I allmänhet gäller den nu pågående tyska
grundlagsstriden icke demokraterna, utan detta
sig så kallande konstitutionella parti. Med de-
mokratien hifva våra kabinetter redan bragt
det så vida, att man tryggt kan öfverantvarda
försorgen om dem åt polisen och domstolarne.
Statsstrecken och de räddande dåden riktas nu
mera biott mot dem, som sit:a i Kamrarna.
Ända till den 2 November hade preussiska
kabinettet ändå bibehållit några konstitutionella
grunddrag; men sedan bofpartiet jyckats kasta
sjelfva br von Radowitz öfver bord cch hr
von Manteuffel firat försoningsfesten med Oster-
rike i O!lmätz, måste det länge förutsedda och
förusagda gå i fullbordan och timman slå för
sjelfva skenkonstitutionalismen att dela demo-
kratiens öde.
I Olmätz fordrade furst Schwarzenberg, så
som försia vilkoret för fredens upprätthållelse
och för åsämjandet, att Preussen måtte öppet
och afgörande söndra sig från allt revolutionärt.
Meningen bärmed var ingen annan, än att det
måtte likaså öppet och afgörande söndra sig
från det sig så kal!ande konstitutionella par-
tiet; ty om demokratin kunde, vid ett sådant
tillfålte som detta, icke vidare var: någon fråga.
Till öfverflöd förtydligade furst Schwarzenberg
ytterligare denna innersta tanka. Han fordrade
att de, som bin uttryckte sig, med en monar-
kisk stats lum och ordning oförenliga inrätt
ningar, hvilka efter 1848 års händelser kallats
till lif, måtte afskaffasn, och föreslår derucde:
uttryekiligen att Kamrarne måtte fö:klaras obe-
fogade till bestämmandet af budgetten, att
tryckfriheten måtte inskränkas, att juryn måtte
uteslutas från behandlingen af högmål, att stals-
kyrkan icke måtte jemte sig tillåtas fördraga
några sekter, några fria kyrkoföreningar, och i
att det statsklyrkliga sinnet måtte så upplifvas,
att sjelfva killan till anarkien, mitte derige-
nom tilltäppas. Hr von Manteuffel lofvade i
Oimätz allt, och blef fuilsomligt förständigad
huru allt borde i förvaltningsväg ordnas hos
oss, för att uppnå de sålunda framställda än-
damålen.
I Första Kammaren har ministerpresidenten
nu upprepat de schwarzenbergska fordringarne,
och förklarat att en vändoing ägt rum i poli-
tiken; att det nya systemets första grundsats
är en formlig och afgjord brytning med revo-
lutionen. Sam hvar och en vet eller anar
hvad härmed menas, så kunde fasan och bar
men härvid icke uteblifva. Ministerens offi-
eiösa organ har derföre i sitt gårdagsnummer
framkommit med ett slags tolkning, enligt hvil-
ken man borde lugna sig dermed, att den så
kallade bryiningen med revolutionen icke in-
nebar några slags våldsgerningar: alt visserli-
gen mycket funnes i grundlagen, som botade
monarkien med vådor; men att styrelsen en-
dast på grundlagsenlig väg ville söka aflägsna
det beänkliga, och endast nyttja våld i det
fallet, att anarkien gjorde det nödvändigt.
Man kan vil föreställa sig att denna förkla-
ring icke är särdeles lugnande, i vår ställning.
Om de åsyftade grundlagsändringarne, hvilka
på grundlagsenlig väg bringats inför Kamrarne,!
icke godkännas derstädes, så är ju anarkien
genast inne, efter detta tolkningssätt, och med
den den förbehållna befogenheten att använda
våld.
Sådan är den verkliga ställningen här. Kam-
varne skola, på sätt Tesherardi förklarade, åda-
galägga att med dem kan regeras; hvilket icke
vill säga annat, än ait de skola bifalla och be-
vilja hvad minisieren fordrar; annars kan med
dem icke regeras. Hade Andra kammaren i
tisdags gifvit sitt misstroerdevotum, så skulle
ej heller kunnat med den regeras; de gjvrde
det ej och deras bedröfliga lif bar sålunda åter
fått en liten frist. Men nya konflikter och
katastrofer vinta dem oupphörligt. Den nästa
blir finansminsterns begäran om pengar. Se-
dan Novembe utgifver regeringen en fjerdedels
million tkaäier om dagen, öfver sina inkomster.
Finansministern har föreslagit en ny inkomst-
afgift att utgå efter klassfördelning och 10 mil-
lioners tillöknivg i den oförräntbara skulden.
Ingå kamrarne på dessa anspråk, så godkänna
de med detsamma det nya systemet; ivgå de
icke derpå, så kan återigen ej med dem rege-
ras. Jag tror mig kunna försäkra att de äf-
ven skola låta detta suräpple behaga sig, och
åtskilliga andra dessutom, vid anblicken af Da-
moklessvärdet; och att så kommer ait fortgå,
tills detta svärd faller menlöst ned genom sin
egen öfvervigt. Ena så ömklig tillvaro, som
deras, under qval och bån, kan icke räcka
länge. Sannolikt komma äfven en del leda-
möter att trivilligt nedlägga sitt fullmäktigskap;
många voro firdiga dertill i tisdags.
På någon förändring hos styrelsen är ickeatt
hoppas; om man ock kan nu mera säga, med
vexande sapmlikhet, att med konferenserna i
Dresden ingeting uppnås och att det Österri-
kiskt-Preussiska ,åsämjandet, kommer att för-
fela siit mål.
Österrike har icke hållit stipulationerna i
Olmätz, och det af Preussen fordrade och af
Österrike låfvade tvåmannaväldet är redan un-
danmakadt. Hvad Osterrike åsyftade och ännu
åsyftar, är Preussens nediryckning till likhet
med de tyska mellanstaterna, och grundläggan-
det af Österrikes herravälde äfven i Norra Tysk-
land. Fredrik II hade skakat Österrikes välde
i hela Tyskland och alldeles utplånat det i Nord-
tyskland; sedan hans krig i Schlesien har Preus-
sen varit Österrikes farligaste medtäflare, Nord-
tyskiands och tyska protestantismens skyddsvärn,
och en af Euronas stormakter. Furst Schwar-