re-
organisationen, upphört, förklarar utskottet sig anse
billigt och rättvist att de tjenstemän, hvilka erhålla
förminskning i sina ordinarie göromål, ålades att
utan serskild ersättning fullgöra andra bestyr, mot
svarande dem, hvarifrån de blifvit befrigde; hvilket
ock med mindre svårighet, än nu är fallet, torde
kunna ske, sedan uti de fullmakter, som utfärdas för
en del bankens tjenstemän, icke upptages benämnin
gen på den afdelning eller det kontor i banken,
hvarest den utnämnde skall tjenstgöra, utan att hans
anstäliande i den ena eller andra afdelningen an-
kommer på understyrelsen.
Genom ett sådant förfogande synes äfven det uti
35 af bankoreglementet anvisade belopp af 4,500
rdr kunna mera odeladt användas för det dermed
hufvudsakligen afsedda ändamål, nemligen lönlöse
extra ordinarie tjenstemäns uppmuntran.
I fråga om gjord anmärkning vid ränteberäkniogs-
sättet i Götheborgs lånekoator för år 1848 och full-
mäktiges i anledning daraf beslutade uppskof med
pröfoingen af den utaf revisorerne för direktionen
villstyrkta decharge, har utskottet ansett, att utan
afseende derå, huruvida den åt 202 2 mom. uti
1845 års bankoreglemente gifna tydning må anses
vara den rätta; likväl, att enär någon anmärkning
vid det uti Götheborgs lånekontor begagnade ränte-
beräkvingssätt icke blifvit af revisorerne öfver låne-
kontoret uti den afgifna berättelsen framsiälld, full-
mäktige bordt uti sin helhet godkänna den för då-
rektionen utfärdade dechsrge.
Af en tebell utvisande köp och försäljning af
vexlar finner man, att sedan sista riksdagen endast
inköp af dylika skett sistl. år cch då till belopp af
rdr bko 244,369: 33. Försäljningen uppgick till
18,092: 38; stämpel-porto m. m. till 509: 32 och er
protesterad vexel till 2000, så att behållningen vid
årets slut utgjorde 90,767 4.
Åtgärderna bafva således hufvudsakligen inskränkt
sig till indragning af de fordriogar, banken å utri-
ses Ort sig förvärfvat, dels i följd af de under åren
1847 och 41850 uppköpta vexler, dels genom ränta
och kapital-afbetalning ä de på utländskt myat ställ:
da obligstioaer som banken innehar, samt dels ge-
nom försäljning af ett mindre parti spanska piastrar.
Vinsten under alla tra åren 1848—380 på vexel-
handeln bar utgjort 34,540: 46. 3, sedan alla utgif-
ter och erfvoden till deputerade samt deras biträde
utgått. Jemte armälsn, att hrr F. Schartau och C.
D. Arfvedsson under ifrågavarande tid fortfarande
innehaft uppdraget att vara deputerade i och för
bankens vexelärender, har utskottet ansett sig bö-
ra meddela, att bemälde deputsrada på ett tillfreds-
ställande sätt besörjt bankens wvexel-transaktioner.
Apgående det bekanta af fullmäktige, d. 49 April
1849 fattade beslut, att, af den till utlåning genom
handels- ech närings-diskonten i S ockholm anvisa-
de fond, en summa af 300.000 rdr tills vidare ej
finge utlånas, samt a:t kassakreditiv åt enskilde,
hvarför den då tillgängliga fonden på det hela ut
gjorde 1,500,000 rår, tills vidare finge hverken vid
aämnde diskont eller vid lånsekontoren i Götheborg
och Melmö beviljas, hade Revwisorerne, med afsaen-
de å den silunda vidtsgna åtgärdens vigt samt me
tellicka kassans dåvarande belopp af omkring
5,67 000 rdr silfrer, an ett sig böra, å berörde åt
gerd, fästa rikets ständers uppmärksamhet, hva:j. m
te revisorerne enmärkt, att, vid bestämmandet den
23 dearpåföljde Augusti ef fonderne vid de särskil
da diskontverken för nästingångna kreditivår, full-
mäktige icke fastställt dessa fonder till högre belopp
än som vid ofvan omiörmålda besluts f-ttarde voro
dertill anvi ade, eller 200 000 rdr för handels- cchb
näriogsdiskonten i Stockholm, 400,000 rdr för lå-
aekontoret i Götheborg och 300,000 rår för långe
kontoret i 3:lmö, med tillsammans 4,500 000 rdr,
avarlgenom alltså 350,000 rdr ef hela den i banko-
ceglementets 214 bestämda kassakreditvivfond,
1,850,000 rdr, blifvit tills vidare ifrån kassokredi-
tivrörelsen och derigenom ifrån sil utlånisg undsn-
hållne.
I an!edning af den förklaring fullmäktige gifvit
öfver. denna anmärkning, bar Utskottet inh:mtat.
att vid den tidpunkt, då de anmärkta besluten hos
fullmäkfige fattades, sådana omständigheter varit för
handen, som bordt förarleda farhöga för ökad silfver-
export; att någon minskning i rörelsekapitalet icke,
i följd deraf, kan sägas befra inträffat, enir någon
indrognirg af redan utgiln sedlar ej ect rum, samt
i allt rall de summor, fullmäktige beslutat icke ut-
gifva, verit i förhållande till landets rörelsckapi:ai
så rivga, att cfamma beslut ej kunnat derå medföras
cågon särdeles inverken, utan egentligen böra be-
treaktas såsom innefautende ep nyttig entyden på
möjligbeten af mera genomgripande förfogarden,
att Utskottet förklarar sig ej finna ennat, än at
ifrågavarande, af fullmiktiges pluraliket vidtegns
åtgärder vittna om uppmärksamhet å de för
-—A - - - - -
MM a —A mm R