att densammaa måtte få försvinna och båtsmännen
ifrån den ifrrågavarande afgiften befrias.
21:o Folkskole-afgifterne.
Då fråga nu blifvit väckt om vidtagandet af åt-
gärder, hvarigenom förenkling uti uppbörden och
redovisandet af sådane afgifter, som till vissa baho!
äro anslagne, må kunna beredas samt upprättande
saf särskilda redogörelser för dylika medel undvikas
har K. M:ts uppmärksamhet jemväl blifvit fästad å
den särdeles vidlyfiigbet och deraf uppkommande be
tydliga tillökning uti göromål för kronans uppbörds
män och linens landskontor, so a föranledes af nu
gällande st:dganden angående folkskole-afgifiens de-
biterivg oct redovisande. Dessa olägenheter upp-
komma väsndtligast till följd deraf, att, enligt nu
gällande föreskrifter, hvarje församling bör åtojuta
de afgifter, som erläggas af personer, hvilka inom
församlingen äro skattskrifne, hvarigenom det ock
blifvit nödigtt att, på sätt kongl. kungörelsen den 43
Mars 1846 iinnehåller, i afseende å afgifternas redo-
visande medddela sådana föreskrifter, att sörskilda ut-
räkniogar skkola upprättas å afgiftens belopp inom
hvarje försanmliog, samt att redogörelserne må ut
visa hvad desraf för hvarje församling blifvit levere
radt eller fimnes utestående: börande redogörelserne
uppgöras in duplo, för att, jemte de uträkningar,
hvarpå desamma sig grunda, komma skolstyrelserna
tillhanda, samt redovisning för afgifterne för öfrig!
intagas uti specialräkningarne, bland diverse verks
medel. Då antalet af församlingar i riket uppgår
till omkring 2,300, visar sig häraf, hvilken betydlig
mängd särskilda redovisningar och utredningar, som
för berörde safgift erfordras; och besvärligheten dera!
ökas ytterliggare derigenom, att restantierne miste
för hvarje cblika församling utredas och balanceras,
hvadan ingenn af de många nuvarande särskilda upp
börderna mecdför så mycket redovisnings-besvär, som
den ifrågavarrande. Det vore således af stor vigt, av
kunna undamrödja den betydliga tillökning uti detta
besvär för kronans uppbördsmän och landskontoren
som genom ofvanberörde föreskrifter uppkommit, i
hvilket afseende K. M:t, såsom lämpligast och mest
betryggande ör hvarje för-omliogs rätt, föreslår, att
den för hveje län å landet inflytande folkskole-
afgift må å:igen fördelas å de särskilda församlin-
gerne i förbillande till antalet af inom de.n mantals
och skattskrifne personer. Hvad åter beträffar af-
giften i städerne, så, enär beloppet deraf för hvarje
sted särskildtt redovisas, anser K. M:t städerne böra
fortfarande wtbekomma hved för dem hvardera in
flutit; dock tatt, i händelse inom någon stad fördel
ning emellam olika församlingar bör ega rum, den
då efter nysssnämnda grund verkställes. Genom ar-
tagandet af (ett dylikt fördelningssätt skulle de nu
erforderliga särskilda redogörelserna för berörde me-
del komma att undvikas, och den redovisning för
totalsumman, som bör ingå uti hvarje uppbördsför-
valtnings specialräknin;?, blifva tillfyllestgörande, hva-
dan således jemväl i afseende å ifrågavarande me-
dels redovisamde nödig förenkling kunds varda till-
vägabragt.
Utom de till särskilda verk och inrättningar in-
gående medel, om hvilkas öfvertagande af statsver-
ket emot anwisande af kontanta ersättningsanslag K.
M:t här sig yttrat, hafva jemväl af Rikets Ständer,
uti deras underdåniga skrifvelse den 9 Mars 1830.
följande medel blifvit, med hänsigt till en så beskaf-
fad förändrings vidtagande, uppgifne, nemligen:
Jagtkasse-medlen ;
Jemtlands läns allmänna sammanskotts-medel, och
Konvoy- eler Handels- och Sjöfartsfondens medel;
men med afseende derå, att de under förstnämnde
2:ve titlar inflytande medel egentligen äro af kom-
munal beskaffenhet och å de särskilda förhållanden,
som i afseende å Konvoy eller Handels- och Sjö-
fartsfondens i medel och dispositionen deraf förekom-
ma, anses em sädan förändring, som nu är afsedd,
med förutnärmnde medel icke lämpligen böra ifråga-
komma,
— I Aftonbladet meddelades i slutet af år
1849 åtskilliga skrifter, rörande den besynner-
liga behandlingen de ännu burskapsegande trak-
törerne i hufvudstaden rönt, då de af öfver-
ståthållare-embetet ålades en bränvinsminute-
ringsafgift af 100 rdr bko årligen, oaktadt ma-
gistraten och stadens äldste, som det tillkom
att bestämma nämnde afgifts belopp, ansett dem,
till följd af deras en gång förvärfvade burskap,
vara derifrin befeiade. Regeringen gillade öf-
verståthållarens beslut, oaktadt K. M. genom före-
skriften att traktörsrättigheter icke hädanefter
skulle vara förenade med burskap, gaf det tyd-
ligaste bevis uppå, att de hittills varit det, och
att således de dåvarande traktörer och trak-
törsenkor vore i den privilegierade kategori för
hvilken rikets ständer,i deras beslut om brän-
vinsbeskattningen samt deras underdåniga för-
stag till förordning angående försäljning och ut-
minutering af bränvin, gjort ett bestämdt undantag.
Då i detta mål ingår en ganska vigtig
princip, nemligen den: om regeringsmakter
och dess underlydande myndigheter skola kunn:
lägga kommunala beskattningar på folkklasser,
som på grund af erhållna borgerliga rättighe-
ter, enligt ikets ständers beslut, af den myn-
dighet som af rikets ständer fått sig den spe-
ciella beskattningsrätten uppdragen, blifvit deri-
från befriade, så förtjenar det en särskild upp-
märksamhet; och vi meddela derföre här ne-
dan den anmärkningsanledning, som ifrån bon-
deståindet blifvit remitterad till rikets ständers
konstitutionsutskott. Den är af följande innehåll:
Till Rikets Ständers Konstitutionsutskott!
Ibland de missbruk a8f embetsmannamyndighet,
som kunna lända till oberäkneliga följder för all-
män säkerhet och enskild rätt, om de icke afhjelpas
och genom laglig påföljd för framtiden förekommas,
äro försöken att inkräkta på den rikets ständer allena
tillerkända beskattningsrätten samt att lägga sådan
borgerlig skatt och tunga på vissa klasser eller en-
skilda persomer, som icke grundas på rikets ständers
tydliga förorkdnanden.
Till ett såidant försök har Stockholms öfverståt-
hållareembette gjort sig skyldigt; man då försöket har
egt ett stöd samt sedan fått laglig kraft, genom ett
rtegeringsbesllut, är det således till rådgifvareåtgär-
derna i dessa fell, som rikets ständer hafva att hålla
sig för öfverträdelsen af de vilkor, rikets ständer vid
förra riksdagen fastställt för försäljning af bränvin.
Innan jag går att utveckla antedningarne till den
snmärkniog mot Konungens rådgifvare och föredra-
gande af civilmål, com jag härmed vågar underkasta