Nyårsdagen var i år lifligare än på många af de
föregående åren. Det tyckes nästan såsom roade
man sig under republiken med mera hängifvenhet
och bjertlighet än förr under konungatiden. Skälet
kan också vara ganska enkelt. Genom det iyckliga
förhållande att arbetet, serdeles under det sistför-
flutna året, så betydligt tilltagit, har bland folket
en förnöjsamhet inträdt, som ger en yttre anstryk-
niog af ett visst välstånd. Detta arbetsamma och
ihärdiga folk begär blott att genom egna krafter få
förtjena en obetydlig dagspenning, och när detta
blir en möjlighet skattar det sig lyckligt och njuter
lifvet i den mån dess tillgångar och samhällsför-
hållander medgifva. Juen eller rättare pyåret, som
är fransmännens jul, åtminstone hvsd presenterna
beträlffar, har i år spridt glädje och fröjd så väl un-
der den låga hyddans tak, gom i de rikas palatser,
I de stora, med varor öfverlastade butikerna gick
handeln friskt och oafbrutet. På boulevarderna ha-
de folket som vanligt uppslagit sioa små tält på
motsatta sidan af trottoiren, samt uppdukat för den
vandrande mängden allt hvad mennviskosinnet kan
skapa eller behofvet önska — till möjligaste billiga
pris. Den vackra och vidsträckta promenaden hvim-
lade af en brokig och omvexleande menniskomeassa,
der de rika förstädernas mest tjusande befolxning,
i bermelinbebrämade rammetskappor ogeneradt fram-
ilade, emellan arbetsklassens anspråkslösa buter.
Det vackraste väder, man skulle kunna säga, den
mildaste vårluft, fullkomnade det hela och gjorde
belåtenhbeten allmän. — Med nyårsdagen började
maskeraderna, Parissrnes egentliga vinternöje; alla
öfrigt lustbarheter och festiviteter voro redan före
juea i full gång. — På julafton voro, enligt gam-
mal! vana, alla resande sverskar inbjudne till mid-
dag hos h. ex. grefve Löwenhjelm.
Den nya operan VEnfent Prodigue, af Auber,
fortgår på stora operan, för fulla hus. Åmnet är
bemtadt ur bibeln och skiljer sig således helt och
hållet ifrån det vanliga. Dekorationerna utvisa
den största prakt, som är möjlig att fsambringa på
scenen. Man ser staden Memphis, I:is tempel, (der
en fest firas för oxen Apis) landet Gosen, Nilens
stränder samt slutligen sjelfva ödemarken, alltsam-
mans återgifvet på ett sätt att åskådaren ömsom
häphar, tjusas eler ryser. För dem, hvilka sett
pProfeten, må det vara rog att nämna, det deko-
rationerna derstädes äro vida underlägsna dessa. I
kostymerna röjer sig äfven den yppersta prakt man
hittills sett. De rika Österlanden tyckas hafva öf-
versållat sira barn med dyrbarheter. Musiken är
mindre effektfull, ehuru genska stormande. Den