höfliga.
Jag bestrider anslaget till återbesättandet af de
indragne sergeanterne vid fotgardes-regemenierne.
Svenska underofficers-organisationen, utan motstycke ,
i andra armåer, är, enligt min åsigt, då jag undan-
tager de expeditionsförande (fanjunkarne), ett öfver-
flödigt mellanting emellan befål och trupp (ledare
och stridande); ett militäriskt oting, hvarken till båt-
nad för tjensten eller individerna sjelfva. Uti andral!
armeer äro uuaderofficerarne (sergeanterne) icke an-
nat än våra korporaler; de äro kapitulanter, erkillal:
gage samat proviant och beklädnad in natura, ärolj
beväpnade och bära packning lika med truppen,
tillsammans med hvilken de äfven i och för fullgö
randet af sin tjenstebefattning äro kasornerade, hvil
ket allt dock icke hindrar en allmännare befordran
för dem till officerare — och dertill ganska dugligel!
officerare. Hos oss deremot äro underofficexare be-l!l
väpnade och beklädde i likhet med officerare, bol;
icke tillsammarcs med truppen, samt mås:e sjelfvel.
bekosta sin beklädnad, föda, qvarter, ljus och värme
emot aflöningsvilkor, som relatift till utgifterna un-
derstiga hvad soldaten erhåller af staten. Följden
häraf är: att befälets (ledarnes) antal obehöfligt för-
ökas på bekostnad al de verkligt stridandes; att un-
derofficerarnes afsedda närmare uppsigt öfver trup-
pen förfelas och öfverflyttas från dem på korpora-t
lerno; att slutligen nämnde personers ekonomiska
ställning är den mest beklagansvärda, dels derigenom
att de genom sin yttre utstyrsel och de anspråk,
som härifrån härflyta, tvingas till en under andra
förhållanden obehöflig lefnadskostnad, som vida öf-
verstiger inkomsterna, dels derigenom att de saknalt
alit tillfälle medan de tjena att genom biförtjenstert
de äro utam all framtid. Att det är om dessa un-
derofficsrars (sergeanter) jag talar, som äro utan
all enskild förmögenhet och utan allt hopp om
befordran, och ej om de unga män af börd och
förmögenhet, som under ett å två år för syns)
skull pådraga underofficersrocken för att deref !
ter utbyta den mot officers-epåletterna, förstås
af sig sjelft. Betraktar man i motsatts härmed kor-ä
poralerne; den bättre lottade och mindre ekonomiskt
bekymmer medförande samhällsställning de innehafva;
huru mycket truppens goda hållning, disciplin och
tjenstbarhet på dem är beroende; deras mångsidiga
användbarhet i militäriskt hänseende, samt slutligen
hvad de för närvarande äro och hvad de kunna
blifva med högst obetydligt förbättrade villkor och
hvaruppå artilleriets 4:ste konstaplar lemna ett så
vackert och aktningsbjudande exempel, så vågar jag
hysa den förmodan, att min åsigt, att indraga en
större del af nu bofintlige underoföcersbefattningar, i
stället för att tillskapa nya, icke ogillas.
Jag bestrider de för Wermlands fältjägareregemen-
tes förvandling till en bataljon erforderliga öfverflyit-
ningar och jemkningar i detta regementes närva-
rande anslag. En organisation, som afser bataljonen
såsom administratif-enhet, kan jag för min del icke
annat än högeligen ogilla, dels derföre att den rela-
tift till truppstyrkan medför större kostnader än or-
ganisationen af flera bataljoner till en corps — Lif-
regements och Smålands grenadierbataljoner m. fl.
