EEE
(Insändt.)
Då man af br öfverdirektören och riddaren L. B.
Falkmans förelag ti!l förändring af 2 Kap. 4 Kgl.
Skiftesstadgan om förordnandes utfärdande till laza
skifte, finner, att sådane förrättningar anses höra
meddelas efter tur landtmätarne emellan irom hvar:e
län, tager insändaren sig frihet framstilla, om icke
ett än radikalare sätt skulle kunna stadgas, nemli-
en, att vitsordet för delegare helt och hållet bori-
togs, occh i stället förordnades, att då en landtmäta e
saknadee sysselsättning i tjensten, han egde armila
detta ttill landsböfdingen, som då genast meddelad:
förordnande åt honom ett verkställa laga skifte uti
någon oskiftsd by.
Insämdaren hear ansett, att ett sådant stadgarde
mycket väl kan stå tillsammans med åtskilliga an-
dra förhållanden, som uppfattas i följande:
4:0 Enär Kongl. Maj:t genom en nyligen utfårdad
förordning föreskrifvit, att landtmätare icke få upp-
bära förskottsarfvode, utam emot borgen, så följer
deraf, nged afseende på delegarnes risk, att alla landt-
mätere numera måste anses vara lika skickliga och
säkra.
2:0 År nyitan af skifte så allmänt känd, att in-
sändaren anser det vara mera tröghet än rädsla, som
afhållit delegare från att beställa om skifte.
3:0 Anser insändaren det vara lika rätt, att lands-
höfdingen får befalla skifte, som att en enda del-
egare får tvinga alla de öfrige till skifte i en by.
Skifte, tillkommet på förstnämnde sätt, skulle del-
egarne alltid anse med mindre hätskhet, än då det
tillkommit genom någons vitsord; och
4:0 Vors det gegneligast för riket, att allt som
återstår att skifta, blefve skiftadt med all den kraft,
sm af landtmäteripersonalen kan åstadkommas;
hvarigenom derjemte corpsers indragning desto förr
kunde blifsa en följd, och sålunda pensioneringen i
samma måa komma att upphöra.
PR