gen med sin stab kom ut till häst och truf perna defilerade förbi, och sedan handtverk: föreningarne samt äfven svenskarnes och norr männens fanetåg bildat en prydlig krets om kring platsen, helsade Konungen gardet me ett kort och lifligt tal, som besvarades me hurrarojp, hvari äfven folket instämde. Der efter bespisades trupperna i det grannt deko rerade midhuset, vid en mängd bord. Konun gen och: militärbefålet deliogo i måltiden. Måndagen var intåget ännu mera åtföljdt a folket, emedan man om söndagen ej vänta trupperna så tidigt. Mottagningen i örigt den samma som för gardet. I de tyska tidningarne meddelas underrät telser från Rendsborgs fästning till och mer den 30 Jan. Di gjordes der alla anstalter til qvarvarinde hoilsteinska teuppers 2fmarsch emedan de österr.kiske följande dagarna dit väntades. Krigsdepartementet och generalbe. fälet skulle följande degen afgå till Kiel, artilleristaben och ingeniörkåren förläggas i östra delen af Holstein. Krigsmaterielen skulle lermnas till Österrikarne att bevakas; och en betydligare nedsättning i armdåens antal raotsågs, ty en hop infödle officerare, som sedan Mars månad 1848 blifvit antagne, skulle afskedas. Deras anta! uppgifves till inemot 300. I en tysk tidning påstås, att furst Schwarzenberg icke vetat hvad han gjorde, då han medgaf canskarne att besätta kronverket vid Rendsborg. Det är nyckeln till fästningen, egentliga hufvudfåstningen, och är förenadt med Altsitadt, således ej ett biott för sig be stående verk. Det dominerar såväl Altstadt som Neuwverk; och, hvad äfven vigtigt är, kanaltulien uppbäres derstädes. Utvexlimg af fångarne har nu blifvit anordnad af stithållarskapet, som fortfarande bestrides af grefve v. Reventlow ensamt; den går likväl långsamt i följd af de dåliga vägarne. Ifrån Birlia skrifves, att preussare gemensamt med österrikare skola besätta Rendsborg. Afven beråttas att gcefve Sponneck den 30 Januari skulle vid enskild audiens aflemna ett egenhändigt bref från konungen af Danmark till Preussens konung. General v. Grabow har blifvit utnämnd tll öfverbefälhafvare för de trupper som komma att i Mechlenburg förläggas, för bevakningen af gränserna mot Hoistein och Lauenburg. I Holstein komma elektromagnetiska telegrafer att inrättas, äfven i andra riktningar än den mellan Neumänster och Rendsborg. De komma att emot viss afgift få begagnas äfven för enskilda underrättelsers meddelande, och tariffen är 2 mark 8 sk. för ett till 16 ord eiler tal (med tal förstås ej hvarje siffra, utan helt räknetal), samt 12 sk. för hvarje 8 ord eiler tal deröfver. För nattetids meddelanden betalas 3 gånger mera. SPANIEN. Några utnimnisgar, såsom af Ceylon de la Torr till understtsekreterare för utrikes ärenderna samt Cabalero till sänd:bud i Portugal, är! det enda son berättas i d2 sista underrättelserna från Madrid. I senaten hade oppositionen afstått från vidare anmärkningar mot re-l. geringens begäran att få upptaga årets skatter, sedan Murillo lofvat besparingar. Politiska chefen i Madrid, general Lersemdi, hade uppkalilat alla de större tidningarnes utgifvare och försäkrat dem, att han skulle behandla tidnimgspressen noga efier hvad lagarne stadgade, hvälket väckt sor belåtenhet, då eljest mycket godtycke varit rådsnde. FRANKRIKE. Aufallen i lagstiftande församlingen mot den! pya ministeren den 27 Januari voro icke sålj häftiga som man haft anledning vänta. Hvarken Thiers, Berryer, Oditon Barrot, Lon Faucher eller L:martine uppträdde mot ministrarne. Dessa algåfvo ett försonligt svar, bvarmed t församlingen tycktes blifva tillfredsstäld. Alla läktare voro emellertid ful!a redsn föra sessionens början. Howyn Tranchere erhöll ordet för att fullfölja sina förut anmilda interpellationer mot ministrarne. Hans ord voro ucgefär följande: pEfter omröstningen den 18 Januari, som tillkännagaf nationalförsamlingens misstiosnde mot den dåvarande ministören, skedde det för första gången att ministeren icke valdes bland parlamentets medlemmar. Den a lvarsamma, ställning, i brilken vi befiana o:s, berättigar !; till den frågar, hvilket den nya ministerens ursprung är och hvad politik dea ämnar fö ja. Ar kabinettet en öfvergående företeelse, är det ett system? Skall den i budskapst af den 2413 Januari uttalade inkonstitutionella lära om del båda statsmakternas oafhängighet förblifva en blott theori eller realiseras i verkligheten? Hur långt gå gränserna för dena sjelfförsakande tillgifvenhet, hvilken man föreskrifvit de nya ministrarae som ett vilkor? Hvarthän, till hvem fören j 0os:? Härstammen j från det konstitutionella budskapet af den 12 November elier från de personliga tankarne af den 31 Oktober? Är det rättvist att påbörda nationalförsa nlingen ansvaret för bildandet af en. extraparlamentarisk minister? Har man gjort dess utmärktaste ledamöter allvarsamma förslag? Hafva försöken att bilda en ti parlamentarisk minister strandat mot majoriti tetens söndring eller mot den persoaliga tante ken af den 31 Oktober? Kort efter Baroche-ministerens resignation f talades i Times om planen att välja en minister utom parlamentet. Det ser således icke ut som om man haft något allvar med att bilda en minister af parlamentsledamöter. Och om likväl fallet verkligen var sådant, hvarförek! skulle det varit så omöjligt? hi En parlamentarisk minis er skulle vara till-m räckligt känd, sedan förra tider, för att garansm — GA Aa Te 5 me OT TT IG va ee