förslag, wöjer sig en hos våra skribenter i militära ämnen sällsynt benägenhet att hushålla med stattens medel. Vi torde för öfrigt närmare återkomma till denna skrift. — På Konstnärsgillets veckomöte sistl. tisdag hördes åtskilliga föredrag, såsom af herr Bahr, som redogjorde för den chemiska analysen af kaffets och theets beståndsdelar (Caffin och Thein); af hr Ekevall, som improviserade en framställning om konstnärslifvet i allmänhet och konstens offentliga bedömande (applåder i tic och otid)) i syanerhet; af br Oman, som propkterade ett slags lotteri, hvarigenom medel skulle kunna åt någon af konstnärsgillets ledamöter beredas att göra en resa till London för att taga kännedom om den instundande expositionen, o. s. v. Hr Th. Öberg hade arrangerat en vacker tableau vivant, föreställandle hr Lindholms Mormors födelsedag,. Fllere arbeten af äldre och yngre artister af värde sågos samlade i tafvelgalleriet. Gillet slöts med afsjungande af några humoristiska siånger, hvilka, föredragne af en amatör, särdieles anslogo och väckte allmän munterhet. Hr Höijer, som i nästföregående sammankomst hållit ett genomfördt och poetiskt föredrag om den flerstämmiga sången och dess betydelse i vår tid, exeqverade denna gång en fantasi över ett svenskt nationalthema, såsom inledning till den förut omnämnda tablåen. Läseri på Gottland. Gottlamds läns tidning berättar, att läseri i en af dess stygga afarter börjar att sprida sig på Gottlard. Tvenne namngifne personer (den ene en till Gottland återbommen sjöman, utsänd af ett religiöst sällskap i NevYork i norra Amerika och med årlig aflöning — en andre en fremling från vår ort) vandra omkring åsom försäljare af biblar och möjligen äfven andra skrifter; men att döma efter frukterna af dessa nenniskors smygande verksamhet, utså och sprida de derjemte skadliga och uppenbart falska läror. Så berättas det, att en husfader i F—Ee socken, förut. bland sina grannar akted för arbetsamhet och ordnimg, nu nyligen i följd af en kringvandrande läsares inmräglingar med hustru och barn öfvergifvit hus och hem, utan att i ringaste mån bekymra sig om sin qvvarlemnade egendom, samt åtföljt läsaren på dess hemllighetsfulla s. k. omvändelsetåg i närliggande sockknar. Likaledes uppgifves det, att nyss antydda sllägt till den grad blifvit uppskrämd och förryckt, satt den under sina s. k. andaktsöfningar faller i dmrrningar och konvulsioner; att oskyldiga barnsliga Wekar, såsom t. ex. att åka skridskor, af läsaren blifvit stämplade såsom gudlöshet och synd med mera dylikt. — Ur Skånska Posten hemta vi följande berättelse om ett barns räddning från att drunkna, genom tvenne äldre personers mod att blott-. ställa sig för ögonskenlig lifsfara: Den så kallade Ousby sjö i Östra Göinge härad hade i förra veckan tillfrusit, och 3:ne gossar, 40 år gamla, företogo på densamma en skridskofärd. På några hundrade alnars afstånd från land brast isen på 7 å 8 alnars djupt vatten, och det ena barnet nedstörtade, men uppkom åter i den sålunda öppnade vaken. Tvenne hemmansåboer, Per Persson från Sibbarp och Per Larsson från Hasslaröd, som först hörde barnens jemmerrop, begåfvo sig ned till sjön; men att komma ut till barnen var för dem omöjligt, emedan isen helt nära landet brast under deras fötter. I största hast anskaffade de då tvenne länga stänger, och sedan de utlagt en af dessa på isen, kröp Per Persson först ut till stångens yttersta ända; men Per Larsson stannade vid stårgens andra ändda, hvarifrån ban till den förstoämnde fram räckte denn andra stången, hvilken då af denne utlades i rigigtning mot barnet, hvarefter de åter började krypda, till dess de begge lågo vid hvar sin ända af den 3 sist utlagda stången. På sådant sättfortsatte de sisitt framskridande till dess de hunno på en stångslänggd nära barnet; men att komma längre var icke möjliggt, enär den svaga isen dels började sjunka, dels sänktte sig så i vågor, stt de redan lågo i flera tums djupt vatten. Emellertid framräcktes den ena stången till barnet, som dock var så medtaget, att det icke förmådde hålla tag deri. Det lyckades Per Persson att anbringa stångändan under barnets kropp, hvarigenom det förhindrades ett sjunka. Den andra stången, som utgjorde deras eget enda räddningsmedel, lösgjordes nu, och med den framkröp Per Larsson och sönderslog den meilan Per Persson och bsrnet varande svega is:n, hvarefter Par Persson med stången drog till sig barnet, som då syntes nära liflöst. Liggande i utsträckt ställoing, fattade Por Persson tag i barnets ena hand just i det ögonblick då barnet föll af stången och kom under den framför Per Psrsson varande, i vattnet nedtryckta isen, hvarifrån ban uti sin intagna ställning icke kunde framdraga det. Öfver vattnet på isen syntes råddarnpes krqpar allt mindre och mindre, och de å stranden sående åskådarrne motsågo med ängslan och bäfvan det ögonblick, då äfven de räddande sulle drunkna — mena genom Firsynens skickelse förvandlades snart deras ångest i glädje. Per Larsson kröp bakon Per Persson och fattade teg uti dennes fötter, fransköt honom något, men behöll sitt tag, hvarigenom Per Persson fick tillfälle och styrka att uppdraga barnet; hvarefter de, krypande, kommo i land, glade och tackande Gud för den lyckliga utgången af deras lifsfarliga företsg. Barnet, som nu är vid godl helsa, har sitt kem i Ebbarp. — I de norska tidningarne med gårdagsposten medcdelas inbjudningen till det 2:dra norska landtlbruksmötet i Christiania den 27 Juni Far INS ove oo FR ät oo PR AA