sig försatnlingen, efter ett fiordigt tal af presideäten och med en tyst och mörk stämning hos felamöterna. Co Det enda tvisteämnet mellan de danska och tyska kommissarierne, som ännu voro samlade i Håmburg, lärer blifva Rendsborgs fästning; och det syaes vara derföre som österrikarne tills vidara skola besätta densamma. I Lauenburg hade grefve Reventiow-Criminil tagit ed af trupperns, som derefter höjt! hurrarop för konungen hertigen. Ståthållarne grefve Kielmansegge och Hochstädt hafva ta: git afsked; man väntade baronPlessen för att organisera styrelsen; emellertid fungerar grefve Crimiail själf såsom president och justitierådet Walter som regeringsråd. Danske finansministern grefve Sponneck hade ankommit till Berlin och baft en konferens med v: Manteuffel. . SPANIEN. Franska tidningar berätta, att enligt en telegrafrapport marskalk Narvaez skulle hafva, i följd af en palatsrevolution i Madrid, nödgats fly till Frankrike och redan ankommit till Bayonne. Anledningen skall varit att Narvaez! förlorat madame Munoz; f. d. drottning Maria Christinas nåd, och till och med skall hafva befarat att blifva arresterad. Mon skallhafva återkommit och står mycket väl hos drottningen. FRÅNERIKE. Lanjuinaiss utskottsbetänkande lär icke ha mycken utsigt att gå igenom. Dessutom ville man veta att general Changarnier ämnade före omröstningen förklara, att han var nöjd med voteringen af den 3 Januari och önskade att nationalförsamlingen icke mer ville sysselsätta sig med hans person. Lika litet ansågs ett mot de antirepublikanska tendenserna riktadt amendement af venstern hafva utsigt att gå igenom. Mesta utsigten hade ett enkelt tadelsvotum af S:t Beuve. Den 46 dennes talade Berryer och Lamartins i frågan. Berryer anföll Elyscee ganska häftigt; republiken förklarades endast vara ett öfvergångitillstånd. Hans tal innehöll i öfrigt en sorts desavuering af det mycket omtalade Wiesba.dener-manifestet, hvaremot han öppet försvarade resorna till Claremont och Wiesbaden. Detta tal uppväckte likväl mindre storm på venstra siden än de-ordsam yttrades af Tan martine, hvilken påstod att regeringen hade rätt under närvarande konflikt med lagstiftande makten. Den 47 dennes skulle Thiers och-Cavaignac tala. Det var den 43 dennes, ealigt hvad förut är nämndt, som debatterna begynte i natioaalförsamlingen om ifrågavarande sak. En mängd åbörare bade tillströmimat. De första talarne Goulard, Fresneauv och Monet väckte likväl föga iatresse. Den egentliga debatten begynte först när inrikes-ministern Baroche fick ordet. Han förklarade att geoeral Changarniers afsättning långe varit beslutad, cch åberopade dervid ett erkännande i sjellva utskottsbetänkandet, att en sådan regeringsåtgärd vore legal; för regeringen hade den varit nödvändig, emedan general Changarnier blifvit en tredje makt i staten, hvärföre republikens president och ministeren, hvilkas vilja och ånsvarighet i denna punkt sammanfallit, anselt det nödvändigt att aflägsna honom; (Rörelse, afbrott). Kerdrel: Att tala så bevisar höjden af o!acksamhet ! Resseguier: Ja, det är höjden af otacksamhet! ... (Rörelse). Baroche: Her Kerdrel och Resseguier säga att det är otacksamhet..... ; Röster från högra sidan: Ja, ja! Denjois: Vi begära tacksamhet mot republikens president! Kerdrel: Derpå hafva vi gifvit prof många gånger. Baroche: För att icke vara otacksam skull man således aldrig låta ett interimistiskt undantagstillstånd upphöra? Likvisst hette det i dekretet om det dubbla befälet; att det-skulle upphöra så snart hufvudstadens lugn blifvit återställdt. Regeringen har nu velat. återställa det normala tillståndet genom att-åtskilja befälen öfver arme:n och nationalgardet. Man har sagt, alt presidenten Bonaparte tänkte på Cen kejserlig restauration. Långt derifrån! För konstitutionen och republiken är ingenting att frukta från presidentens sida. (Rörelse. Ifrågavarande regeringsbandjing innebär icke en tanka på fiendtligtet mot lagstiftande makten. Regeringen har endast begagnat en rältighet, och detta på ett klokt och förnuftigt sätt. (Långvarig rörelse och sorl.) Jules de Lasteyrie bestiger tribunen. Han tvingas snart gå derifrån, då nästan alla folkrepresentanterna lemna sina platser. Seansen suspenderas under en fjerdedels timma. Derefter stiger Jules de Lasteyrie åter upp på tri bunen och yttrar hufvudsakligen: Jeg vill för församlingen yppa sanningen, den verkliga sanningen. Hvad man säger i församlingens korridorer är ingalunda detsamma, söm nan säger öppet från talarestolen. Der är språket förnärmande, hånsnde, och om-församlingen icke stahnar på den väg, som den nu går, så är det stat med den representativa regeringen i Frankrise. Å Aldrig har någon kammare funnits, som uppriktigare önskat gå hand i band med regeringen, och likväl har aldrig någon kammare såsöm denna blifvit förhånad af regeringens Organer. ; Man har sagt att det varit af svaghet, som församlingen likväl understödt regeringen. Nej, det har vVärit af patriotism. Till tack har för: samlingen i fjorton månader blifvit smädad, skymfad, beljugen sf alla regeringens Organer. (Bravo! bravo!) Fn e50fSa der verklira sannincen !)