Bore och statsrådet Gripenstedt. Uti Bo-ex för i tisdags förekommer en insänd artikel, innehållande ett memento om och till hr statsrådet Gripenstedt. Vi reproducera ett utdrag af denna artikel, af skäl dem läsaren finner uti ett par korta anmärkningar efteråt. Insändaren begynner med att tala om de omständigheter, under hvilka nuvarande rådgifvaresammansättningen tillkom, och de förhoppningar eller förmodanden, hvartill man då tog sig anledning. I förbigående anmärka vi här blott, att insindaren likasom med afsigt på flera ställen om det nu afslagna representationsförsaget nyttjar benämningen: detta i liberal anda uppställda förslag,; de liberala åsigter, om lågo till grund för det kungliga förslaget, 0. s. v., samt att Bore icke för egen räkning gjort någon reservation emot omförmälde omdöme. Detta är verkligen bra grått, då det numera väl lärer vara allmänt erkändt, att förslaget skulle haft helt 2ndra sympatier, om icke dess liberalism hade varit så tvetydig, och, märk väl, hvarken Bore eller någon annan bl:nd de lNiberala tidningar, som talade för förslagets antagande, ansågo det kunna betraktas såsom en finalåtgärd, hvarigenom hela representationsreformena borde anses vunnen för en mansåider, såsom fallet varit med norska grundlagen, utan tvertom alla dessa organer erkände betydliga brister deri, nödvändigheten att afhjelpa dem om det antoges, och sjeliva den större lättheten för en sådan förbättring, jemförd med svårigheten af ståndsrepresentationens undanrödjande, anfördes, enkannerligen af Bore, såsom ett af skälen för antagandet. Det måste då vara betänkligt att framkomma med ett obetingadt Jofordande af förslaget såsom liberalt, nu på dess döda mul! (med all aktning i öfrigt för rege!n: d: mortuis nil nisi bene), då en hver väl vet, att liket ej mer kan uppväckas, och att hvarje program, som skall hafva utsigt till en större framgång i allmänna tänkesättet numera, måste vara vida mera pålitligt eiler af otvetydigt libera! syftning. Men vi återkomma till Bore-insändarens artikel och hvad han har att säga hr Gripenstedt om hans förfarande att stanna qvar i ridet efter förslagets fall: Läbvga nog hade man hört upprepas den veckra kong. försiegen. Emellertid föll det på sednere tider ka lade nregeringens försleg; och detta var visserligen att beklaga: men långt mer att af hvarje cava fosterlandsvän beklaga var det sätt, hverpå dess fall bercddes. Vi vilja ej vidare tala om sättet; bi storien skall nog en gång omtala det; men hvad vi våga påstå är, ait om också ej de konstitutionellt sinnade af her siatsråder ansett sig till följd af sin politiska iro föreanlå:ne att afgå efter representationsförslagets fall — och sålunda visat sin tro med sina gerningar, hade de dock bort kenna sig ovilkorligen destill personligt mo-aliskt förbucdna genom sättet, hvarpå förslagets fall bereddes. Hr statsrådet Gripenstedt är den af hrr statsråden, som man haft törsta rättighet att ford:a detta af. Han intogs i sonseljen, sannolikt emedaa han med talang och moderation kämpade för en sannt konstitutionel frinet; ty hin bade hverken på slagältet eller embetsnavnabanan på något sätt gjort sig förtjent af fälernesiandet. Emellertid var detta bans inkallande konseljen icke stt klandra. Långt derifrån! Man ioppades att hr Gripenstedt, som eger förmåga att ippfatta och framställa förhållandena, skulle förblifva rosen da åsigter, som han sjelf hyllat; så mycket ner som han är ekonomiskt oberoeade. Man missoz sig emellertid häruti — ett misstag, som är verkigen att beklige, icke derör att man uppskattat för ögt hr Gripenstedis personliga värde, som i de fle:as ögon numera betydligt sjunkit; men derföre, att en sacna friheten ånyo lider en af sina svåraste — . DN m—— RT KRGRV NN 2 ÅM