förslag, wöjer sig en hos våra skribenter i mi-
litära ämnen sällsynt benägenhet att hushålla
med stattens medel.
Vi torde för öfrigt närmare återkomma till
denna skrift.
— På Konstnärsgillets veckomöte sistl. tis-
dag hördes åtskilliga föredrag, såsom af herr
Bahr, som redogjorde för den chemiska analy-
sen af kaffets och theets beståndsdelar (Caffin
och Thein); af hr Ekevall, som improviserade
en framställning om konstnärslifvet i allmän-
het och konstens offentliga bedömande (applå-
der i tic och otid)) i syanerhet; af br Oman,
som propkterade ett slags lotteri, hvarigenom
medel skulle kunna åt någon af konstnärsgil-
lets ledamöter beredas att göra en resa till
London för att taga kännedom om den instun-
dande expositionen, o. s. v. Hr Th. Öberg
hade arrangerat en vacker tableau vivant, fö-
reställandle hr Lindholms Mormors födelse-
dag,. Fllere arbeten af äldre och yngre arti-
ster af värde sågos samlade i tafvelgalleriet.
Gillet slöts med afsjungande af några humo-
ristiska siånger, hvilka, föredragne af en ama-
tör, särdieles anslogo och väckte allmän mun-
terhet. Hr Höijer, som i nästföregående sam-
mankomst hållit ett genomfördt och poetiskt
föredrag om den flerstämmiga sången och dess
betydelse i vår tid, exeqverade denna gång en
fantasi över ett svenskt nationalthema, såsom
inledning till den förut omnämnda tablåen.
Läseri på Gottland.
Gottlamds läns tidning berättar, att läseri i
en af dess stygga afarter börjar att sprida sig
på Gottlard.
Tvenne namngifne personer (den ene en till Gott-
land återbommen sjöman, utsänd af ett religiöst säll-
skap i NevYork i norra Amerika och med årlig af-
löning — en andre en fremling från vår ort) vandra
omkring åsom försäljare af biblar och möjligen äf-
ven andra skrifter; men att döma efter frukterna
af dessa nenniskors smygande verksamhet, utså och
sprida de derjemte skadliga och uppenbart falska
läror. Så berättas det, att en husfader i F—Ee soc-
ken, förut. bland sina grannar akted för arbetsamhet
och ordnimg, nu nyligen i följd af en kringvandrande
läsares inmräglingar med hustru och barn öfvergifvit
hus och hem, utan att i ringaste mån bekymra sig
om sin qvvarlemnade egendom, samt åtföljt läsaren på
dess hemllighetsfulla s. k. omvändelsetåg i närlig-
gande sockknar. Likaledes uppgifves det, att nyss
antydda sllägt till den grad blifvit uppskrämd och
förryckt, satt den under sina s. k. andaktsöfningar
faller i dmrrningar och konvulsioner; att oskyldiga
barnsliga Wekar, såsom t. ex. att åka skridskor, af
läsaren blifvit stämplade såsom gudlöshet och synd
med mera dylikt.
— Ur Skånska Posten hemta vi följande be-
rättelse om ett barns räddning från att drunk-
na, genom tvenne äldre personers mod att blott-.
ställa sig för ögonskenlig lifsfara:
Den så kallade Ousby sjö i Östra Göinge härad
hade i förra veckan tillfrusit, och 3:ne gossar, 40
år gamla, företogo på densamma en skridskofärd.
På några hundrade alnars afstånd från land brast
isen på 7 å 8 alnars djupt vatten, och det ena bar-
net nedstörtade, men uppkom åter i den sålunda
öppnade vaken. Tvenne hemmansåboer, Per Pers-
son från Sibbarp och Per Larsson från Hasslaröd,
som först hörde barnens jemmerrop, begåfvo sig ned
till sjön; men att komma ut till barnen var för dem
omöjligt, emedan isen helt nära landet brast under
deras fötter. I största hast anskaffade de då tvenne
länga stänger, och sedan de utlagt en af dessa på
isen, kröp Per Persson först ut till stångens ytter-
sta ända; men Per Larsson stannade vid stårgens
andra ändda, hvarifrån ban till den förstoämnde fram
räckte denn andra stången, hvilken då af denne ut-
lades i rigigtning mot barnet, hvarefter de åter bör-
jade krypda, till dess de begge lågo vid hvar sin än-
da af den 3 sist utlagda stången. På sådant sättfort-
satte de sisitt framskridande till dess de hunno på en
stångslänggd nära barnet; men att komma längre var
icke möjliggt, enär den svaga isen dels började sjunka,
dels sänktte sig så i vågor, stt de redan lågo i flera
tums djupt vatten. Emellertid framräcktes den ena
stången till barnet, som dock var så medtaget, att
det icke förmådde hålla tag deri. Det lyckades Per
Persson att anbringa stångändan under barnets kropp,
hvarigenom det förhindrades ett sjunka. Den an-
dra stången, som utgjorde deras eget enda räddnings-
medel, lösgjordes nu, och med den framkröp Per
Larsson och sönderslog den meilan Per Persson och
bsrnet varande svega is:n, hvarefter Par Persson
med stången drog till sig barnet, som då syntes nära
liflöst. Liggande i utsträckt ställoing, fattade Por
Persson tag i barnets ena hand just i det ögonblick
då barnet föll af stången och kom under den fram-
för Per Psrsson varande, i vattnet nedtryckta isen,
hvarifrån ban uti sin intagna ställning icke kunde
framdraga det. Öfver vattnet på isen syntes råd-
darnpes krqpar allt mindre och mindre, och de å
stranden sående åskådarrne motsågo med ängslan och
bäfvan det ögonblick, då äfven de räddande sulle
drunkna — mena genom Firsynens skickelse för-
vandlades snart deras ångest i glädje. Per Larsson
kröp bakon Per Persson och fattade teg uti dennes
fötter, fransköt honom något, men behöll sitt tag,
hvarigenom Per Persson fick tillfälle och styrka att
uppdraga barnet; hvarefter de, krypande, kommo i
land, glade och tackande Gud för den lyckliga ut-
gången af deras lifsfarliga företsg. Barnet, som nu
är vid godl helsa, har sitt kem i Ebbarp.
— I de norska tidningarne med gårdagspo-
sten medcdelas inbjudningen till det 2:dra nor-
ska landtlbruksmötet i Christiania den 27 Juni
Far INS ove oo FR ät oo PR AA