KUUV JaUUTVUULUVIDIUVS Mil LMV PLURVUvS MYVSKAISEERS l
——E—
Borgareståndet.
Till referatet i lördagsnumret om Borgare-
tåndets behandling af de från förra riksdagen hvi-
ande grundlagsförändringar hafva vi att tillägga huf-
udsakligen följande:
I frågan om representationen för Fahlu bergsleg
rotesterade hr Fahlhem emot Konstitutionsutskot-
ets förslag att fjerdepartsegare, som tillika voro bru-
ande bergsmän, skulle hafva representationsrätt.
Ian förklarade förslaget hafva blifvit gjordt vid eni
idpunkt, då de brukande bergsmännens antal var:
betydligt äfvensom deras tillverkning, då de der-
mot numera ej voro så få, attiman behöfde befara
tt ibland dem skulle uppstå brist på duglige riks-
lagsmän. Derjemte ansåg han det innefatta en in-
kränkning i valrätten, alldenstund derigenom alla
om tillhöra ett annat stånd, eller äro embetsmän,
j kunna väljas. Valen i Fahlun äro äfven olämp-
iga, emedan fjerdepartsegarne skule hafva svårt le-
itimera sig inför magistraten i Fablun, då de äro
astighetsegare på landet och en magistratsperson.
jore mindre passande som ombud för bergslagen. I!
Illmänhet vore det obilligt, att fjerdepartsegare, enär
le ej hafva samma skyldigheter som b:rgmännen,
skulle vara i besittning af lika rättigheter som
dessa,
Hr Muren förundrade sig öfver att hr Fablhem
Då en gång ville valrättens utsträckning och inskränpk-
ning, och upplyste derom, att adeln vid förra 1iks-
lagen ogillat ifrågavarande förslag, emedan utvidg-;
ningen ej var stor nog, enär adeln önskade att äf-
ven utom lånet boende fjerdepartsegare skulle hafva!
rösträtt. Utvidgningen vore så mycket mera behöf-
ig, som de brukande bergsmännens antal blifvit så
ringa, hvarföre flera behöfdes som dela ej blott skyl-
digheter utan äfven rättigheter.
Hr Collen ville ej förtänka att fjeardepartsegarne,
som äfven betala riksdagsomkostnaderna, vilja del-
taga i valrätten; ansåg att magistraten i Fablun
vore rätta forum för valförrättniogen, enär hr Fal-
hem ej uppgifvit något annat såsom det rätta, samt
att, enligt försleget, de valbare skulle fördubblas till
och med på ett afstånd af endast en mil från grufvan.
He Petre förklarade att han ansåg, det förslaget
åsyftade en ej obetydlig förbättring, samt att då fjer-
departsegare finnas i hela riket, äfven deras valrätt
Dorde utsträckas. Såsom exempel på bruksdistrik-
ternas vidsträckthet anfördes, att det distrikt, hvar-
för hr Petr är ombud, sträcker sig från Gefle ända
vill Haparanda, och väl ej är svårare för en magi-
strat än för andra, som hafva vidsträckta valdi-
strikt. .
Afven hr Billström ville att valrätten än mera
blifvit utsträckt, samt fann ingen svårighet för ma-
gistraterne vid valen, då röstlångder behörigen till
dem inkommit.
Hr Halling fann att ingen annan förändring blif-
vit föreslagen, än hvad billigheten fordrade, samt att
14 R. O. redan innehåller, att valen skola ske in-
för magistrat, hvarföre val inför grufverätt strida mot
grundlagen.
Åtskilliga repliker af hr Falbem förekommo, huf-
vudsakligen innehållande farhåga, att meagistratsper-
son, genom det nya förslagets antagande, skulle väl-
jas. Hr Ekholm tyckte, att då ståndet redan be-
står af 29 lagfarne män, det var af ringa betydelse
om magistratsperson valdes eller ej.
Som förut är nämndt, antogs förslaget.
Angående rättigheten för Bondeståndet att välja
sin sekreterare yttrade sig her Lagergren, Brinck,
Gustafsson och Winge. Den sistnämnde anmärkte,
att Bondeståndet förr ej haft rät att deltaga i vissa
utskott, och att Bondeståndet nu både kunde läsa
och förstå grundlagen, samt således ej behöfde ega
någon vägvisare.
Vid diskussionen om Bevillningsutskottets ålig-
ganden ansåg hr Brinck förslaget ej antagligt, eme-
dan han ej kunde inse hvarföre icke B. U. kunde
förstärkas vid behandlingen af frågor, som det sjelf
bandlagt och utredt, samt emedan ett stånds mening
kunde undertryckas, då deremot nu ett ståndsfrån de
andre efvikande tanke medför omrö.tning uti för-
stärkt Statsutskott.
Hr Wern försvarade förslaget, hvari han fann
flera fördelar och fäste uppmärksamheten på att Be-
villningsutskottet aldrig förstärkes; dessutom skulle
derigenom ärendenas behandling blifva enklare, myc-
ket tryckeri och skrifveri minskas, hvilket ej obe-
tydligt skulle bidraga till riksdagarnes förkortande.
Åfven hrr Gråå och Gezelius talade för bifall, som
ock vid voteringen vanns.
I fråga om motioners väckande hade hr Björck
ett längre och ganska frisinnadt anförande. Han an
såg att om motioner skola skriftligen väckas, så
fordra de skarpsinnighet och stilistisk förmåga hos
representanten, som under det närvarande represen-
tationssättet ej är så lätt att finna, samt att Rikets
Ständer ej böra bortgifva sin initiativrätt i lagfrå-
gor, synnerligast som inga af de Kongl. propositio-
nerna inoehålla några genomgripande förslager åt
något håll, då det likväl åligger regeringen att fram-
komma med sådana förslag, som äro af nöden. På
2 år har dock intet enda dylikt från regeringen
förmärkts, hvarföre det skulle vara oklokt af Rikets
Ständer att frånsäga sig sina rättigheter i denna väg.
Her Boseus, Gustafsson och Brinck talade äfven
för afslag, som ock följde.
Angående de sammansatta u skotten hade hr Eal-
ling funnit motsägelser uti vissa psragrafer rörande
dem, hvarföre han, äfvensom hr Sundin, yrkade af-
slag, då deremot hr Wern försvarade remiss till
sammeansatte utskott, som blefvo färre till persona-
ten, då det nu vid riksdagar inträffat, att af 5 stånd
sammansatta utskott uppgått till öfver hundrade.
Bland dem som yttrade sig angående förslaget att
inskränka motionstiden, visade hr Billström huru
man jemt inskränkt motionstiden från 2 månader
till 6 veckor och 4 månad och att man skulle väl slut-
ligen hafva lust att alldeles borttaga den. Bättre
vore att taga bort de betydelselösa ceremonier, som
tid rikedagens början försiggå. Dessutom vore ut-
trycket i förslaget behörigen väckt vådligt. Hr
Winge anförde, att ifrån tiden, då valen förrättas,
till riksdagens början, är minst 2 månader, under
hvilken de valde hafva tillfälle att tänka på de mo-
tioner de erna föreslå, så att 14 dagar voro tillräck-
liga att vid riksdagen få dem. färdiga, och de
m I mr oas sag ån
aa meantlamar I kart