egen älskliga komst; som älskade dig, min Ce.
lius, men alltför ömt, och blott afhölls frå
att underrälta dig om sia olycka af fruktar
att du skulle blottställas för faror genom Ro:
mas bittra och häftiga fiendtligbet. Gå till mit
rum och i mitt scbatull skall du finna hans
och min moders bref som han tog med sig vid
sin flykt. Men, o! moder, hvad är detta för en
ångest ?n
För sent, för sent! Om det är sanning som
du talar, Aureliz, är det en sanning, som e
kan rädda dig. Döden är öfver oss; jag ser
den i ditt ansigte, jag känner den i mitt bjerta.
O! måtte jag kunna betvifla dina ord!
Tvifla ej, tvifla ej! Tro mig och tag mig til
ditt bjerta. Jag fruktar ej döden om du vill
tro mig. Min Cceius, låt mig komma till dig
och dö vid ditt bröst.n
Åh! skulle du bedrega mig, skulle du ännu
med qvinnokonster verka på migi
Och hvarföre? Det är döden, säger duv,som
nu smyger sig på oss. Hvad vunne jag i denna
stund, genom att tala falskbet till dig. Du
har gjort ditt värsta. Du har dömt mig tll
döden och åt evigheten !
Hon lade sina armar kring honom i det hon
talade och sjönk sinyfiande tll hans bröst.
Åh ! utropade ban, den förfärliga målnin-
gena! Jeg känner, pin Aurelia, att du talat sannt,
att jag varit för hastig och grym i mina do-
mar. Din broder ligger framtör dig, och den
der grafven är beredd för dig. Jag gafejutan
strid vika, och jag beredde mig på ett förfär-
tigt offer. På denna kista, klädd som jag är,
öfverlemnar jag mig sjelf åt döden, Det finns