OM
RE
trafiken på otten härigenom uppstår, lärer icke
kunna beräknas, mea ganska kännbart är det ofta,
och mam hade derföre så gerna hoppats att med
vyligen iingångaa året få reglerad en ny och hvarje
vecka dubbel postgång i Dalarne. Måtte emedler-
tid icke samma öaskan vid nästa nyår qvarsti
ouppfylld! Fahlun i Januari 1854.
Trafikant på Öster- och Vester-Dalarne.
sa
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Kommisionären Ludvig Jacobison hide motre-!
cepisse till inkasseripg emottagit en af doktor Björk
utgifven skuldsede! å 200 rdr bko, för hvilken han
förbuodit: sig redovisa till innehafvaren s8f rtecepis-
set. Sedermera hide Jacobsson uten recepisse men.
under lifta att orhålla ett sådant öfverlemaat samma l:
skulisedell till länsaotarien Sällström, hvilken ock
genom kummissioaäår i början af detta år i Öster- 1
sund, der hr Björk är stationerad, lå it indrifva be-l:
loppet med räata. Notarien Claes Ramström, såsom
ioaehafvare af recepissst, har mei anledning bäral.
till rådstwufvurätten instämt både Jacobsson och Sill-1:
ström, och då målet den 21 i denna månad till hand-
läggning företogs på rådstufvurättens 3 ädelning,l:
ioställde sig Ramström och Jacobsson personligen :
samt för Sållstöm notarien Oscar Lundeqvist, hvil-
ken förmälde, det han icke ville försvara saken ellerl:i
bastämdt påstå, att Sallström icke emottagit skuld-:
sedeln, men gjorde dena invändningen, ait Ramström
icke vora behörig att stämma Sällström, utan en-
dsst hada ait hålla sig till Jacobsson, öfter hvilken
invändning rätten resolverade, att då rotarien Ram-
ströms käromål mot Jscobsson hade ett oskiljaktigt
semmantang med det mot Sällström, så ålades Säll-
ström att den 28 deanes, till hvilken dag målet upp-
sköts, afgifva hufvudsakligt svaromål.
Förviden tisdag, då milet åter företogs till hand-
läggning, ias ällde sig käranden och kommissionären
Jscobason, äfvensom Sällström, hvilken förut upp-
trädt som svarande i e:t annat redovisningsmål, at
stadsbatjeningen anmodades stiga in i sessionsrum-
met. He? Sällström aomälda till en början, att hans
ombud, notsrien Lundeqvist, vore närvarande, samt
arhöll ett deano måte få företräda och svara, mes
bifall hvartill Lundeqrvist fick företräda och för-
klarade han, det ban icke hade annat att säga, äv
att Sällström upptragit bonom att bestrida krafvet Ii
intilldess något recepissa blifvit uppvisadt, dock för-:
menade Luodeqvist, att då Sällström vore npärva-
rande, han sjelf bäst borde kunna esvara i milet
Notirien Sällström nståmde i det svaromål, Lunde-
qvist afaifvit, men på af Jecobsson framställd be-
stimd fråga, hvilken Sillström ålade; besvara, med-
ger ban, att ban mottagit skuldsedeln utan recepisse
äfvensom han för dess inn2håll uppburitliqvid, men
ban u2dendrog sig ändå svaromål, på den grund,
all det af Jacobsson utgifne rec:pisset icke blifvit).
bovakadt i denaes koakurs. Jacobsson, com tillkän-
pagaf att alla hans kreditorer blifvit god:gjorde, an-
förde till svar å invåndningen, ait ban icke kunnat
som tillgång i sin konkurs upptaga en annans egen-:
dom eller en skuldsede!, som han enad:ist mottagit)
till inkasseiring, bvarföre Jacobsson också anhöll att
bli!va skiljd från målet.
Notarien Ramström yrkade, med anledning af hvad
som förekommit, ait notarien Sällström måtte åläg-
gas utbetela hvad ban på grund af den ifrågave-
randa sku!dlsedeln, som af Ramström i origiosl fö
roteddes, uppburit j-mte ränta, hvarpå Sällströc
slutligen iogick, mad vilzor att åtnjuta efd:og för
sina besvär och kostnader, hvilket äter Ramsträml.
be:tred, enär derom icke vore stämdt. Häåröfser re-
soverade Rätten, aut det icks kunde förvägras Säll-
ström ett afgifva en redogörelseräknicg öfver sin be-
fattning med skxulås-delns indrifvande, hvadan målet
upasköts tilll den 4 Februari, då Sällström borde vare
beredd att en såden räknicg ialemna, och ville Rit-
ten i sammarhaing med hufvudsaken sttra sig öfver)
Jacubssons begäran att blifva skild från målet.
