af den derigenom ledigblifvande konsultativa
platsen skulle varit på förslag: 1:o baron Carl
Akerbjelm, vid förra riksdagen ledamot af Be-
villningsutskottet; 2:o grefve G. Lagerbjelke,
landtbrukare, för närvarand2 ledamot af Kon-
stitutionsutskottet och i politiskt afseende nära
jierad med friherre C. O. Palmstjerna och den
nyans af konservativa, som han tillhör; 3:0
grefve Erik Sparre, också en af de yngre starkt
konservativa på riddarhuset, och 4:o löjtnan-
:en och kammarherren Oscir Björns!jerna, i
anledning af hans sednaste uppträdande på rid-
darhuset. Det sista torde väl i alla fall få ta-
gas såsom blott och bart ett skämt, och hvad
de öfriga beträffar, så skuile man vål icke hel-
ier gerna vilja taga det för allvar. — Ryktet
om br Bergmans befordrande till landshöfding
synes deremot hafva vunnit en viss konsistens,
så att det till och med påståtts att fråga derom
redan resonnemangsvis förevarit i konseljen.
Uader pressens nuvarande ställning skulle vi
vara nyfikne att erfara, hvad Morgonbladet och
de bida herrarn2 Sjöberg i sina tidningar hafva
att säga härom.
—SuffD—
Herr Evers soire
sistl. lördag var talrikt besökt, och bevistades jem-
väl utaf en del af den Kongl. familjen. Hr Elvers
har under en lång följd af år grundlagt och upp-
rätthållit ett artistiskt rykte, som alltid skall för-
säkra hans talsng om de lifligaste sympatier, och
2it serskildt intresse medföres deraf, att han är en
af de få violinister, som ännu äro mäktige af den
fina, graziösa styl, den älskliga psesi, som karakteri-
serar Rodes och Maurers solida skolor.
Programmet dona afton utföll emedlartid mindre
rikhaltigt än förr, hvilket synnerligast föranleddes
deraf, att ett par af de personer, som lofvat biträda
med solonummer, genom oförutsedda binder lära
funnit sig urståndsatte att uppträda. Sjelf uppträdde
år Eivers med Maurers D-dur-concert, en intressant
korsposiuion, sem likväl dels genom bortlemnandet
af blåsinstrumenterna, dels genom qvartowtens alltför
svaga besättning förlorade betydligt af sia effekt.
Principalpartiet utfördes af hr Elvers med all den
smak, dena delikatess, den lugna säkerhet, som man
är van att finna hos denne konstnär; detsamma kan
ock sägas om hr E:s utförande af Msyseders bekanta
Adur-variationer, hvilka utgjorde hans sista nummer.
Fröken Mathilda Indebetou, som ej på länge of-
fentligen låtit böra sig, uppträdde med 2:ne sång-
nummer ur den italienska skolan, samt erhöll för
båda ett ovaniigt lifligt bifall, hvaraf bon ock gjorde
sig förtjent. Uti sitt föredreg af den Belliniska ro-
mansen med obligat violoncell förstod hon att lägga
den elegans, den skiftande nyansering, som de i sig
sjelfva något mnerkotiska Belliniska melodierna ej
kunna undvara. Hr Sacks obligata acxompagnement
utfördes förträffligt. I den Meyerbeerska arian (ur
Il Crociato) visade hon sig vara en öfvad kolora-
tursångerska (ehuru en och annan figur hade kun-
nat vidtåla något mer ledighet) samt derjemte ega
mycken rutin i den deklameationsart, som ifrågara-
rande skola erfordrar.
I stället för pianoconcerten af Mendelssohn, som
i anseende till ett inträffadt förhinder måste bort-
!emnas, hörde man variationer af hr van Boom, ut-
förda af en ung musikälskarinva, m:il Mtler. M:ll
M., som lärer vara elev af hr v. Boom, visade sig
vara i åtnjutande af en god skola, samt redan ega
en tätt vacker färdighet, hvilken kompositionens be-
skaffenhet också erfordrade. För öfrigt uppträdde
hon utan anspråk, endast för att bistå soirgifraren
med ett felande nummer, hvarföre man ej får räkna
så noga med hvad som ännu i säkerhet kunde felas
den unga debutanten, af hvilken man har skäl att
för framtiden hoppas allt godt.
Soiren illustrerades med ett klassiskt ensemble-
nummer af bögsta konstvärd2, nemligen Beethovens
violinqvintett i Esdur. Den utfördes af brr dAubert,
Merer, Linderoth, Rubenson och Sack med mycken
pietet och ett i hvarje hänseende artistiskt föredrag.
Också mottogs den ined stor acklamation och syn-
nerligast framkallade det melodiskt sköna andantet en
allmön entusiarm. -—U—
I Dlam då onhekriheradea Onsdaogcatrtporma I hr