VA VE PAMPAS BUUB Sv dermera her utsigten i denna del betydligen ljusnat sedan jeg fått höra icke allenast sådana ledamöter hvilka, att jag så må säga, hafva halfveratsig, hafva varit emot saken förr cch äro för den numera, utan älven en och annen som vidblifvit sina fordna meningar. Mern har talat dels om konungamakten, dels om bondeståtodet, och om beggedera yttrat alldeles stridiga öfvertygelser. An finser man konungamakten så stark att den kan sätta sig emot förslaget om den finner det för landet skadligt; än finner man samma konunogamakt så mild att man tror sig behöfva komma den till bjelp. Konungamakten har icke satt oss till sina förmyndare, utan vet väl att sjelf reda sig. Hvad bondeståndet beträffar, har mar dels ansett diet upplyst, dels beklagat det såsom oupplyst. Jag kaap af begge premisserna komma till samma slutsats. Ar bondeståadet upplyst, så behöfver det ingen uppplysare på stat. Är bondeståndet oupplyst, så är diet svårt ait inse huru en enda man skall kunna tratta så mycken upplysning i så många hjernor under tiden för rikets ständers sammanvaro. Men bondeståndssekreteraren har enligt grundlegen intet veto, utan blott förbind-lsen att yttra sig rörande grundlagsenligheten af hvad som förekommer. Så länge det i bondeståndet finnes en enda som känner grundlagen, kan ju den ledamoten uppfylla sam ma bestämmelse. För öfrigt kan ingen undra om de som lägga en uteslutande vigt på stäåndsförfattningen, finna sig böra understödja ett förslag som utgår ifrån föjreställniogen om alla ståndens lika rättigheter och lika förmåga att bedöma hvad bäst och rättast är. Tillika ha vi en erfarenhet att åberopa för denna peritet. Intill 4800 ville bondeståndet icke eller ansågs icke vilja hafva med banko att skaffen. Då blef bondeståndet intaget till delaktighet i bankens förvaltning, och man kan icke påstå att banken sedermera gått sämre än förut; snarare går det numera något bättre. Visst är det i nuvarande grundlag stadgadt att bondeståndets sekreterare skall wara en man, och enligt förslaget skule det kunna vara en qvinna; men icke ens i denna utvidg: ing al qvinnans beordringsrätt finner jag någon anledniing att vägra mit bifall åt denna grundlagsändrings. Doktor HWallis talade ock för bifall. Doktor SSäve bade ett ytterligare anförande, hvari bland annatt framhölls den omständigheten att under ståndems nuvarande isoleringstillstånd den upplysniog och ledning saknas, som det minst upplysta ståndet framför de andra skulle behöfva. Lektor Söderberg uwalade sin förundran att den som en gåing velat ge bondeståndet rätt att tillsätta nästan bela representationen, nu icke ens tilltror samma stånd nog jugement att kunna utse sin egen sekreterare. Prosten Melander fenn det konstitutionsvidrigt, att regeringen skall inom ett af riksstånden ba en msn som möjligen kan inverka på ärendernas gång. Doktor Stenhammars betänkligheter hade i det närmaste försvunnit för bondeståndets allmänna ön: skap; helst skulle haa velat att Kongl. Msj:t erhållit rättighet att tillsätta alla ståndens sekreterare. Men tal. gaf vika för konstitutions-utskottets högre vishet; konstitutionsutskottet hade utan tvifvel sett huru bondeståndets förmåga att behandia affärerna på sednare tider utvecklat sig. Statsreglerings-förslag, planer till organisation af milicärväsendet, ecklesiastikstatea o. s. v. hade utgått från bondeståndet; och då man sett så mycken mognad der, kunde man ic:cke annat än medgifva bondeståndets fullmyndigheti. På häreefter framställd proposition blef den föreslagsa gruundlsgsändringen bifallen. För bifall till förslaget N:o 4 (se A. B. för d. 20 d:s) angående