forderliga fullständighet, de s. k. lots- ech fgrings-
medlen måtte användas till sådane föremål, som j
främsta rummet afse Sveriges nytta och fördel.
43:0 Angående revisorernes anmärkning öfver an-
tagandet af serskild läkares biträde vid styrelsen öf
ver fängelser och arbetsinrättningar i riket, har ut-
skottet tillstyrkt att till Kong!. Maj:t sflåta underd.
skrifvelse, med arbåilan, det K. M., vid fastställan
de af framtida aflöningsstater för fångvårdsstyrelsen,
täcktes taga i nådigt öfvervägande, om icke anstäl-
landet af en särskild läkare inom styrelsen kunde
uadvikss.
Emot fångarnes sysselsätining vid norra korrek-
tionsinrättningen hade revisorerne anmärkt, att de
för enskildes räkning der fullgjorda arbsten af fina
re väfnad!, sömnad och dylikt blifvit verkställde för
lägre löner, än den frie arbetaren af qvionokönetl
miste för: sin lifnäring sig betioga, hvilket icke syn:
tes fullt ööfverersstämma med de grunder, dem Kal.
M:t, genoom nådigt bref af den 22 Decembrr 1846
för arbeteen inom fängelserna föreskifvit; och ansett
önskligt, com styrelsen kunds bestämma arbatet så,
att dess Idön i möjligaste måtto närmade sig det ba-
lopp, hvanrtill den fria arbetarens skäligen bör upp-
skattas.
Då, med anledning häraf, styrelsen uti förklarin-
gen upplyst, att arbetslönen för ifrågavarande söm-
nad, sedan år 1847, redan blifvit så förhöjd, att den
för en sömmerska, som ådagalägger skickligbet och
ansträngd flit, samt dymedelst verkställer fullt öfver-
pensum, uppgår ända till 32 sk. bko för deg, samt
att den personal, som med detta arbetssleag blifvit
sysselsatt under år 1849, i medeltal ej utgjort mer
äa 22 dajgligen. avser utskottet vid sådant numera
upplyst fö hållandle revisorernes ifrågavarands an-
märkning: kunna för alle.
44:0 Vid revisorernas framställning om förhöjning
af inlösniogspriset för inhemsk saltpeter har utskot-
tet yttrat:
Enlig! hvad upplyst blifvit, hafva under de sed-In
nare åre åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna för
denna näingszrens upphjelpande, såsom tryckta skrif-
ters sprilande för bibringande af nödig kännedom
om närigens ändamålsenliga bedrifvande, samt rän-
tefria Jårs utgifvande för salpsterladors uppbyggande
m. m. Från Salpeterfonden hafva, till följd af Kg!.
Mej:ts nådiga bref den 925 Januari 1842, i sistbe-
rörde ändamål utgifvits omkring 300.000 rdr uti 750
särskilda lån, af hvilka till 1849 års slut endast 42
st. blifvit indrifne, af anledning att medlen icke an-
vändts för behofvet eller att ladorne icke blifvit till-
börligen skötte; och då dessa åtgärder, till följd af
denna näringsgrens beskaffenhet, ännu icke kunnat
till sina resultater fullständigt bedömas, vore ock för
närvarande, och inBan man erfarit ändamålsenlighe-
ten åf hvad redan åtgjordt blifvit, mindre lämpligt,
att ytterligare åtgärder i samma syftaing vidtaga.
Uader sådana förhållanden och snär den föreslagna
förhöjningen af nu gällande inlösningspris, hvilket
redan betydligt öfverstiger denna varas värde å ut-
rikes ort, skulle komma att alltför mycket försvåra
kontrollerna emot oloflig införsel af utländsk salpe-
ter, jemte det att, i händelse inlösningspriset seder-
mera af en eller annan orsak åter måste nedsättas,
den osäkerbet i beräkningar, som i allmänhet af
dylika förändringar uppkommer, rsåste menligt in-
verka jemväl på denna iadustri, utskoitet af sådan
anledning och då kommitten för salpsterärenderna
ansett fondens tillgångar i en framtid möjligen blifva
för en dylik förhöjning otillräcklige, finner sig böra
tillstyrka, att revirorernes berörde hemställan icke
för närvarande må till någon Rikets .Ständers åtgärd
föranled:a.n
Härigenom har utskottet jemväl besvarat de at
lektor DD. Söderberg och afriksdagsfullmäktige Harr-
man Öbom från Norrbottens län samt Johan We-
stermarlk från Westerbottens län, med hvilken sig
förenat Petter Gabrielsson från Kronobergs lär, i
samma ämne väckta motioner, jemte de vid deras
remitterrande i riksstånden afgifne flere yttranden.
