rörelse, uti ganska få delar af Sverige allmogen har, så vidlyftig brefvexling som uti de folkrika trakterne af Österoch Vester-Dalarne , hvadan ock dubbel postgång icke allenast icke skulle medföra förlust för postverket, utan tvärtom lemna betydligt öfverskott, hidanefter såsom hittills, och genom den lättare kommunikationen skulle bhundradetals bref befordras med posien, i stället för att, såsom nu sker, fortskaffss med bud eller resande, hvarigenom brefven i de flesta fall komma fortare än medd posten. Eller är det icke orimligt, alt post till öfrea Dalorterne. som från S:ockholm fortskaffas öfver FFahlun till Gagnef, anländer till Fahlun söndagsooch onsdagseftermiidagar kl. 3, men qvarligger cderstädes till fredagsförmiddag kl. 41 och inträffar ändtligen i Gagnef påföljande nau? Fem och eit halft (3N,) dygn hafva således åtgå:t att transportera posten fyra (4) mil. Detta enda exemplet torde utgöra tillräcklig anledning till väckelse; men ctt annat är icke stort sämre: Uti Mora, dit posten från Stockholm fortskaffas öfver Bollnäs har man lördagseftermiddagar underrättelser från Stockholm till och mad tisdagsaftnar samma vecka, hvaremot posten, som i Gag nef jomiväl utlemnas om lördagarne, icke medför sedmare underrättelser än till och med mindagsaft nar — :således får man samma dag i Mora notiser från Stockholm, på bvilka man i Gagnef och orter, som deröver hafva sin postgång, tår vänta jemt en hel vecka, oaktadt Mora är belåget åtta millängre frän Stockholm, än Gagnef är det. Huru mycket hinder, som ui den betydliga trafiken på otten härigenom uppstår, lärer icke kunna beräknas, mea ganska kännbart är det ofta, och mam hade derföre så gerna hoppats att med vyligen iingångaa året få reglerad en ny och hvarje vecka dubbel postgång i Dalarne. Måtte emedlertid icke samma öaskan vid nästa nyår qvarsti ouppfylld! Fahlun i Januari 1854. Trafikant på Österoch Vester-Dalarne.