åtskilliga bevillningsuskottets åligganden, talade biskkop Holmström, som visade hvilken Jlindrirg det skulle bli att slippa för hvarjs riksdag göra om ttulltaxan, bevillningsförordniogen m. f1., då utskottet Iblo:t behöfde behandla da frågor, som ge-l. nom serskilda motioner blefve väckta. Och ehuru,l efter hvad hr erkebiskopen upplyste, förevarande förslag redan blifvit förkastedt af de öfriga riksstånden, ansåg biskop Holmström det vera presteståndet värdigast att bifalla detsamma, I diskussionen deltogo för öfrigt herrar Ljungdahl, Sandberg, Melen Heurlir, Hallström cch Säve, af hvilka den sistnämnde, i anlenning af uppgiften om förslagets öd: hos de öfriga stånden, nämnde en varning, som han i början af sin riksdagsmannabana funnit i någon bandbok för riksdagsmän, att man icke skulle låta förvilla sig af lösa uppgifter om huru ärenden blifvit afgjorda i andra stård. — Försleget bifölls. Näista förslag, som gick ut på motionsrättens inskränkning, förordades af biskop Holmström, som förklarade det åsyfta förenkling och förkortning af riksdagsarbetet; men prssten Setterblad varnade minoriteten som för tillfället vore majoritet att icke spänna bågen för högt; doktor Säve afslog, prosten Hasselrot afslog. Doktor Thomander anmärkte avt så långe de fyra stånden finnas, ingenting kunde vinnas med detta förslag. En motion, som är af ett stånd umdertryckt, kan såsom det skedde 4840 med motioner om hemmanstalsräntorna, hvilken i ett annat stind vållade så mycket brak och bråk, upp t:gas af edamot ifrån något annat af de öfriga stånden. Biskop Hallström tyckte att utskottet måhänd gått för långt; äfven professor Carlsson yttrade :e:äntligheter. Oaktadt biskop Heurlins tillstyrka fö!l förslaget vid vetering med 28 röster mot 19. Förslagen rörande sammansatta utskott och motionstidems inskränkning antogos på bisk. Holmströms tillstyrkan. Doktor Sandberg talade ock för del. förra och doktor Säve för det sednare. Första alternativet i försl get J4 8, rörande behandlingen af frågor om ändring i grundlagarna, bifölls med 26 röster mot 46, efter en diskussion, i hvilken herrar Broman, Fallström, Sandberg, Melen och Säve deltogo. Förkämparne voro biskop Holmström för första alternativet och hans värde vän, prosten Ljungdahl för det andra. I anledning af det föreslagna tillägget till 72 ÖR. F., att bankers sedlar skola vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver inlösas, yttrade doktor Thomander, att han icke kunde inse huru rikets ständer kunna säga nej till ett förslag som detta, rär det en gång blifvit framlagdt. Benken: ställning kan vara eller blifva ofördelaktig; men så illa bör det ej kunna gå, att den ju är solvent när den stäles på utredning. Under intet förhållande vore dit Ön:kligt, att det högvördiga ståndet, som väl borle representera redligheten i alla riktningar, egkulle vara det första att afelå denna af två andre stånd redan bifallna grundlagsändring. Biskop Heurlin hade, då försleget förra riksdagen förekomn, förklarat det för menlöst och oskyldigt. Det ger ej större säkerhet än som redan finnes i banklagen. Men hr biskopen höll med doktor Thomander dercom, att vär det en gång blifvit väckt, det ej gerna kken sfslås. Kyrkzoherden Bergvall förklarade att förslaget gerna kunde bifallas; så fasligt vigtigt vore det icke. Flera yttrade sig för detsamma; prosten Almqvist var emot, och då förslaget bifölls reserverade sig doktor Björkman i afseende på orden vid anforran, Försaget rör. aflemnande af exemplar af tryckpressers alster till åtskilliga embetsverk och ellm. bibliotker, tillstyrktes af doktor Reu!erdahl och bimm mm sA4Amr—AwArmm-—LLs —