sig försatnlingen, efter ett fiordigt tal af pre-
sideäten och med en tyst och mörk stämning
hos felamöterna. Co
Det enda tvisteämnet mellan de danska och
tyska kommissarierne, som ännu voro samlade
i Håmburg, lärer blifva Rendsborgs fästning; och
det syaes vara derföre som österrikarne tills
vidara skola besätta densamma.
I Lauenburg hade grefve Reventiow-Crimi-
nil tagit ed af trupperns, som derefter höjt!
hurrarop för konungen hertigen. Ståthållarne
grefve Kielmansegge och Hochstädt hafva ta:
git afsked; man väntade baronPlessen för att
organisera styrelsen; emellertid fungerar grefve
Crimiail själf såsom president och justitierådet
Walter som regeringsråd.
Danske finansministern grefve Sponneck hade
ankommit till Berlin och baft en konferens
med v: Manteuffel.
. SPANIEN.
Franska tidningar berätta, att enligt en te-
legrafrapport marskalk Narvaez skulle hafva, i
följd af en palatsrevolution i Madrid, nödgats
fly till Frankrike och redan ankommit till Ba-
yonne. Anledningen skall varit att Narvaez!
förlorat madame Munoz; f. d. drottning Maria
Christinas nåd, och till och med skall hafva
befarat att blifva arresterad. Mon skallhafva
återkommit och står mycket väl hos drott-
ningen.
FRÅNERIKE.
Lanjuinaiss utskottsbetänkande lär icke ha
mycken utsigt att gå igenom. Dessutom ville
man veta att general Changarnier ämnade före
omröstningen förklara, att han var nöjd med
voteringen af den 3 Januari och önskade att
nationalförsamlingen icke mer ville sysselsätta
sig med hans person. Lika litet ansågs ett
mot de antirepublikanska tendenserna riktadt
amendement af venstern hafva utsigt att gå
igenom. - Mesta utsigten hade ett enkelt ta-
delsvotum af S:t Beuve.
Den 46 dennes talade Berryer och Lamar-
tins i frågan.
Berryer anföll Elyscee ganska häftigt; repu-
bliken förklarades endast vara ett öfvergångi-
tillstånd. Hans tal innehöll i öfrigt en sorts
desavuering af det mycket omtalade Wiesba-
.dener-manifestet, hvaremot han öppet försva-
rade resorna till Claremont och Wiesbaden.
Detta tal uppväckte likväl mindre storm på
venstra siden än de-ord- sam yttrades af Tan
martine, hvilken påstod att regeringen hade
rätt under närvarande konflikt med lagstiftan-
de makten.
Den 47 dennes skulle Thiers och-Cavaignac
tala.
Det var den 43 dennes, ealigt hvad förut
är nämndt, som debatterna begynte i natioaal-
församlingen om ifrågavarande sak. En mängd
åbörare bade tillströmimat. De första talarne
Goulard, Fresneauv och Monet väckte likväl fö-
ga iatresse. Den egentliga debatten begynte
först när inrikes-ministern Baroche fick ordet.
Han förklarade att geoeral Changarniers afsätt-
ning långe varit beslutad, cch åberopade der-
vid ett erkännande i sjellva utskottsbetänkan-
det, att en sådan regeringsåtgärd vore legal;
för regeringen hade den varit nödvändig, eme-
dan general Changarnier blifvit en tredje makt
i staten, hvärföre republikens president och
ministeren, hvilkas vilja och ånsvarighet i
denna punkt sammanfallit, anselt det nödvän-
digt att aflägsna honom; (Rörelse, afbrott).
Kerdrel: Att tala så bevisar höjden af
o!acksamhet !
Resseguier: Ja, det är höjden af otacksam-
het! ... (Rörelse).
Baroche: Her Kerdrel och Resseguier säga
att det är otacksamhet..... ;
Röster från högra sidan: Ja, ja!
Denjois: Vi begära tacksamhet mot repu-
blikens president!
Kerdrel: Derpå hafva vi gifvit prof många
gånger.
Baroche: För att icke vara otacksam skull
man således aldrig låta ett interimistiskt un-
dantagstillstånd upphöra? Likvisst hette det
i dekretet om det dubbla befälet; att det-skulle
upphöra så snart hufvudstadens lugn blifvit
återställdt. Regeringen har nu velat. åter-
ställa det normala tillståndet genom att-åt-
skilja befälen öfver arme:n och nationalgardet.
Man har sagt, alt presidenten Bonaparte tänkte
på Cen kejserlig restauration. Långt derifrån!
För konstitutionen och republiken är ingenting
att frukta från presidentens sida. (Rörelse.
Ifrågavarande regeringsbandjing innebär icke
en tanka på fiendtligtet mot lagstiftande mak-
ten. Regeringen har endast begagnat en räl-
tighet, och detta på ett klokt och förnuftigt
sätt. (Långvarig rörelse och sorl.)
Jules de Lasteyrie bestiger tribunen. Han
tvingas snart gå derifrån, då nästan alla folk-
representanterna lemna sina platser. Seansen
suspenderas under en fjerdedels timma. Der-
efter stiger Jules de Lasteyrie åter upp på tri
bunen och yttrar hufvudsakligen:
Jeg vill för församlingen yppa sanningen, den
verkliga sanningen. Hvad man säger i försam-
lingens korridorer är ingalunda detsamma,
söm nan säger öppet från talarestolen. Der
är språket förnärmande, hånsnde, och om-för-
samlingen icke stahnar på den väg, som den
nu går, så är det stat med den representativa
regeringen i Frankrise. Å
Aldrig har någon kammare funnits, som upp-
riktigare önskat gå hand i band med regerin-
gen, och likväl har aldrig någon kammare så-
söm denna blifvit förhånad af regeringens Or-
ganer. ;
Man har sagt att det varit af svaghet, som
församlingen likväl understödt regeringen. Nej,
det har vVärit af patriotism. Till tack har för:
samlingen i fjorton månader blifvit smädad,
skymfad, beljugen sf alla regeringens Organer.
(Bravo! bravo!)
Fn e50f- Sa der verklira sannincen !)