lemna derpå obestridliga exempel —, dels derföre,
att en ensam bataljon snart i fält förvandlas till ett
Jag bestrider lönetillökningarne rör artiuteriets 0-
verstar och majorer, s:som icke af det trängande be-
hof påkallade, att de böra föregå den allmänna för:
ändring af armåens löneförbållanden, hvilken icke
länge kan uteblifva, . -
Jag bestrider den föreslagna tillökningen af öfver-
stelöjtnanter på stat vid artilleriet, så framt härige-
nom något ytterligare anslag skulle erfordras. . Erfa-
cenheten har visat, att betänkligheter uppstått om
sillräckligheten af armåens pensionskassas tillgångar e
till penmsioneringens bestridande, och hvaraf följden
blifeit en begäran om tillskott från statsmedlen. Ju
mer deras antal ökas, som blifva berättigade till hö- 1
re pension, m. a. o. ju flera graduppflyttningar som
ske, likartade med dem som under s:dnaste ären egt
rum vid topografiska och ingeniörcorpserne, ju merln
anlitas kassans tillgångar och ju förr, uppstår behof-l;
vet af understöd af statsmedlen. Ar meningen ilj
stället att blott tilldela nya benämningar åt en del
af artillerists majorer, så hafva Rikets Ständer der-
med intet att skaffa; men då frågan vidröres i det
Ständerna meddelade statsrådsprotokoll, har jag icke
trott det vara otillständigt att yttra den åsigt, att
jag, med hänseende till hvad som rörande titulatu-
ren inom norska armeen eger rum, icke skulle anse
det olämpligt om samtlige majorer inom svenska ar-
meen, såsom egande alldeles enahanda befattningar,
nemligen antingen bataljons- eller divisionschefs, hä-
danefter komme att benämnas öfverstelöjtnanter. .
Jeg bestrider förvandlingen af anslaget till skrif-
Imaterialier och expenser, som ved och ljus för
lsrigskollegium m. fl. verk ifrån bestämdt anslag till
Tförslagsanslag, eftersom jag anser det pu anvisade
Tdeloppet med nödig hushållning fullt motsvara be:
Thofvet.
Jag bestrider slutligen, att det å allmänna indrag-
lningsstaten anvisade belopp al 10,000 rdr till expec-
tansarfvoden åt lönlöse officerare, icke måtte bevil-
jas till pensionsförhöjningar för andra än dem, hvilka
i kaptensgraden taga afsked. I den så makt; ålig-
gande kaptensgraden stannar det stora flertalet af
larmöens officerare, utan andra utsigter för ålderdo-
I men än dem de kunna bereda sig och familj för de
1400 rdr, hvaraf den vanliga pensionen utgöres. De
af ödet åter mera gynnade, hvilka öfverskrida nämnde
grad och hvilket vanligen sker redan vid. en yngre
ålder, erhålla relatift ganska fördelaktiga lönevillkor,
medan de ännu tjena och, då de en gång taga af-
sked, hvilket i allmänhet sker vid en mera fram-
skriden ålder än kaptenerne och först då de minst
elplifvit berättigade till pension efter 4:de pensions-
lklassen, en högre pension, semt utsigter till en mängd
8 I fördelaktiga: anställningar, hvilka icke st! kaptenerne
lill buds. Såsom ytterligare skäl till ofvan gjorde
yrkande, gäller det förhållande som vi litet hvar
el veta eger rum, eller att en ofta icke mer tjenstbar
el kapten likväl af ömmande omständigheter befordrar
8 ltill major i akt och mening att hap skall taga af-
Isked efter de 2:ne år som göra honom berättigad till
majorspension — vågot som dock vanligen jeke In
Sliriffar uten i stället föranleder individen, i föjd a
de erhållne högre inkomsterne, att hvad man kallar
Slyhanka med ännu längre, än om han redan sågom
Slkapten med en skälig pension kunnat taga afsked.
blatt statens tjenst genom detta förhållande i mång
lfaldigt hänseende blir lidande, inser hvar och er
Stl illräckligt. Blefve deremot de ifrågavarande ä in
dragningsstaten uppförde 40,000 rdr uteslutande an
i I visade till förhöjning af keptenspensioner, t. ex. met
rl400 rdr för hvar och en, så blefve härigenom, en:
ligt mitt förmenande, icke allenast en af rättvisa och
I lbillighet före-krifven handling uppfylld, utan äfve:
ialla anledningar till befordran af mistricorde undan
Ör röjde.
ill BENSSOTRSKESEST IE INTERN TA
id et. amn
Prohibitistadvokatur från Norr-
a köping.
de Det lårer vara tydbgt för enbvar, alt frihe
tens och rättstillståndets fiender, anhängarne a
absolutism, godtycke, statsförmynderskap cc
45 OUT ;
mMmananal aitor med ett ord af hela den ti