gen med sin stab kom ut till häst och truf
perna defilerade förbi, och sedan handtverk:
föreningarne samt äfven svenskarnes och norr
männens fanetåg bildat en prydlig krets om
kring platsen, helsade Konungen gardet me
ett kort och lifligt tal, som besvarades me
hurrarojp, hvari äfven folket instämde. Der
efter bespisades trupperna i det grannt deko
rerade midhuset, vid en mängd bord. Konun
gen och: militärbefålet deliogo i måltiden.
Måndagen var intåget ännu mera åtföljdt a
folket, emedan man om söndagen ej vänta
trupperna så tidigt. Mottagningen i örigt den
samma som för gardet.
I de tyska tidningarne meddelas underrät
telser från Rendsborgs fästning till och mer
den 30 Jan. Di gjordes der alla anstalter til
qvarvarinde hoilsteinska teuppers 2fmarsch
emedan de österr.kiske följande dagarna dit
väntades. Krigsdepartementet och generalbe.
fälet skulle följande degen afgå till Kiel, ar-
tilleristaben och ingeniörkåren förläggas i östra
delen af Holstein. Krigsmaterielen skulle lerm-
nas till Österrikarne att bevakas; och en be-
tydligare nedsättning i armdåens antal raotsågs,
ty en hop infödle officerare, som sedan Mars
månad 1848 blifvit antagne, skulle afskedas.
Deras anta! uppgifves till inemot 300.
I en tysk tidning påstås, att furst Schwar-
zenberg icke vetat hvad han gjorde, då han
medgaf canskarne att besätta kronverket vid
Rendsborg. Det är nyckeln till fästningen,
egentliga hufvudfåstningen, och är förenadt
med Altsitadt, således ej ett biott för sig be
stående verk. Det dominerar såväl Altstadt
som Neuwverk; och, hvad äfven vigtigt är, ka-
naltulien uppbäres derstädes.
Utvexlimg af fångarne har nu blifvit anord-
nad af stithållarskapet, som fortfarande be-
strides af grefve v. Reventlow ensamt; den
går likväl långsamt i följd af de dåliga vä-
garne.
Ifrån Birlia skrifves, att preussare gemen-
samt med österrikare skola besätta Rendsborg.
Afven beråttas att gcefve Sponneck den 30
Januari skulle vid enskild audiens aflemna ett
egenhändigt bref från konungen af Danmark
till Preussens konung.
General v. Grabow har blifvit utnämnd tll
öfverbefälhafvare för de trupper som komma
att i Mechlenburg förläggas, för bevakningen
af gränserna mot Hoistein och Lauenburg.
I Holstein komma elektromagnetiska tele-
grafer att inrättas, äfven i andra riktningar än
den mellan Neumänster och Rendsborg. De
komma att emot viss afgift få begagnas äfven
för enskilda underrättelsers meddelande, och
tariffen är 2 mark 8 sk. för ett till 16 ord
eiler tal (med tal förstås ej hvarje siffra, utan
helt räknetal), samt 12 sk. för hvarje 8 ord
eiler tal deröfver. För nattetids meddelanden
betalas 3 gånger mera.
SPANIEN.
Några utnimnisgar, såsom af Ceylon de la Torr
till understtsekreterare för utrikes ärenderna
samt Cabalero till sänd:bud i Portugal, är!
det enda son berättas i d2 sista underrättel-
serna från Madrid. I senaten hade oppositio-
nen afstått från vidare anmärkningar mot re-l.
geringens begäran att få upptaga årets skatter,
sedan Murillo lofvat besparingar.
Politiska chefen i Madrid, general Lersemdi,
hade uppkalilat alla de större tidningarnes ut-
gifvare och försäkrat dem, att han skulle be-
handla tidnimgspressen noga efier hvad lagarne
stadgade, hvälket väckt sor belåtenhet, då el-
jest mycket godtycke varit rådsnde.
FRANKRIKE.
Aufallen i lagstiftande församlingen mot den!
pya ministeren den 27 Januari voro icke sålj
häftiga som man haft anledning vänta. Hvar-
ken Thiers, Berryer, Oditon Barrot, Lon Fau-
cher eller L:martine uppträdde mot ministrar-
ne. Dessa algåfvo ett försonligt svar, bvarmed t
församlingen tycktes blifva tillfredsstäld. Alla
läktare voro emellertid ful!a redsn föra sessio-
nens början.
Howyn Tranchere erhöll ordet för att full-
följa sina förut anmilda interpellationer mot
ministrarne. Hans ord voro ucgefär följande:
pEfter omröstningen den 18 Januari, som
tillkännagaf nationalförsamlingens misstiosnde
mot den dåvarande ministören, skedde det för
första gången att ministeren icke valdes bland
parlamentets medlemmar. Den a lvarsamma,
ställning, i brilken vi befiana o:s, berättigar !;
till den frågar, hvilket den nya ministerens
ursprung är och hvad politik dea ämnar fö ja.
Ar kabinettet en öfvergående företeelse, är det
ett system? Skall den i budskapst af den 2413
Januari uttalade inkonstitutionella lära om del
båda statsmakternas oafhängighet förblifva en
blott theori eller realiseras i verkligheten?
Hur långt gå gränserna för dena sjelfförsakande
tillgifvenhet, hvilken man föreskrifvit de nya
ministrarae som ett vilkor?
Hvarthän, till hvem fören j 0os:? Här-
stammen j från det konstitutionella budskapet
af den 12 November elier från de personliga
tankarne af den 31 Oktober? Är det rättvist
att påbörda nationalförsa nlingen ansvaret för
bildandet af en. extraparlamentarisk minister?
Har man gjort dess utmärktaste ledamöter all-
varsamma förslag? Hafva försöken att bilda en ti
parlamentarisk minister strandat mot majori- ti
tetens söndring eller mot den persoaliga tan- te
ken af den 31 Oktober?
Kort efter Baroche-ministerens resignation f
talades i Times om planen att välja en mi-
nister utom parlamentet. Det ser således icke
ut som om man haft något allvar med att bil-
da en minister af parlamentsledamöter. Och
om likväl fallet verkligen var sådant, hvarförek!
skulle det varit så omöjligt? hi
En parlamentarisk minis er skulle vara till-m
räckligt känd, sedan förra tider, för att garan-
sm —
GA Aa -
Te
5 me OT TT IG
va
ee