egen älskliga komst; som älskade dig, min Ce. lius, men alltför ömt, och blott afhölls frå att underrälta dig om sia olycka af fruktar att du skulle blottställas för faror genom Ro: mas bittra och häftiga fiendtligbet. Gå till mit rum och i mitt scbatull skall du finna hans och min moders bref som han tog med sig vid sin flykt. Men, o! moder, hvad är detta för en ångest ?n För sent, för sent! Om det är sanning som du talar, Aureliz, är det en sanning, som e kan rädda dig. Döden är öfver oss; jag ser den i ditt ansigte, jag känner den i mitt bjerta. O! måtte jag kunna betvifla dina ord! Tvifla ej, tvifla ej! Tro mig och tag mig til ditt bjerta. Jag fruktar ej döden om du vill tro mig. Min Cceius, låt mig komma till dig och dö vid ditt bröst.n Åh! skulle du bedrega mig, skulle du ännu med qvinnokonster verka på migi Och hvarföre? Det är döden, säger duv,som nu smyger sig på oss. Hvad vunne jag i denna stund, genom att tala falskbet till dig. Du har gjort ditt värsta. Du har dömt mig tll döden och åt evigheten ! Hon lade sina armar kring honom i det hon talade och sjönk sinyfiande tll hans bröst. Åh ! utropade ban, den förfärliga målningena! Jeg känner, pin Aurelia, att du talat sannt, att jag varit för hastig och grym i mina domar. Din broder ligger framtör dig, och den der grafven är beredd för dig. Jag gafejutan strid vika, och jag beredde mig på ett förfärtigt offer. På denna kista, klädd som jag är, öfverlemnar jag mig sjelf åt döden, Det finns