— På rådstufvucättens 4:1e afdelning förevar åte:
förliden tisdag målet mellan betjenten Eklund och
generalacjutan:en Tersmeden, och laställde sig par-.
terne, käranden äwvöljd at sitförra biträde, hr Carl
Loreatz junior, och svaranden genom sitt befullmök-
tigada ombud, öfverkonstapeln Björkblad.
Hr Lorentz anhöll att få afhöra fyra vittnen der-
om, att hushållerskan Vendin, som af? honom åbe-
ropats till vittne, icke vore hos generaladjutan:er
städslad, hvillken begäran, på svarande ombudets be-
stridande, sfsslogs, enär rätten genom förut fattadt
beslut srat Verdina jäfvig. Lorentz förklaradel
i ar! .g (deraf, ett det förundrade honom, att
svaranden gjorde allt hvad han kunds för att jifva
vittnen, hvilket efter Lorenz förmenande utvisade,
det han vore rädd, att alla upplyssiogar, som stodol
att vinna, kommo i dagen.
Vaktmistaren Wibom fick häreter på Lorenz
begäran allägga vittnesed och berättade, att han på
skriftlig anmodan af generaladjuanten försett Exlund
med respenningar och nedskickat bonom till gene-
raiadjutanten:s egendom Hinseberg.fför att tills vidare
på prof antegas i tjenst; att då Wibom kort deref-
ter utrest till samma egeadom för att passa upp på
ett bröllop, gsneraladjutanten förklarst sig icke rik-
tigt nöjd med Eklund, men att generaladjutanten,
sedan han anländt till riksdagen, omtalat, att Ex-
luad skulle stanna qvar.
Målet uppsköts till den 4 Februari, Gå käranden
ägde stt med slutpåstiende inkomma.
— Natten ttill den 30 i förra månaden ha trenne!
manspersoner, medelst dörrars och fönsters inslående,
banat sig inträde hos torparen Nils Arvidsson på
Main under Högared, och med våld tegit en kop-
parkittel, :v, 18 fårkött, 46 lin- och hampgarn,!
9:na lintyg, 2:ne ostar och åtskilliga andra saker afl
mindre värde. Rånarne voro klädda uti mörka trö-.
jor och blåogarnsbysor, en hade en säck öfver hu-
vudet för att icke vara igenkänd, och tycktes den
en: vara ung men de andra medelåldriga.
Östersund. Den 28 sisti. December blef drängen
Pehr Andiersson, i tjenst hos handl. Hallzren i Wem-
daler, af förre bonden Erik O:ofcson å Jutbacken,
gamma by, illa skuren med knif såväl i ansigtet som
å venstra sidan af bröstet, just vid bjertat, hvilket
med säkerhet träffats, om icke Anderssons af dub-
beit läder gjoråa hängslen samt tjocka klådesväst och
öfrige kläder derör varit ett hinder. Ehuru någon
fara för lifvet, enligt provincialläkaren Ellmins in-
tyg, icke är att befara, är dock Andersson urstånd-
satt att arbata. I den härom ingångna rapport från
sockennämnden i NWemdalen tadlas länsmannen i
orten, C. F. Lund, stringt derföre, att han icke hål-
lit den ringaste undersökning om brottet, ehuru an-
mälan derom till honom från provincialläkaren in-
gått; och till följe af denna länsman Lunds försum-
lighot har gerningsmannen begagnat tillfället för att
undkomma. (J. n. T)
Upsala den 28 Jan. Förliden Lärdagsafton in-
kom en man, gående på kryckor, I ett hus på
Kungsängsgatan och bad om allmosa, efier hvars
erhållande han bortgick. En sund derefter fann
husets folk kryckan stående vid porten och i det-
samma utkommer mannen från ett kontor rask och
fårdig, men med ea män:d kläder hvilka han ge-
nast kastade ifån sig och toz flykten in på bak-
gården i bopp att simedelst undkomma. Men ban
missräknada sie; ty, som gården var val kringbygd.