OM RE trafiken på otten härigenom uppstår, lärer icke kunna beräknas, mea ganska kännbart är det ofta, och mam hade derföre så gerna hoppats att med vyligen iingångaa året få reglerad en ny och hvarje vecka dubbel postgång i Dalarne. Måtte emedlertid icke samma öaskan vid nästa nyår qvarsti ouppfylld! Fahlun i Januari 1854. Trafikant på Österoch Vester-Dalarne. sa RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Kommisionären Ludvig Jacobison hide motre-! cepisse till inkasseripg emottagit en af doktor Björk utgifven skuldsede! å 200 rdr bko, för hvilken han förbuodit: sig redovisa till innehafvaren s8f rtecepisset. Sedermera hide Jacobsson uten recepisse men. under lifta att orhålla ett sådant öfverlemaat samma l: skulisedell till länsaotarien Sällström, hvilken ock genom kummissioaäår i början af detta år i Öster1 sund, der hr Björk är stationerad, lå it indrifva be-l: loppet med räata. Notarien Claes Ramström, såsom ioaehafvare af recepissst, har mei anledning bäral. till rådstwufvurätten instämt både Jacobsson och Sill-1: ström, och då målet den 21 i denna månad till handläggning företogs på rådstufvurättens 3 ädelning,l: ioställde sig Ramström och Jacobsson personligen : samt för Sållstöm notarien Oscar Lundeqvist, hvilken förmälde, det han icke ville försvara saken ellerl:i bastämdt påstå, att Sallström icke emottagit skuld-: sedeln, men gjorde dena invändningen, ait Ramström icke vora behörig att stämma Sällström, utan endsst hada ait hålla sig till Jacobsson, öfter hvilken invändning rätten resolverade, att då rotarien Ramströms käromål mot Jscobsson hade ett oskiljaktigt semmantang med det mot Sällström, så ålades Sällström att den 28 deanes, till hvilken dag målet uppsköts, afgifva hufvudsakligt svaromål. Förviden tisdag, då milet åter företogs till handläggning, ias ällde sig käranden och kommissionären Jscobason, äfvensom Sällström, hvilken förut uppträdt som svarande i e:t annat redovisningsmål, at stadsbatjeningen anmodades stiga in i sessionsrummet. He? Sällström aomälda till en början, att hans ombud, notsrien Lundeqvist, vore närvarande, samt arhöll ett deano måte få företräda och svara, mes bifall hvartill Lundeqrvist fick företräda och förklarade han, det ban icke hade annat att säga, äv att Sällström upptragit bonom att bestrida krafvet Ii intilldess något recepissa blifvit uppvisadt, dock för-: menade Luodeqvist, att då Sällström vore npärvarande, han sjelf bäst borde kunna esvara i milet Notirien Sällström nståmde i det svaromål, Lundeqvist afaifvit, men på af Jecobsson framställd bestimd fråga, hvilken Sillström ålade; besvara, medger ban, att ban mottagit skuldsedeln utan recepisse äfvensom han för dess inn2håll uppburitliqvid, men ban u2dendrog sig ändå svaromål, på den grund, all det af Jacobsson utgifne rec:pisset icke blifvit). bovakadt i denaes koakurs. Jacobsson, com tillkänpagaf att alla hans kreditorer blifvit god:gjorde, anförde till svar å invåndningen, ait ban icke kunnat som tillgång i sin konkurs upptaga en annans egen-: dom eller en skuldsede!, som han enad:ist mottagit) till inkasseiring, bvarföre Jacobsson också anhöll att bli!va skiljd från målet. Notarien Ramström yrkade, med anledning af hvad som förekommit, ait notarien Sällström måtte åläggas utbetela hvad ban på grund af den ifrågaveranda sku!dlsedeln, som af Ramström i origiosl fö roteddes, uppburit j-mte ränta, hvarpå Sällströc slutligen iogick, mad vilzor att åtnjuta efd:og för sina besvär och kostnader, hvilket äter Ramsträml. be:tred, enär derom icke vore stämdt. Häåröfser resoverade Rätten, aut det icks kunde