I allmänhet gäller den nu pågående tyska grundlagsstriden icke demokraterna, utan detta sig så kallande konstitutionella parti. Med demokratien hifva våra kabinetter redan bragt det så vida, att man tryggt kan öfverantvarda försorgen om dem åt polisen och domstolarne. Statsstrecken och de räddande dåden riktas nu mera biott mot dem, som sit:a i Kamrarna. Ända till den 2 November hade preussiska kabinettet ändå bibehållit några konstitutionella grunddrag; men sedan bofpartiet jyckats kasta sjelfva br von Radowitz öfver bord cch hr von Manteuffel firat försoningsfesten med Osterrike i O!lmätz, måste det länge förutsedda och förusagda gå i fullbordan och timman slå för sjelfva skenkonstitutionalismen att dela demokratiens öde. I Olmätz fordrade furst Schwarzenberg, så som försia vilkoret för fredens upprätthållelse och för åsämjandet, att Preussen måtte öppet och afgörande söndra sig från allt revolutionärt. Meningen bärmed var ingen annan, än att det måtte likaså öppet och afgörande söndra sig från det sig så kal!ande konstitutionella partiet; ty om demokratin kunde, vid ett sådant tillfålte som detta, icke vidare var: någon fråga. Till öfverflöd förtydligade furst Schwarzenberg ytterligare denna innersta tanka. Han fordrade att de, som bin uttryckte sig, med en monarkisk stats lum och ordning oförenliga inrätt ningar, hvilka efter 1848 års händelser kallats till lif, måtte afskaffasn, och föreslår derucde: uttryekiligen att Kamrarne måtte fö:klaras obefogade till bestämmandet af budgetten, att tryckfriheten måtte inskränkas, att juryn måtte uteslutas från behandlingen af högmål, att stalskyrkan icke måtte jemte sig tillåtas fördraga några sekter, några fria kyrkoföreningar, och i att det statsklyrkliga sinnet måtte så upplifvas, att sjelfva killan till anarkien, mitte derigenom tilltäppas. Hr von Manteuffel lofvade i Oimätz allt, och blef fuilsomligt förständigad huru allt borde i förvaltningsväg ordnas hos oss, för att uppnå de sålunda framställda ändamålen. I Första Kammaren har ministerpresidenten nu upprepat de schwarzenbergska fordringarne, och förklarat att en vändoing ägt rum i politiken; att det nya systemets första grundsats är en formlig och afgjord brytning med revolutionen. Sam hvar och en vet eller anar hvad härmed menas, så kunde fasan och bar men härvid icke uteblifva. Ministerens offieiösa organ har derföre i sitt gårdagsnummer framkommit med ett slags tolkning, enligt hvilken man borde lugna sig dermed, att den så kallade bryiningen med revolutionen icke innebar några slags våldsgerningar: alt visserligen mycket funnes i grundlagen, som botade monarkien med vådor; men att styrelsen endast på grundlagsenlig väg ville söka aflägsna det beänkliga, och endast nyttja våld i det fallet, att anarkien gjorde det nödvändigt. Man kan vil föreställa sig att denna förklaring icke är särdeles lugnande, i vår ställning. Om de åsyftade grundlagsändringarne, hvilka på grundlagsenlig väg bringats inför Kamrarne,! icke godkännas derstädes, så är ju anarkien genast inne, efter detta tolkningssätt, och med den den förbehållna befogenheten att använda våld. Sådan är den verkliga ställningen här. Kamvarne skola, på sätt Tesherardi förklarade, ådagalägga att med dem kan regeras; hvilket icke vill säga annat, än ait de skola bifalla och bevilja hvad minisieren fordrar; annars kan med dem icke regeras. Hade Andra kammaren i tisdags gifvit sitt misstroerdevotum, så skulle ej heller kunnat med den regeras; de gjvrde det ej och deras bedröfliga lif bar sålunda åter fått en liten frist. Men nya konflikter och katastrofer vinta dem oupphörligt. Den nästa blir finansminsterns begäran om pengar. Sedan Novembe utgifver regeringen en fjerdedels million tkaäier om dagen, öfver sina inkomster. Finansministern har föreslagit en ny inkomstafgift att utgå efter klassfördelning och 10 millioners tillöknivg i den oförräntbara skulden. Ingå kamrarne på dessa anspråk, så godkänna de med detsamma det nya systemet; ivgå de icke derpå, så kan återigen ej med dem regeras. Jag tror mig kunna försäkra att de äfven skola låta detta suräpple behaga sig, och åtskilliga andra dessutom, vid anblicken af Damoklessvärdet; och att så kommer ait fortgå, tills detta svärd faller menlöst ned genom sin egen öfvervigt. Ena så ömklig tillvaro, som deras, under qval och bån, kan icke räcka länge. Sannolikt komma äfven en del ledamöter att trivilligt nedlägga sitt fullmäktigskap; många voro firdiga dertill i tisdags. På någon förändring hos styrelsen är ickeatt hoppas; om man ock kan nu mera säga, med vexande sapmlikhet, att med konferenserna i Dresden ingeting uppnås och att det Österrikiskt-Preussiska ,åsämjandet, kommer att förfela siit mål. Österrike har icke hållit stipulationerna i Olmätz, och det af Preussen fordrade och af Österrike låfvade tvåmannaväldet är redan undanmakadt. Hvad Osterrike åsyftade och ännu åsyftar, är Preussens nediryckning till likhet med de tyska mellanstaterna, och grundläggandet af Österrikes herravälde äfven i Norra Tyskland. Fredrik II hade skakat Österrikes välde i hela Tyskland och alldeles utplånat det i Nordtyskland; sedan hans krig i Schlesien har Preussen varit Österrikes farligaste medtäflare, Nordtyskiands och tyska protestantismens skyddsvärn, och en af Euronas stormakter. Furst Schwar