ifverflödig. Det hade äfven varit vigtigt att J. O.
ramlegt facta vid anmärkningarne mot Högsta Dom-
tolen, emedan den blifvande opinionsnämnden derpå
skall grunda sitt omdöme, och detta hade kunnat
ske utan några sårande tillvitelser. För öfrigt var
let bättre om J. O. af nit gått längre än instruk-
lionen medgaf, än om han ådagalagt likgiltighet.
Tal. önskade att Legutskottets utlåtande måtte god-
kännas.
Hr Lindström yttrade, att han ansåg J. O. med
största noggrannhet hafva följt både lagstiftningen
och lagskipningen och med största frimodighet sträckt
sin verksamhet så långt hen kunnat. Utsk. hade
förbigått flera vigtiga ämnen, t. ex. om domkapit-
lens rätt i tryckfrihetsmål; om domares rätt att pröfva
agens giltighet, o. s. v. Vid bedömandet af de
misstag, som af J. O. blifvit begångna, borde man
aga hänsyn till den ekonomiska lagstiftningens för-
vållande till den civila och obestämdheten af råmär-
ena deremellan. Hen ville att ut!. lades till hand-
lingarne.
Hr Billström ogillade Lagutsk:s utlåtande, eme-
dan det väl innehöll omdömen i vissa fall, men hade
förbigått flera vigtiga frågor. Bland dessa kunna
räknas 4:0 om briserna i lagskipningen och deras
afbjelpande; 2:0 om domsres behörighet att pröfva
en författnings giltighet; 3:0 om J. O. hållit sig inom
eller öfverskridit gränserna för sin verksamhet. Hvad
den 1:a punkten angår, hade det varit utsk:s ovil-
korliga skyldighet att derom yttra sin mening, li-
kaså öfver andra, hvarom tal. hufvudsakligen instämde
uti hr Cederskölds förtjenstfulla anförande. Hvad
tredje frågan angick, så hade utsk. bordt yttra sig
öfver J. O:s försök att erhålla af K. M. lagförkla-
ringar, som tydligen afsett förändringar i lagen, hvari-
genom sålunda hans principalerslagstiftningsrätt skulle
inskränkas, samt hans hemställan till konungen om
lagföralags framläggarde, grundad på tvenne stånds
eller på enskilda riksdagsmäns yttranden, hvilka han
nästan afskrifvit och deraf dragit den slutmening,
som han trott sig kunna vänta af Rikets Ständer.
Tal. kunde ej gilla J. O:s af utsk. delade åsigt om
lämpligheten deraf att det nya lagförslaget styckades,
lika litet som hans förslag i fråga om tryckfriheten,
hvars skydd man deri ej just fann garanteradt, ett
förslag som ban dessutom ej hade rätt afgifva, all-
denstund det angår en grundlagsförändring. — Rö-
rande lagberedningens arbetssätt hade utsk. lätteli-
gen kunnat skeffa sig underrättelse ochj utlåta sig
derom att J. O. ej deltagit i beredningens arbeten,
hvilket tal. dock ansåg ej vara någon synnerlig
olycka. Han begärde återremiss. (Slutet följer.)