förvägras Sällström ett afgifva en redogörelseräknicg öfver sin befattning med skxulås-delns indrifvande, hvadan målet upasköts tilll den 4 Februari, då Sällström borde vare beredd att en såden räknicg ialemna, och ville Ritten i sammarhaing med hufvudsaken sttra sig öfver) Jacubssons begäran att blifva skild från målet. — På rådstufvucättens 4:1e afdelning förevar åte: förliden tisdag målet mellan betjenten Eklund och generalacjutan:en Tersmeden, och laställde sig par-. terne, käranden äwvöljd at sitförra biträde, hr Carl Loreatz junior, och svaranden genom sitt befullmöktigada ombud, öfverkonstapeln Björkblad. Hr Lorentz anhöll att få afhöra fyra vittnen derom, att hushållerskan Vendin, som af? honom åberopats till vittne, icke vore hos generaladjutan:er städslad, hvillken begäran, på svarande ombudets bestridande, sfsslogs, enär rätten genom förut fattadt beslut srat Verdina jäfvig. Lorentz förklaradel i ar! .g (deraf, ett det förundrade honom, att svaranden gjorde allt hvad han kunds för att jifva vittnen, hvilket efter Lorenz förmenande utvisade, det han vore rädd, att alla upplyssiogar, som stodol att vinna, kommo i dagen. Vaktmistaren Wibom fick häreter på Lorenz begäran allägga vittnesed och berättade, att han på skriftlig anmodan af generaladjuanten försett Exlund med respenningar och nedskickat bonom till generaiadjutanten:s egendom Hinseberg.fför att tills vidare på prof antegas i tjenst; att då Wibom kort derefter utrest till samma egeadom för att passa upp på ett bröllop, gsneraladjutanten förklarst sig icke riktigt nöjd med Eklund, men att generaladjutanten, sedan han anländt till riksdagen, omtalat, att Exluad skulle stanna qvar. Målet uppsköts till den 4 Februari, Gå käranden ägde stt med slutpåstiende inkomma. — Natten ttill den 30 i förra månaden ha trenne! manspersoner, medelst dörrars och fönsters inslående, banat sig inträde hos torparen Nils Arvidsson på Main under Högared, och med våld tegit en kopparkittel, :v, 18 fårkött, 46 linoch hampgarn,! 9:na lintyg, 2:ne ostar och åtskilliga andra saker afl mindre värde. Rånarne voro klädda uti mörka trö-. jor och blåogarnsbysor, en hade en säck öfver huvudet för att icke vara igenkänd, och tycktes den en: vara ung men de andra medelåldriga. Östersund. Den 28 sisti. December blef drängen Pehr Andiersson, i tjenst hos handl. Hallzren i Wemdaler, af förre bonden Erik O:ofcson å Jutbacken, gamma by, illa skuren med knif såväl i ansigtet som å venstra sidan af bröstet, just vid bjertat, hvilket med säkerhet träffats, om icke Anderssons af dubbeit läder gjoråa hängslen samt tjocka klådesväst och öfrige kläder derör varit ett hinder. Ehuru någon fara för lifvet, enligt provincialläkaren Ellmins intyg, icke är att befara, är dock Andersson urståndsatt att arbata. I den härom ingångna rapport från sockennämnden i NWemdalen tadlas länsmannen i orten, C. F. Lund, stringt derföre, att han icke hållit den ringaste undersökning om brottet, ehuru anmälan derom till honom från provincialläkaren ingått; och till följe af denna länsman Lunds försumlighot har gerningsmannen begagnat tillfället för att undkomma. (J. n. T) Upsala den 28 Jan. Förliden Lärdagsafton inkom en man, gående på kryckor, I ett hus på Kungsängsgatan och bad om allmosa, efier hvars erhållande han bortgick. En sund derefter fann husets folk kryckan stående vid porten och i detsamma utkommer mannen från ett kontor rask och fårdig, men med ea män:d kläder hvilka han genast kastade ifån sig och toz flykten in på bakgården i bopp att simedelst undkomma. Men ban missräknada sie; ty, som gården var val kringbygd.