Beträtffande den af revisorerne gjorda anmärkning,
att tramsportkostnaden för såväl inhemsk som utländsk
salpeter under revisionsåren varit högre än som ve-
derbordt, dels derigenom att salpetern ej alltid blif-
vit förd till det uppbördsställsna närmast belägna
krutbruk, dels emedan sjötransport af salpeter icke
företrädesvis blifvit begagnad, då sådent kunnat ske
så, ehuru utskottet icke funnit den häröfver afgifna
förklaring fullt tillfredsställande, hemställer dock ut-
skottet att dervid må för denna gång få bero (?).
Avgående det anmärkta förhållandet, att kronan
icke uppburit någon hyra för den vid Carl XIII:s
torg bdägna s. k. Arsenalsbyggnaden, bar utskottet
inhemt:t, att Kongl. Maj:t genom nådig resolution
af den16 April 1823, lemnat medicina doktorn Jo-
han HBdenborg rättighet att för en inrättning till
beredaide och begagnande af artificiella mineralvat-
ten till vidare begagna ifrågavarande byggnad, emot
skyldigået att hyggnaden vidmakthålla, hvarefter
denna upplåtelse blifvit på professoren och riddaren
af Konigl. Nordstjerneorden Carl Gustaf Mosander
transpoörterad: att sedan af åtskilliga anledningar an-
stånd med fullgörandet af underbållsskyldigheten blif-
vit lemnadt, Kongl. Msj:t uti nådigt bref till öfver-
intendemnts-embetet af den 6 Juli 4849 förklarat, att
den professorer Mosander medgifna disposition öfver
omförmälde byggnad ej längre komme att fortfara;
att det anstånd med fullgörandet af honom åliggande
underhållsskyldighet, som genom kongl. bref af den
13 April 4847 blifvit medgifvet, skulla upphöra, och
att siledes, i händelse;vid byggnadens afträdande, nå-
got i berörde hänseende funnes vara försummadt, det
på kongl. öfverisntendente-embetet ankomme att, för
beredande af ersättning, erforderliga åtgärder i laga
ordning vidtaga; att professor Mosander, under den
rättegång, som för utbekommande af den efter an-
ställd syn till 2,960 rdr ö sk. 6 rst. bestämda hus-
röte-ersättning vid Stockholms Rådhusrätt blifvit an-
bängiggjord, derstädes förevisat afskrift af ett utaf
Kongl. Maj:t den 83 Februari 4817 till H. K. H.
Kronprinsen, såsom befälhafvare för Lif och Hus-
trupperne, aflåtet nådigt bref, innehållande bland
annas, att Arsenalsbyggnaden skulle, för att vinter-
tiden hegagnas till exercis-lokal, upplåtas till Konun-
gens Sivea och Andra Lifgardes regementers disposi-
tion från den 4 Oktober till den 4 Maj årligen, samt
att af sådan anledaiag egaren till dervarande veat-
tentillredaingsapparat helt och hållet befriades från un-
derbållandet af den del af byggnaden, som utgjordes
af salongen; att sedan Rådstufvurätten, genom dom
den 43 Augusti 1850, på anförda skäl och med åbe-
ropance af sistomförmälda Kongl. bref, ogillat for-
driganspråket, kongl.j öfverintendenrts-embetet, som,
efter (åmera erhållen kännedora af Kongl. brefvet
den 2 Februari 4827, icke ansåg sig ega anledning
att en husrötemålets vidare fullföljd föranstalta, ge-
nom utsleg af den 47 Sept. sistlidet år, som af Kyl.
Moj:ts och Rikets Kammarrätt under den 5 påföljde
November blifvit fasistäldt, förordnat, det skulle aeer-
berördie fordringsanspråk uti 4850 års räkenskaper
öfver istatsanslaget för kronans byggnader i hufvud-
stadea afskrifvas; samt slutligen att Kongl. Maj:t,
uti ofvan åberopade nådiga bref af den 6 Juli 4849,
tillika anbefallt kongl. öfverinteadents-embetet att,
genom- kungörelser i alltsänna tidningarna, utbjuda
den 8. k. Arsenslsbyggnaden till begeagnande under
vissa I nåder stadgade vilkor: hvilket utskottet har an-
sat cde hära 4fill BMihasas CY Ian ke oh
tU va a OM FP OL PB
-— om mm mm
an 2 -