höfliga. Jag bestrider anslaget till återbesättandet af de indragne sergeanterne vid fotgardes-regemenierne. Svenska underofficers-organisationen, utan motstycke , i andra armåer, är, enligt min åsigt, då jag undantager de expeditionsförande (fanjunkarne), ett öfverflödigt mellanting emellan befål och trupp (ledare och stridande); ett militäriskt oting, hvarken till båtnad för tjensten eller individerna sjelfva. Uti andral! armeer äro uuaderofficerarne (sergeanterne) icke annat än våra korporaler; de äro kapitulanter, erkillal: gage samat proviant och beklädnad in natura, ärolj beväpnade och bära packning lika med truppen, tillsammans med hvilken de äfven i och för fullgö randet af sin tjenstebefattning äro kasornerade, hvil ket allt dock icke hindrar en allmännare befordran för dem till officerare — och dertill ganska dugligel! officerare. Hos oss deremot äro underofficexare be-l!l väpnade och beklädde i likhet med officerare, bol; icke tillsammarcs med truppen, samt mås:e sjelfvel. bekosta sin beklädnad, föda, qvarter, ljus och värme emot aflöningsvilkor, som relatift till utgifterna understiga hvad soldaten erhåller af staten. Följden häraf är: att befälets (ledarnes) antal obehöfligt förökas på bekostnad al de verkligt stridandes; att underofficerarnes afsedda närmare uppsigt öfver truppen förfelas och öfverflyttas från dem på korpora-t lerno; att slutligen nämnde personers ekonomiska ställning är den mest beklagansvärda, dels derigenom att de genom sin yttre utstyrsel och de anspråk, som härifrån härflyta, tvingas till en under andra förhållanden obehöflig lefnadskostnad, som vida öfverstiger inkomsterna, dels derigenom att de saknalt alit tillfälle medan de tjena att genom biförtjenstert de äro utam all framtid. Att det är om dessa underofficsrars (sergeanter) jag talar, som äro utan all enskild förmögenhet och utan allt hopp om befordran, och ej om de unga män af börd och förmögenhet, som under ett å två år för syns) skull pådraga underofficersrocken för att deref ! ter utbyta den mot officers-epåletterna, förstås af sig sjelft. Betraktar man i motsatts härmed kor-ä poralerne; den bättre lottade och mindre ekonomiskt bekymmer medförande samhällsställning de innehafva; huru mycket truppens goda hållning, disciplin och tjenstbarhet på dem är beroende; deras mångsidiga användbarhet i militäriskt hänseende, samt slutligen hvad de för närvarande äro och hvad de kunna blifva med högst obetydligt förbättrade villkor och hvaruppå artilleriets 4:ste konstaplar lemna ett så vackert och aktningsbjudande exempel, så vågar jag hysa den förmodan, att min åsigt, att indraga en större del af nu bofintlige underoföcersbefattningar, i stället för att tillskapa nya, icke ogillas. Jag bestrider de för Wermlands fältjägareregementes förvandling till en bataljon erforderliga öfverflyitningar och jemkningar i detta regementes närvarande anslag. En organisation, som afser bataljonen såsom administratif-enhet, kan jag för min del icke annat än högeligen ogilla, dels derföre att den relatift till truppstyrkan medför större kostnader än organisationen af flera bataljoner till en corps — Lifregements och Smålands grenadierbataljoner m. fl. lemna derpå obestridliga exempel —, dels derföre, att en ensam bataljon snart i fält förvandlas till ett Jag bestrider lönetillökningarne rör artiuteriets 0verstar och majorer, s:som icke af det trängande behof påkallade, att de böra föregå den allmänna för: ändring af armåens löneförbållanden, hvilken icke länge kan uteblifva, . Jag bestrider den föreslagna tillökningen af öfverstelöjtnanter på stat vid artilleriet, så framt härigenom något ytterligare anslag skulle