Nyårsdagen var i år lifligare än på många af de föregående åren. Det tyckes nästan såsom roade man sig under republiken med mera hängifvenhet och bjertlighet än förr under konungatiden. Skälet kan också vara ganska enkelt. Genom det iyckliga förhållande att arbetet, serdeles under det sistförflutna året, så betydligt tilltagit, har bland folket en förnöjsamhet inträdt, som ger en yttre anstrykniog af ett visst välstånd. Detta arbetsamma och ihärdiga folk begär blott att genom egna krafter få förtjena en obetydlig dagspenning, och när detta blir en möjlighet skattar det sig lyckligt och njuter lifvet i den mån dess tillgångar och samhällsförhållander medgifva. Juen eller rättare pyåret, som är fransmännens jul, åtminstone hvsd presenterna beträlffar, har i år spridt glädje och fröjd så väl under den låga hyddans tak, gom i de rikas palatser, I de stora, med varor öfverlastade butikerna gick handeln friskt och oafbrutet. På boulevarderna hade folket som vanligt uppslagit sioa små tält på motsatta sidan af trottoiren, samt uppdukat för den vandrande mängden allt hvad mennviskosinnet kan skapa eller behofvet önska — till möjligaste billiga pris. Den vackra och vidsträckta promenaden hvimlade af en brokig och omvexleande menniskomeassa, der de rika förstädernas mest tjusande befolxning, i bermelinbebrämade rammetskappor ogeneradt framilade, emellan arbetsklassens anspråkslösa buter. Det vackraste väder, man skulle kunna säga, den mildaste vårluft, fullkomnade det hela och gjorde belåtenhbeten allmän. — Med nyårsdagen började maskeraderna, Parissrnes egentliga vinternöje; alla öfrigt lustbarheter och festiviteter voro redan före juea i full gång. — På julafton voro, enligt gammal! vana, alla resande sverskar inbjudne till middag hos h. ex. grefve Löwenhjelm. Den nya operan VEnfent Prodigue, af Auber, fortgår på stora operan, för fulla hus. Åmnet är bemtadt ur bibeln och skiljer sig således helt och hållet ifrån det vanliga. Dekorationerna utvisa den största prakt, som är möjlig att fsambringa på scenen. Man ser staden Memphis, I:is tempel, (der en fest firas för oxen Apis) landet Gosen, Nilens stränder samt slutligen sjelfva ödemarken, alltsammans återgifvet på ett sätt att åskådaren ömsom häphar, tjusas eler ryser. För dem, hvilka sett pProfeten, må det vara rog att nämna, det dekorationerna derstädes äro vida underlägsna dessa. I kostymerna röjer sig äfven den yppersta prakt man hittills sett. De rika Österlanden tyckas hafva öfversållat sira barn med dyrbarheter. Musiken är mindre effektfull, ehuru genska stormande. Den