erfordras. . Erfacenheten har visat, att betänkligheter uppstått om sillräckligheten af armåens pensionskassas tillgångar e till penmsioneringens bestridande, och hvaraf följden blifeit en begäran om tillskott från statsmedlen. Ju mer deras antal ökas, som blifva berättigade till hö1 re pension, m. a. o. ju flera graduppflyttningar som ske, likartade med dem som under s:dnaste ären egt rum vid topografiska och ingeniörcorpserne, ju merln anlitas kassans tillgångar och ju förr, uppstår behof-l; vet af understöd af statsmedlen. Ar meningen ilj stället att blott tilldela nya benämningar åt en del af artillerists majorer, så hafva Rikets Ständer dermed intet att skaffa; men då frågan vidröres i det Ständerna meddelade statsrådsprotokoll, har jag icke trott det vara otillständigt att yttra den åsigt, att jag, med hänseende till hvad som rörande titulaturen inom norska armeen eger rum, icke skulle anse det olämpligt om samtlige majorer inom svenska armeen, såsom egande alldeles enahanda befattningar, nemligen antingen bataljonseller divisionschefs, hädanefter komme att benämnas öfverstelöjtnanter. . Jeg bestrider förvandlingen af anslaget till skrifImaterialier och expenser, som ved och ljus för lsrigskollegium m. fl. verk ifrån bestämdt anslag till Tförslagsanslag, eftersom jag anser det pu anvisade Tdeloppet med nödig hushållning fullt motsvara be: Thofvet. Jag bestrider slutligen, att det å allmänna indraglningsstaten anvisade belopp al 10,000 rdr till expectansarfvoden åt lönlöse officerare, icke måtte beviljas till pensionsförhöjningar för andra än dem, hvilka i kaptensgraden taga afsked. I den så makt; åliggande kaptensgraden stannar det stora flertalet af larmöens officerare, utan andra utsigter för ålderdoI men än dem de kunna bereda sig och familj för de 1400 rdr, hvaraf den vanliga pensionen utgöres. De af ödet åter mera gynnade, hvilka öfverskrida nämnde grad och hvilket vanligen sker redan vid. en yngre ålder, erhålla relatift ganska fördelaktiga lönevillkor, medan de ännu tjena och, då de en gång taga afsked, hvilket i allmänhet sker vid en mera framskriden ålder än kaptenerne och först då de minst elplifvit berättigade till pension efter 4:de pensionslklassen, en högre pension, semt utsigter till en mängd 8 I fördelaktiga: anställningar, hvilka icke st! kaptenerne lill buds. Såsom ytterligare skäl till ofvan gjorde yrkande, gäller det förhållande som vi litet hvar el veta eger rum, eller att en ofta icke mer tjenstbar el kapten likväl af ömmande omständigheter befordrar 8 ltill major i akt och mening att hap skall taga afIsked efter de 2:ne år som göra honom berättigad till majorspension — vågot som dock vanligen jeke In Sliriffar uten i stället föranleder individen, i föjd a de erhållne högre inkomsterne, att hvad man kallar Slyhanka med ännu längre, än om han redan sågom Slkapten med en skälig pension kunnat taga afsked. blatt statens tjenst genom detta förhållande i mång lfaldigt hänseende blir lidande, inser hvar och er Stl illräckligt. Blefve deremot de ifrågavarande ä in dragningsstaten uppförde 40,000 rdr uteslutande an i I visade till förhöjning af keptenspensioner, t. ex. met rl400 rdr för hvar och en, så blefve härigenom, en: ligt mitt förmenande, icke allenast en af rättvisa och I lbillighet före-krifven handling uppfylld, utan äfve: ialla anledningar till befordran af mistricorde undan Ör röjde. ill BENSSOTRSKESEST IE INTERN TA id et. amn Prohibitistadvokatur från Norra köping. de Det lårer vara tydbgt för enbvar, alt frihe tens och rättstillståndets fiender, anhängarne a absolutism, godtycke, statsförmynderskap cc 45 OUT ; mMmananal aitor med ett ord af hela den ti